< Psalms 22 >
1 My God, my God, why have thou forsaken me, far from helping me, and the words of my groaning?
För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind"; en psalm av David. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
2 O my God, I cry in the daytime, but thou answer not, and in the night season, and I am not silent.
Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
3 But thou are holy, O thou who inhabit the praises of Israel.
Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
4 Our fathers trusted in thee. They trusted, and thou delivered them.
På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
5 They cried to thee, and were delivered. They trusted in thee, and were not put to shame.
Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
6 But I am a worm, and no man, a reproach of men, and despised by the people.
Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
7 All those who see me laugh me to scorn. They shoot out the lip. They shake the head, saying,
Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
8 He trusted on Jehovah. Let him deliver him. Let him rescue him, since he delights in him.
"Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom."
9 But thou are he who took me out of the womb. Thou made me trust upon my mother's breasts.
Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
10 I was cast upon thee from the womb. Thou are my God since my mother bore me.
På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.
11 Be not far from me, for trouble is near, for there is none to help.
Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.
12 Many bulls have encompassed me. Strong bulls of Bashan have beset me around.
Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
13 They gape upon me with their mouth, as a ravening and a roaring lion.
Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
14 I am poured out like water, and all my bones are out of joint. My heart is like wax; it is melted within me.
Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
15 My strength is dried up like a potsherd, and my tongue clings to my jaws, and thou have brought me into the dust of death.
Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
16 For dogs have encompassed me. A company of evildoers have enclosed me. They pierced my hands and my feet.
Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.
17 I may count all my bones. They look and stare upon me.
Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.
18 They part my garments among them, and upon my vesture do they cast a lot.
De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
19 But be thou not far off, O Jehovah. O thou my succor, hasten thee to help me.
Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
20 Deliver my soul from the sword, the only one of me from the power of the dog.
Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
21 Save me from the lion's mouth, yea, from the horns of the wild-oxen. Thou have answered me.
Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
22 I will declare thy name to my brothers. In the midst of the congregation I will praise thee.
Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
23 Ye who fear Jehovah, praise him. All ye the seed of Jacob, glorify him, and stand in awe of him, all ye the seed of Israel.
I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.
24 For he has not despised nor abhorred the affliction of the afflicted, neither has he hid his face from him, but when he cried to him, he heard.
Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
25 From thee comes my praise in the great assembly. I will pay my vows before those who fear him.
Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.
26 The meek shall eat and be satisfied. They shall praise Jehovah who seek after him. Let your heart live forever.
De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
27 All the ends of the earth shall remember and turn to Jehovah, and all the kinfolk of the nations shall worship before thee.
Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.
28 For the kingdom is Jehovah's, and he is the ruler over the nations.
Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
29 All the fat ones of the earth shall eat and worship. All those who go down to the dust shall bow before him, even he who cannot keep his soul alive.
Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
30 A seed shall serve him. It shall be told of the Lord to the next generation.
Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.
31 They shall come and shall declare his righteousness to a people that shall be born, that he has done it.
Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.