Psalms 109
1 Hold not thy peace, O God of my praise,
För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
2 for they have opened against me the mouth of the wicked and the mouth of deceit. They have spoken to me with a lying tongue.
Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
3 They have also encompassed me about with words of hatred, and fought against me without a cause.
Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
4 For my love they are my adversaries, but I make prayer.
Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
5 And they have rewarded me evil for good, and hatred for my love.
De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
6 Set thou a wicked man over him, and let an adversary stand at his right hand.
Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
7 When he is judged, let him come forth guilty, and let his prayer be turned into sin.
När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
8 Let his days be few, and let another take his office.
Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
9 Let his sons be fatherless, and his wife a widow.
Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
10 Let his sons be vagabonds, and beg, and let them seek out of their desolate places.
Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
11 Let a creditor exact all that he has, and let strangers make spoil of his labor.
Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
12 Let there be none to extend kindness to him, nor let there be any to have pity on his fatherless sons.
Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
13 Let his posterity be cut off. In the generation following let their name be blotted out.
Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
14 Let the iniquity of his fathers be remembered with Jehovah, and let not the sin of his mother be blotted out.
Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
15 Let them be before Jehovah continually, that he may cut off the memory of them from the earth,
Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
16 because he did not remember to show kindness, but persecuted the poor and needy man, and the broken in heart, to kill.
Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
17 Yea, he loved cursing, and it came to him. And he did not delight in blessing, and it was far from him.
Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
18 He also clothed himself with cursing as with his garment, and it came into his inward parts like water, and like oil into his bones.
Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
19 Let it be to him as the raiment with which he covers himself, and for the belt with which he is girded continually.
Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
20 This is the reward of my adversaries from Jehovah, and of those who speak evil against my soul.
Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
21 But deal thou with me, O Jehovah the Lord, for thy name's sake. Because thy loving kindness is good, deliver thou me,
Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
22 for I am poor and needy, and my heart is wounded within me.
Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
23 I am gone like the shadow when it declines. I am tossed up and down as the locust.
Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
24 My knees are weak through fasting, and my flesh fails of fatness.
Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
25 I also have become a reproach to them. When they see me, they shake their head.
Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
26 Help me, O Jehovah my God. O save me according to thy loving kindness,
Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
27 that they may know that this is thy hand, that thou, Jehovah, have done it.
och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
28 Let them curse, but bless thou. When they arise, they shall be put to shame, but thy servant shall rejoice.
Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
29 Let my adversaries be clothed with dishonor, and let them cover themselves with their own shame as with a robe.
Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
30 I will give great thanks to Jehovah with my mouth. Yea, I will praise him among the multitude.
Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
31 For he will stand at the right hand of the needy, to save him from those who judge his soul.
Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
