Job 13
1 “Behold, my eye has seen all this. My ear has heard and understood it.
Si, allt detta hafver mitt öga sett, och mitt öra hört, och hafver det förstått.
2 What you know, I know also. I am not inferior to you.
Det I veten, det vet jag ock, och är intet ringare än I;
3 “Surely I would speak to the Almighty. I desire to reason with God.
Dock vill jag tala om den Allsmägtiga, och hafver vilja till att träta med Gud.
4 But you are forgers of lies. You are all physicians of no value.
Ty I uttyden det falskeliga, och ären alle onyttige läkare.
5 Oh that you would be completely silent! Then you would be wise.
Ack! att I kunden tiga, så vorden I vise.
6 Hear now my reasoning. Listen to the pleadings of my lips.
Hörer dock mitt straff, och akter på sakena, der jag talar om.
7 Will you speak unrighteously for God, and talk deceitfully for him?
Viljen I försvara Gud med orätt; och för honom bruka svek?
8 Will you show partiality to him? Will you contend for God?
Viljen I anse hans person? Viljen I gifva eder i försvar för Gud?
9 Is it good that he should search you out? Or as one deceives a man, will you deceive him?
Skall det ock blifva eder väl gångandes, då han skall döma eder? Menen I, att I skolen gäcka honom, såsom man gäckar ena mennisko?
10 He will surely reprove you if you secretly show partiality.
Han varder eder straffandes, om I hemliga ansen personen.
11 Will not his majesty make you afraid and his dread fall on you?
Månn han icke förskräcka eder, när han kommer fram? Och hans fruktan varder fallandes öfver eder.
12 Your memorable sayings are proverbs of ashes. Your defenses are defenses of clay.
Edor åminnelse varder liknad vid asko, och edra rygger skola vara såsom en lerhop.
13 “Be silent! Leave me alone, that I may speak. Let come on me what will.
Tiger för mig, att jag må tala; det skall icke fela för mig.
14 Why should I take my flesh in my teeth, and put my life in my hand?
Hvi skall jag bita mitt kött med mina tänder, och sätta mina själ i mina händer?
15 Behold, he will kill me. I have no hope. Nevertheless, I will maintain my ways before him.
Si, han varder mig dock dräpandes, och jag kan icke afbidat; dock vill jag straffa mina vägar för honom.
16 This also will be my salvation, that a godless man will not come before him.
Han blifver ju min helsa; ty ingen skrymtare kommer för honom.
17 Listen carefully to my speech. Let my declaration be in your ears.
Hörer mitt tal, och min uttydelse för edor öron.
18 See now, I have set my cause in order. I know that I am righteous.
Si, jag hafver allaredo sagt domen af; jag vet, att jag varder rättfärdig.
19 Who is he who will contend with me? For then would I hold my peace and give up the spirit.
Ho är den som vill gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga, och förgås.
20 “Only do not do two things to me, then I will not hide myself from your face:
Tveggehanda gör mig icke; så vill jag icke gömma mig bort för dig.
21 withdraw your hand far from me, and do not let your terror make me afraid.
Låt dina hand vara långt ifrå mig, och din förskräckelse förskräcke mig icke.
22 Then call, and I will answer, or let me speak, and you answer me.
Kalla mig, och jag vill svara dig; eller jag vill tala, och svara du mig.
23 How many are my iniquities and sins? Make me know my disobedience and my sin.
Huru många äro mina missgerningar och synder? Låt mig få veta min öfverträdelse och synder.
24 Why do you hide your face, and consider me your enemy?
Hvi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fienda?
25 Will you harass a driven leaf? Will you pursue the dry stubble?
Vill du så hård vara emot ett flygande löf; och förfölja ett torrt halmstrå?
26 For you write bitter things against me, and make me inherit the iniquities of my youth.
Ty du tillskrifver mig bedröfvelse, och vill förderfva mig för mins ungdoms synders skull.
27 You also put my feet in the stocks, and mark all my paths. You set a bound to the soles of my feet,
Du hafver satt min fot i en stock, och gifver akt på alla mina stigar, och ser på all min fotspår;
28 though I am decaying like a rotten thing, like a garment that is moth-eaten.
Jag, som dock förgås som ett ruttet as, och som ett kläde, det ätet varder af mal.
