John 11
1 Now a certain man was sick, Lazarus from Bethany, of the village of Mary and her sister, Martha.
Och en man vid namn Lasarus låg sjuk; han var från Betania, den by där Maria och hennes syster Marta bodde.
2 It was that Mary who had anointed the Lord with ointment and wiped his feet with her hair, whose brother Lazarus was sick.
Det var den Maria som smorde Herren med smörjelse och torkade hans fötter med sitt hår. Och nu låg hennes broder Lasarus sjuk.
3 The sisters therefore sent to him, saying, “Lord, behold, he for whom you have great affection is sick.”
Då sände systrarna bud till Jesus och läto säga: "Herre, se, han som du har så kär ligger sjuk."
4 But when Jesus heard it, he said, “This sickness is not to death, but for the glory of God, that God’s Son may be glorified by it.”
När Jesus hörde detta, sade han: "Den sjukdomen är icke till döds, utan till Guds förhärligande, så att Guds Son genom den bliver förhärligad."
5 Now Jesus loved Martha, and her sister, and Lazarus.
Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus kära.
6 When therefore he heard that he was sick, he stayed two days in the place where he was.
När han nu hörde att denne låg sjuk, stannade han först två dagar där han var;
7 Then after this he said to the disciples, “Let’s go into Judea again.”
men därefter sade han till lärjungarna: "Låt oss gå tillbaka till Judeen."
8 The disciples asked him, “Rabbi, the Jews were just trying to stone you. Are you going there again?”
Lärjungarna sade till honom: "Rabbi, nyligen ville judarna stena dig, och åter går du dit?"
9 Jesus answered, “Are not there twelve hours of daylight? If a man walks in the day, he does not stumble, because he sees the light of this world.
Jesus svarade: "Dagen har ju tolv timmar; den som vandrar om dagen, han stöter sig icke, ty han ser då denna världens ljus.
10 But if a man walks in the night, he stumbles, because the light is not in him.”
Men den som vandrar om natten, han stöter sig, ty han har då intet som lyser honom."
11 He said these things, and after that, he said to them, “Our friend Lazarus has fallen asleep, but I am going so that I may awake him out of sleep.”
Sedan han hade talat detta, sade han ytterligare till dem: "Lasarus, vår vän, har somnat in; men jag går för att väcka upp honom ur sömnen."
12 The disciples therefore said, “Lord, if he has fallen asleep, he will recover.”
Då sade hans lärjungar till honom: "Herre, sover han, så bliver han frisk igen."
13 Now Jesus had spoken of his death, but they thought that he spoke of taking rest in sleep.
Men Jesus hade talat om hans död; de åter menade att han talade om vanlig sömn.
14 So Jesus said to them plainly then, “Lazarus is dead.
Då sade Jesus öppet till dem: "Lasarus är död.
15 I am glad for your sakes that I was not there, so that you may believe. Nevertheless, let’s go to him.”
Och för eder skull, för att I skolen tro, gläder jag mig över att jag icke var där. Men låt oss nu gå till honom."
16 Thomas therefore, who is called Didymus, said to his fellow disciples, “Let’s also go, that we may die with him.”
Då sade Tomas, som kallades Didymus, till de andra lärjungarna: "Låt oss gå med, för att vi må dö med honom."
17 So when Jesus came, he found that he had been in the tomb four days already.
När så Jesus kom dit, fann han att den döde redan hade legat fyra dagar i graven.
18 Now Bethany was near Jerusalem, about fifteen stadia away.
Nu låg Betania nära Jerusalem, vid pass femton stadier därifrån,
19 Many of the Jews had joined the women around Martha and Mary, to console them concerning their brother.
och många judar hade kommit till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras broder.
20 Then when Martha heard that Jesus was coming, she went and met him, but Mary stayed in the house.
Då nu Maria fick höra att Jesus kom, gick hon honom till mötes; men Maria satt kvar hemma.
21 Therefore Martha said to Jesus, “Lord, if you would have been here, my brother would not have died.
Och Marta sade till Jesus: "Herre, hade du varit här, så vore min broder icke död.
22 Even now I know that whatever you ask of God, God will give you.”
Men jag vet ändå att allt vad du beder Gud om, det skall Gud giva dig."
23 Jesus said to her, “Your brother will rise again.”
Jesus sade till henne: "Din broder skall stå upp igen."
24 Martha said to him, “I know that he will rise again in the resurrection at the last day.”
Marta svarade honom: "Jag vet att han skall stå upp, vid uppståndelsen på den yttersta dagen."
25 Jesus said to her, “I am the resurrection and the life. He who believes in me will still live, even if he dies.
Jesus svarade till henne: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör;
och var och en som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?" (aiōn g165)
27 She said to him, “Yes, Lord. I have come to believe that you are the Christ, God’s Son, he who comes into the world.”
Hon svarade honom: "Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma i världen."
28 When she had said this, she went away and called Mary, her sister, secretly, saying, “The Teacher is here and is calling you.”
När hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade på Maria, sin syster, och sade hemligen till henne: "Mästaren är här och kallar dig till sig."
29 When she heard this, she arose quickly and went to him.
När hon hörde detta, stod hon strax upp och gick åstad till honom.
30 Now Jesus had not yet come into the village, but was in the place where Martha met him.
Men Jesus hade ännu icke kommit in i byn, utan var kvar på det ställe där Marta hade mött honom.
31 Then the Jews who were with her in the house and were consoling her, when they saw Mary, that she rose up quickly and went out, followed her, saying, “She is going to the tomb to weep there.”
Då nu de judar, som voro inne i huset hos Maria för att trösta henne, sågo att hon så hastigt stod upp och gick ut, följde de henne, i tanke att hon gick till graven för att gråta där.
32 Therefore when Mary came to where Jesus was and saw him, she fell down at his feet, saying to him, “Lord, if you would have been here, my brother would not have died.”
När så Maria kom till det ställe där Jesus var och fick se honom, föll hon ned för hans fötter och sade till honom: "Herre, hade du varit där, så vore min broder icke död."
33 When Jesus therefore saw her weeping, and the Jews weeping who came with her, he groaned in the spirit and was troubled,
Då nu Jesus såg henne gråta och såg jämväl att de judar, som hade kommit med henne, gräto, upptändes han i sin ande och blev upprörd
34 and said, “Where have you laid him?” They told him, “Lord, come and see.”
och frågade: "Var haven I lagt honom?" De svarade honom: "Herre, kom och se." Och Jesus grät.
35 Jesus wept.
Då sade judarna: "Se huru kär han hade honom!"
36 The Jews therefore said, “See how much affection he had for him!”
Men somliga av dem sade:
37 Some of them said, “Could not this man, who opened the eyes of him who was blind, have also kept this man from dying?”
"Kunde icke han, som öppnade den blindes ögon, ock hava så gjort att denne icke hade dött?"
38 Jesus therefore, again groaning in himself, came to the tomb. Now it was a cave, and a stone lay against it.
Då upptändes Jesus åter i sitt innersta och gick bort till graven. Den var urholkad i berget, och en sten låg framför ingången.
39 Jesus said, “Take away the stone.” Martha, the sister of him who was dead, said to him, “Lord, by this time there is a stench, for he has been dead four days.”
Jesus sade: "Tagen bort stenen." Då sade den dödes syster Marta till honom: "Herre, han luktar redan, ty han har varit död i fyra dygn."
40 Jesus said to her, “Did not I tell you that if you believed, you would see God’s glory?”
Jesus svarade henne: "Sade jag dig icke, att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?"
41 So they took away the stone from the place where the dead man was lying. Jesus lifted up his eyes and said, “Father, I thank you that you listened to me.
Då togo de bort stenen. Och Jesus lyfte upp sina ögon och sade: "Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.
42 I know that you always listen to me, but because of the multitude standing around I said this, that they may believe that you sent me.”
Jag visste ju förut att du alltid hör mig; men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de skola tro att det är du som har sänt mig."
43 When he had said this, he cried with a loud voice, “Lazarus, come out!”
När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: "Lasarus, kom ut."
44 He who was dead came out, bound hand and foot with wrappings, and his face was wrapped around with a cloth. Jesus said to them, “Free him, and let him go.”
Och han som hade varit död kom ut, med händer och fötter inlindade i bindlar och med ansiktet inhöljt i en duk. Jesus sade till dem: "Lösen honom, och låten honom gå."
45 Therefore many of the Jews who came to Mary and saw what Jesus did believed in him.
Många judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus hade gjort, trodde då på honom.
46 But some of them went away to the Pharisees and told them the things which Jesus had done.
Men några av dem gingo bort till fariséerna och omtalade för dem vad Jesus hade gjort.
47 The chief priests therefore and the Pharisees gathered a council, and said, “What are we doing? For this man does many signs.
Då sammankallade översteprästerna och fariséerna en rådsförsamling och sade: "Vad skola vi taga oss till? Denne man gör ju många tecken.
48 If we leave him alone like this, everyone will believe in him, and the Romans will come and take away both our place and our nation.”
Om vi skola låta honom så fortfara, skola alla tro på honom, och romarna komma då att taga ifrån oss både land och folk."
49 But a certain one of them, Caiaphas, being high priest that year, said to them, “You know nothing at all,
Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst för det året, sade till dem: "I förstån intet,
50 nor do you consider that it is advantageous for us that one man should die for the people, and that the whole nation not perish.”
och I besinnen icke huru mycket bättre det är för eder att en man dör för folket, än att hela folket förgås."
51 Now he did not say this of himself, but being high priest that year, he prophesied that Jesus would die for the nation,
Detta sade han icke av sig själv, utan genom profetisk ingivelse, eftersom han var överstepräst för det året; ty Jesus skulle dö för folket.
52 and not for the nation only, but that he might also gather together into one the children of God who are scattered abroad.
Ja, icke allenast "för folket"; han skulle dö också för att samla och förena Guds förskingrade barn.
53 So from that day forward they took counsel that they might put him to death.
Från den dagen var deras beslut fattat att döda honom.
54 Jesus therefore walked no more openly among the Jews, but departed from there into the country near the wilderness, to a city called Ephraim. He stayed there with his disciples.
Så vandrade då Jesus icke längre öppet bland judarna, utan drog sig undan till en stad som hette Efraim, på landsbygden, i närheten av öknen; där stannade han kvar med sina lärjungar.
55 Now the Passover of the Jews was at hand. Many went up from the country to Jerusalem before the Passover, to purify themselves.
Men judarnas påsk var nära, och många begåvo sig då, före påsken, från landsbygden upp till Jerusalem för att helga sig.
56 Then they sought for Jesus and spoke with one another as they stood in the temple, “What do you think—that he is not coming to the feast at all?”
Och de sökte efter Jesus och sade till varandra, där de stodo i helgedom: "Vad menen I? Skall han då alls icke komma till högtiden?"
57 Now the chief priests and the Pharisees had commanded that if anyone knew where he was, he should report it, that they might seize him.
Och översteprästerna och fariséerna hade utfärdat påbud om att den som finge veta var han fanns skulle giva det till känna, för att de måtte kunna gripa honom.
