Numbers 10
1 The LORD spoke to Moses, saying,
Och Herren talade med Mose, och sade:
2 “Make two trumpets of silver. You shall make them of beaten work. You shall use them for the calling of the congregation and for the journeying of the camps.
Gör dig två trummeter af tätt silfver, att du brukar dem till att kalla tillhopa menighetena, och när hären af stad skall.
3 When they blow them, all the congregation shall gather themselves to you at the door of the Tent of Meeting.
När man blås slätt med dem båda, skall församla sig till dig hela menigheten inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel.
4 If they blow just one, then the princes, the heads of the thousands of Israel, shall gather themselves to you.
När man slätt blås med enom, så skola höfvitsmännerna församla sig till dig; de öfverste öfver tusende i Israel.
5 When you blow an alarm, the camps that lie on the east side shall go forward.
Men när I trummeten, så skola de lägren draga af stad, som ligga österut.
6 When you blow an alarm the second time, the camps that lie on the south side shall go forward. They shall blow an alarm for their journeys.
Och när I trummeten annan gång, då skola de lägren draga af stad, som ligga söderut; förty, när de resa skola, så skolen I trummeta.
7 But when the assembly is to be gathered together, you shall blow, but you shall not sound an alarm.
Men när menigheten skall församlas, skolen I slätt blåsa, och icke trummeta.
8 “The sons of Aaron, the priests, shall blow the trumpets. This shall be to you for a statute forever throughout your generations.
Och det blåsandet med trummeterna skola Prestens Aarons söner göra. Och det skall vara eder ett evigt sätt till edra efterkommande.
9 When you go to war in your land against the adversary who oppresses you, then you shall sound an alarm with the trumpets. Then you will be remembered before the LORD your God, and you will be saved from your enemies.
När I dragen till någon strid uti edro lande emot edra fiendar, som strida på eder, så skolen I trummeta med trummeterna, att uppå eder skall tänkt varda för Herranom edrom Gud, och I mågen löste varda ifrån edra fiendar.
10 “Also in the day of your gladness, and in your set feasts, and in the beginnings of your months, you shall blow the trumpets over your burnt offerings, and over the sacrifices of your peace offerings; and they shall be to you for a memorial before your God. I am the LORD your God.”
Sammalunda ock, när I ären glade, på edra högtider och edra nymånader, skolen I blåsa med trummeterna öfver edor bränneoffer och tackoffer; att det skall vara eder till åminnelse för edrom Gud. Jag är Herren edar Gud.
11 In the second year, in the second month, on the twentieth day of the month, the cloud was taken up from over the tabernacle of the covenant.
På tjugonde dagen i dem andra månadenom, i de andra årena, gaf molnskyn sig upp af vittnesbördsens tabernakel.
12 The children of Israel went forward on their journeys out of the wilderness of Sinai; and the cloud stayed in the wilderness of Paran.
Och Israels barn drogo i deras skarar utu Sinai öken; och molnskyn blef uti den öknene Paran.
13 They first went forward according to the commandment of the LORD by Moses.
Och de förste drogo af stad, efter Herrans ord genom Mose;
14 First, the standard of the camp of the children of Judah went forward according to their armies. Nahshon the son of Amminadab was over his army.
Nämliga det baneret af Juda barnas lägre drog först åstad med deras här; och öfver deras här var Nahesson, Amminadabs son.
15 Nethanel the son of Zuar was over the army of the tribe of the children of Issachar.
Och öfver den hären af Isaschars barnas slägte var Nathaneel, Zuars son.
16 Eliab the son of Helon was over the army of the tribe of the children of Zebulun.
Och öfver den hären af Sebulons barnas slägte var Eliab, Helons son.
17 The tabernacle was taken down; and the sons of Gershon and the sons of Merari, who bore the tabernacle, went forward.
Då lade man tillsamman tabernaklet; och Gersons och Merari barn drogo åstad, och båro tabernaklet.
18 The standard of the camp of Reuben went forward according to their armies. Elizur the son of Shedeur was over his army.
Dernäst följde det baneret af Rubens lägre med deras här; och öfver deras här var Elizur, Sedeurs son.
19 Shelumiel the son of Zurishaddai was over the army of the tribe of the children of Simeon.
Och öfver den hären af Simeons barnas slägte var Selumiel, ZuriSadai son.
20 Eliasaph the son of Deuel was over the army of the tribe of the children of Gad.
Och Eliasaph, Deguels son, öfver Gads barnas slägtes här.
21 The Kohathites set forward, bearing the sanctuary. The others set up the tabernacle before they arrived.
Så drogo ock de Kehatiter åstad, och båro helgedomen; och hine uppsatte tabernaklet tilldess denne kommo efter.
22 The standard of the camp of the children of Ephraim set forward according to their armies. Elishama the son of Ammihud was over his army.
Dernäst drog det baneret åstad af Ephraims barnas lägre med deras här; och öfver dem var Elisama, Ammihuds son.
23 Gamaliel the son of Pedahzur was over the army of the tribe of the children of Manasseh.
Och Gamliel, Pedahzurs son, öfver den hären af Manasse barnas slägte.
24 Abidan the son of Gideoni was over the army of the tribe of the children of Benjamin.
Och Abidan, Gideoni son, öfver den hären af BenJamins barnas slägte.
25 The standard of the camp of the children of Dan, which was the rear guard of all the camps, set forward according to their armies. Ahiezer the son of Ammishaddai was over his army.
Dernäst följde det baneret af Dans barnas lägre med deras här; och så voro all lägren uppe; och Ahieser, AmmiSadai son, var öfver deras här;
26 Pagiel the son of Ochran was over the army of the tribe of the children of Asher.
Och Pagiel, Ochrans son, öfver den hären af Assers barnas slägte;
27 Ahira the son of Enan was over the army of the tribe of the children of Naphtali.
Och Ahira, Enans son, öfver den hären af Naphthali barnas slägte.
28 Thus were the travels of the children of Israel according to their armies; and they went forward.
Så foro Israels barn med deras härar.
29 Moses said to Hobab, the son of Reuel the Midianite, Moses’ father-in-law, “We are journeying to the place of which the LORD said, ‘I will give it to you.’ Come with us, and we will treat you well; for the LORD has spoken good concerning Israel.”
Och Mose sade till sin svåger Hobab, Reguels son, af Midian: Vi drage till de rum, om hvilka Herren sagt hafver: Jag skall gifva eder dem; så kom nu med oss, vi vilje göra det bästa med dig; ty Herren hafver Israel godt tillsagt.
30 He said to him, “I will not go; but I will depart to my own land, and to my relatives.”
Han svarade: Jag vill icke med eder, utan fara i mitt land till mina slägt.
31 Moses said, “Do not leave us, please; because you know how we are to encamp in the wilderness, and you can be our eyes.
Han sade: Käre, öfvergif oss icke; förty du vetst hvar vi skole lägra oss i öknene, och skall vara vårt öga.
32 It shall be, if you go with us—yes, it shall be—that whatever good the LORD does to us, we will do the same to you.”
Och om du far med oss, det goda, som Herren gör med oss, det vilje vi göra med dig.
33 They set forward from the Mount of the LORD three days’ journey. The ark of the LORD’s covenant went before them three days’ journey, to seek out a resting place for them.
Så drogo de ifrå Herrans berg tre dagsresor; och Herrans förbunds ark drog för dem tre dagsresor, till att visa dem hvar de hvila skulle.
34 The cloud of the LORD was over them by day, when they set forward from the camp.
Och Herrans molnsky var öfver dem om dagen, när de drogo utu lägret.
35 When the ark went forward, Moses said, “Rise up, LORD, and let your enemies be scattered! Let those who hate you flee before you!”
Och när arken for, så sade Mose: Herre, statt upp, att dine fiender måga förströs; och de som dig hata, måga flyktige varda för dig.
36 When it rested, he said, “Return, LORD, to the ten thousands of the thousands of Israel.”
Och när han sattes ned, sade han: Kom igen, Herre, till de många Israels tusend.
