Psalms 104
1 Bless Jehovah, O my soul. O Jehovah my God, thou art very great; Thou art clothed with honor and majesty:
Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
2 Who coverest thyself with light as with a garment; Who stretchest out the heavens like a curtain;
Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
3 Who layeth the beams of his chambers in the waters; Who maketh the clouds his chariot; Who walketh upon the wings of the wind;
du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
4 Who maketh winds his messengers; Flames of fire his ministers;
Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
5 Who laid the foundations of the earth, That it should not be moved for ever.
Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
6 Thou coveredst it with the deep as with a vesture; The waters stood above the mountains.
Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
7 At thy rebuke they fled; At the voice of thy thunder they hasted away
Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
8 (The mountains rose, the valleys sank down) Unto the place which thou hadst founded for them.
Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
9 Thou hast set a bound that they may not pass over; That they turn not again to cover the earth.
En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
10 He sendeth forth springs into the valleys; They run among the mountains;
Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
11 They give drink to every beast of the field; The wild asses quench their thirst.
De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
12 By them the birds of the heavens have their habitation; They sing among the branches.
Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
13 He watereth the mountains from his chambers: The earth is filled with the fruit of thy works.
Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
14 He causeth the grass to grow for the cattle, And herb for the service of man; That he may bring forth food out of the earth,
Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
15 And wine that maketh glad the heart of man, [And] oil to make his face to shine, And bread that strengtheneth man’s heart.
och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
16 The trees of Jehovah are filled [with moisture], The cedars of Lebanon, which he hath planted;
HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
17 Where the birds make their nests: As for the stork, the fir-trees are her house.
fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
18 The high mountains are for the wild goats; The rocks are a refuge for the conies.
Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
19 He appointed the moon for seasons: The sun knoweth his going down.
Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
20 Thou makest darkness, and it is night, Wherein all the beasts of the forest creep forth.
Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
21 The young lions roar after their prey, And seek their food from God.
de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
22 The sun ariseth, they get them away, And lay them down in their dens.
Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
23 Man goeth forth unto his work And to his labor until the evening.
Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
24 O Jehovah, how manifold are thy works! In wisdom hast thou made them all: The earth is full of thy riches.
Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
25 Yonder is the sea, great and wide, Wherein are things creeping innumerable, Both small and great beasts.
Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
26 There go the ships; There is leviathan, whom thou hast formed to play therein.
Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
27 These wait all for thee, That thou mayest give them their food in due season.
Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
28 Thou givest unto them, they gather; Thou openest thy hand, they are satisfied with good.
Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
29 Thou hidest thy face, they are troubled; Thou takest away their breath, they die, And return to their dust.
Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
30 Thou sendest forth thy Spirit, they are created; And thou renewest the face of the ground.
Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
31 Let the glory of Jehovah endure for ever; Let Jehovah rejoice in his works:
HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
32 Who looketh on the earth, and it trembleth; He toucheth the mountains, and they smoke.
han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
33 I will sing unto Jehovah as long as I live: I will sing praise to my God while I have any being.
Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
34 Let my meditation be sweet unto him: I will rejoice in Jehovah.
Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.
35 Let sinners be consumed out of the earth. And let the wicked be no more. Bless Jehovah, O my soul. Praise ye Jehovah.
Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!
