Job 10
1 “My soul is weary of my life. I will give free course to my complaint. I will speak in the bitterness of my soul.
Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.
2 I will tell God, ‘Do not condemn me. Show me why you contend with me.
Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.
3 Is it good to you that you should oppress, that you should despise the work of your hands, and smile on the counsel of the wicked?
Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?
4 Do you have eyes of flesh? Or do you see as man sees?
Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?
5 Are your days as the days of mortals, or your years as man’s years,
Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,
6 that you inquire after my iniquity, and search after my sin?
eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,
7 Although you know that I am not wicked, there is no one who can deliver out of your hand.
du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?
8 “‘Your hands have framed me and fashioned me altogether, yet you destroy me.
Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!
9 Remember, I beg you, that you have fashioned me as clay. Will you bring me into dust again?
Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!
10 Have not you poured me out like milk, and curdled me like cheese?
Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.
11 You have clothed me with skin and flesh, and knit me together with bones and sinews.
Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.
12 You have granted me life and loving kindness. Your visitation has preserved my spirit.
Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.
13 Yet you hid these things in your heart. I know that this is with you:
Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:
14 if I sin, then you mark me. You will not acquit me from my iniquity.
om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.
15 If I am wicked, woe to me. If I am righteous, I still will not lift up my head, being filled with disgrace, and conscious of my affliction.
Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.
16 If my head is held high, you hunt me like a lion. Again you show yourself powerful to me.
Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.
17 You renew your witnesses against me, and increase your indignation on me. Changes and warfare are with me.
Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.
18 “‘Why, then, have you brought me out of the womb? I wish I had given up the spirit, and no eye had seen me.
Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,
19 I should have been as though I had not been. I should have been carried from the womb to the grave.
hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.
20 Are not my days few? Stop! Leave me alone, that I may find a little comfort,
Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,
21 before I go where I will not return from, to the land of darkness and of the shadow of death;
innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,
22 the land dark as midnight, of the shadow of death, without any order, where the light is as midnight.’”
till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.
