Proverbs 1
1 The proverbs of Solomon, the son of David, king of Israel:
Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
2 to know wisdom and instruction; to discern the words of understanding;
Till att deraf lära vishet och tukt;
3 to receive instruction in wise dealing, in righteousness, justice, and equity;
Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
4 to give prudence to the simple, knowledge and discretion to the young man—
Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
5 that the wise man may hear, and increase in learning; that the man of understanding may attain to sound counsel;
Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
6 to understand a proverb and parables, the words and riddles of the wise.
Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
7 The fear of the LORD is the beginning of knowledge, but the foolish despise wisdom and instruction.
Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
8 My son, listen to your father’s instruction, and do not forsake your mother’s teaching;
Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
9 for they will be a garland to grace your head, and chains around your neck.
Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
10 My son, if sinners entice you, do not consent.
Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
11 If they say, “Come with us. Let’s lie in wait for blood. Let’s lurk secretly for the innocent without cause.
Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
12 Let's swallow them up alive like Sheol (Sheol h7585), and whole, like those who go down into the pit.
Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
13 We will find all valuable wealth. We will fill our houses with plunder.
Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
14 You shall cast your lot among us. We will all have one purse”—
Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
15 my son, do not walk on the path with them. Keep your foot from their path,
Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
16 for their feet run to evil. They hurry to shed blood.
Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
17 For the net is spread in vain in the sight of any bird;
Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
18 but these lay in wait for their own blood. They lurk secretly for their own lives.
Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
19 So are the ways of everyone who is greedy for gain. It takes away the life of its owners.
Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
20 Wisdom calls aloud in the street. She utters her voice in the public squares.
Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
21 She calls at the head of noisy places. At the entrance of the city gates, she utters her words:
Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
22 “How long, you simple ones, will you love simplicity? How long will mockers delight themselves in mockery, and fools hate knowledge?
Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
23 Turn at my reproof. Behold, I will pour out my spirit on you. I will make known my words to you.
Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
24 Because I have called, and you have refused; I have stretched out my hand, and no one has paid attention;
Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
25 but you have ignored all my counsel, and wanted none of my reproof;
Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
26 I also will laugh at your disaster. I will mock when calamity overtakes you,
Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
27 when calamity overtakes you like a storm, when your disaster comes on like a whirlwind, when distress and anguish come on you.
När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
28 Then they will call on me, but I will not answer. They will seek me diligently, but they will not find me,
Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
29 because they hated knowledge, and did not choose the fear of the LORD.
Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
30 They wanted none of my counsel. They despised all my reproof.
Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
31 Therefore they will eat of the fruit of their own way, and be filled with their own schemes.
Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
32 For the backsliding of the simple will kill them. The careless ease of fools will destroy them.
Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
33 But whoever listens to me will dwell securely, and will be at ease, without fear of harm.”
Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
