Psalms 73
1 Surely God is good to Israel, to such as are pure in heart.
En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
2 But as for me, my feet were almost gone. My steps had well nigh slipped.
Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
3 For I was envious of the arrogant when I saw the prosperity of the wicked.
Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
4 For there are no pangs in their death, but their strength is firm.
Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
5 They are not in trouble as other men, nor are they plagued like other men.
De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
6 Therefore pride is as a chain around their neck. Violence covers them as a garment.
Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
7 Their eyes stand out with fatness. They have more than heart could wish.
De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
8 They scoff, and in wickedness utter oppression. They speak loftily.
De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
9 They have set their mouth in the heavens, and their tongue walks through the earth.
Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
10 Therefore his people return here, and waters of a full cup are drained by them.
Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
11 And they say, How does God know? And is there knowledge in the Most High?
Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
12 Behold, these are the wicked, and those who always prosper. They have possessed wealth.
Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
13 Surely in vain I have cleansed my heart, and washed my hands in innocence,
Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
14 for all the day long I have been plagued, and chastened every morning.
Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
15 If I had said, I will speak thus, behold, I would have dealt treacherously with the generation of thy sons.
Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.
16 When I thought how I might understand this, it was too painful for me,
Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;
17 until I went into the sanctuary of God, and considered their latter end.
Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.
18 Surely thou set them in slippery places. Thou cast them down to destruction.
Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
19 How they have become a desolation in a moment! They are utterly consumed with terrors.
Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
20 As a dream from awakening, O Lord, when thou waken, thou will despise their form.
Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
21 For my soul was grieved, and I was pricked in my heart.
Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
22 So I was brutish, and ignorant. I was a beast before thee.
Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
23 Nevertheless I am continually with thee. Thou have held my right hand.
Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
24 Thou will guide me with thy counsel, and afterward receive me to glory.
Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
25 Whom have I in heaven? And there is none upon earth that I desire besides thee.
När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
26 My flesh and my heart fails, but God is the strength of my heart and my portion forever.
Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
27 For, lo, those who are far from thee shall perish. Thou have destroyed all those who go a whoring from thee.
Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
28 But it is good for me to draw near to God. I have made the lord Jehovah my refuge, that I may tell of all thy works.
Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.
