Psalms 137

1 By the rivers of Babylon, there we sat down, yea, we wept when we remembered Zion.

Vid Babels floder, där sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion.

2 Upon the willows in the midst of it we hung up our harps.

I pilträden som där voro hängde vi upp våra harpor.

3 For there those who led us captive required of us songs, and those who wasted us, mirth, saying, Sing for us one of the songs of Zion.

Ty de som höllo oss fångna bådo oss där att sjunga, och våra plågare bådo oss vara glada: "Sjungen för oss en av Sions sånger."

4 How shall we sing Jehovah's song in a foreign land?

Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land?

5 If I forget thee, O Jerusalem, let my right hand forget.

Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem, så förgäte min högra hand sin tjänst.

6 Let my tongue cling to the roof of my mouth, if I do not remember thee, if I do not prefer Jerusalem above my chief joy.

Min tunga låde vid min gom, om jag upphör att tänka på dig, om jag icke låter Jerusalem vara min allra högsta glädje.

7 Remember, O Jehovah, the day of Jerusalem against the sons of Edom, who said, Raze it, raze it, even to the foundation thereof.

Tänk, HERRE, på Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: "Riven ned, riven ned det ända till grunden."

8 O daughter of Babylon, who is to be destroyed, happy shall he be who rewards thee as thou have served us.

Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du har gjort oss.

9 Happy shall he be who takes and dashes thy little ones against the rock.

Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.