Psalms 104
1 Bless Jehovah, O my soul. O Jehovah my God, thou are very great. Thou are clothed with honor and majesty,
Lofva Herran, min själ; Herre, min Gud, du äst ganska härlig, du äst dägelig och allstinges väl beprydd.
2 who covers thyself with light as with a garment, who stretches out the heavens like a curtain,
Ljus är din klädnad, som du uppå hafver; du utsträcker himmelen såsom ett tapet.
3 who lays the beams of his chambers in the waters, who makes the clouds his chariot, who walks upon the wings of the wind,
Du hvälfver honom ofvan med vatten; du far i skyn såsom i en vagn, och går på vädrens vingar;
4 who makes his agents spirits, his ministers a flame of fire,
Du, som gör dina Änglar till väder, och dina tjenare till eldslåga;
5 who laid the foundations of the earth that it should not be moved forever.
Du, som grundar jordena på hennes botten, så att hon blifver i evig tid.
6 Thou covered it with the deep as with a vesture. The waters stood above the mountains.
Med djupet betäcker du henne, såsom med ett kläde, och vatten stå öfver bergen.
7 At thy rebuke they fled. At the voice of thy thunder they hastened away.
Men för ditt näpsande fly de; för ditt dundrande fara de bort.
8 The mountains rose, the valleys sank down to the place which thou had founded for them.
Bergen resa högt upp, och dalarna sätta sig ned i det rum, som du dem skickat hafver.
9 Thou have set a bound that they may not pass over, that they turn not again to cover the earth.
Du hafver satt ett mål, der komma de intet öfver; och måga icke åter betäcka jordena.
10 He sends forth springs into the valleys. They run among the mountains.
Du låter källor uppbrista i dalomen, så att vatten emellan bergen flyta;
11 They give drink to every beast of the field. The wild donkeys quench their thirst.
Att all djur på markene måga dricka, och vildåsnarna sin törst släcka.
12 By them the birds of the heavens have their habitation. They sing among the branches.
När dem sitta himmelens foglar, och sjunga på qvistarna.
13 He waters the mountains from his chambers. The earth is filled with the fruit of thy works.
Du fuktar bergen ofvanefter; du gör landet fullt med frukt, den du förskaffar.
14 He causes the grass to grow for the cattle, and herbage for the service of man, that he may bring forth food out of the earth,
Du låter gräs växa för boskapen, och säd menniskomen till nytto; att du skall låta komma bröd utaf jordene;
15 and wine that makes glad the heart of man, and oil to make his face to shine, and bread that strengthens man's heart.
Och att vin skall fröjda menniskones hjerta, och hennes ansigte dägeligit varda af oljo, och bröd styrka menniskones hjerta;
16 The trees of Jehovah are full, the cedars of Lebanon, which he has planted,
Att Herrans trä skola full med must stå; de cedreträ på Libanon, som han planterat hafver.
17 where the birds make their nests. As for the stork, the fir trees are her house.
Der hafva foglarna sitt näste, och hägrar bo uppe i furoträn.
18 The high mountains are for the wild goats. The rocks are a refuge for the conies.
De höga berg äro de stengetters tillflykt, och stenklyfterna de kunilers.
19 He appointed the moon for seasons. The sun knows his going down.
Du gör månan, till att derefter skifta året; solen vet sin nedergång.
20 Thou make darkness, and it is night, during which all the beasts of the forest creep forth.
Du gör mörker, att natt varder; då draga sig all vilddjur ut;
21 The young lions roar after their prey, and seek their food from God.
De unga lejon, som ryta efter rof, och sin mat söka af Gudi;
22 The sun arises; they get away, and lie down in their dens.
Men när solen uppgår, draga de bort, och lägga sig uti sina kulor.
23 Man goes forth to his work and to his labor until the evening.
Så går då menniskan ut till sitt arbete, och till sitt åkerverk intill aftonen.
24 O Jehovah, how manifold are thy works! In wisdom have thou made them all. The earth is full of thy riches.
Herre, huru äro din verk så stor och mång! Du hafver visliga skickat dem all, och jorden är full af dina ägodelar.
25 Yonder is the sea, great and wide, in which are innumerable creeping things, both small and great beasts.
Hafvet, det så stort och vidt är, der kräla uti, utan tal, både stor och liten djur.
26 There go the ships. There is leviathan, whom thou have formed to play in it.
Der gå skepp; der äro hvalfiskar, som du gjort hafver, att de deruti leka skola.
27 These all wait for thee, that thou may give them their food in due season.
Allt vänter efter dig, att du skall gifva dem mat i sin tid.
28 Thou give to them, they gather. Thou open thy hand, they are satisfied with good.
Då du gifver dem, så samla de; när du upplåter dina hand, så varda de med god ting mättade.
29 Thou hide thy face, they are troubled. Thou take away their breath, they die, and return to their dust.
Om du fördöljer ditt ansigte, så varda de förskräckte; du tager deras anda bort, så förgås de, och varda åter till stoft igen.
30 Thou send forth thy Spirit, they are created, and thou renew the face of the ground.
Du låter ut din anda, så varda de skapade, och du förnyar jordenes ansigte.
31 Let the glory of Jehovah endure forever. Let Jehovah rejoice in his works,
Herrans ära är evig; Herren hafver behag till sin verk.
32 who looks on the earth, and it trembles. He touches the mountains, and they smoke.
Han ser uppå jordena, så bäfvar hon; han kommer vid bergen, så ryka de.
33 I will sing to Jehovah as long as I live. I will sing praise to my God while I have any being.
Jag vill sjunga Herranom i mina lifsdagar, och lofva min Gud, så länge jag är till.
34 Let thy meditation be sweet to him. I will rejoice in Jehovah.
Mitt tal behage honom väl; jag gläder mig af Herranom.
35 Let sinners be consumed out of the earth, and let the wicked be no more. Bless Jehovah, O my soul. Praise ye Jehovah.
Syndarena hafve en ända på jordene, och de ogudaktige vare icke mer till; lofva, min själ, Herran. Halleluja.
