Mark 9
1 And he said to them, Truly I say to you, there are some of those who have stood here, who will, no, not taste of death until they see the kingdom of God come in power.
Och han sade till dem: Sannerliga säger jag eder, någre äro ibland dem som här stå, de der icke skola smaka döden, tilldess de få se Guds rike komma med kraft.
2 And after six days Jesus takes Peter and James and John, and leads them up onto a high mountain alone, in private. And he was transfigured before them,
Och efter sex dagar tog Jesus Petrum, Jacobum och Johannem till sig; och hade dem allena upp på ett högt berg afsides, och vardt förklarad för dem.
3 and his garments became glistening, exceedingly white, as snow, such as no fuller on earth is able to whiten.
Och hans kläder vordo klar, och ganska hvit såsom snö, att ingen färgare på jordene kan göra dem så hvit.
4 And Elijah with Moses appeared to them, and they were talking with Jesus.
Och dem syntes Elias med Mose, och de talade med Jesu.
5 And having responded, Peter says to Jesus, Rabbi, it is good for us to be here. And we could make three tabernacles: one for thee, and one for Moses, and one for Elijah.
Då svarade Petrus, sägandes till Jesum: Rabbi, här är oss godt att vara; låt oss göra här tre hyddor, dig en, Mosi en, och Elie en.
6 For he knew not what he would say, for they were frightened.
Men han visste icke hvad han sade; ty de voro häpne vordne.
7 And a cloud developed overshadowing them. And a voice came out of the cloud, This is my beloved Son. Hear ye him.
Och en sky kom, som öfverskyggde dem; och en röst kom utaf skyn, och sade: Denne är min käre Son; honom hörer.
8 And suddenly having looked around, they saw no man anymore, but only Jesus with themselves.
Och i det samma som de sågo sig om, sågo de ingen vara der när dem, utan allena Jesus.
9 And as they were coming down from the mountain, he commanded them that they should tell no man what they saw, except when the Son of man will rise from the dead.
Men då de gingo neder af berget, böd han dem, att de skulle ingom säga hvad de sett hade, förr än menniskones Son vore uppstånden ifrå de döda.
10 And they kept the saying to themselves, discussing what is the rising from the dead.
Och de behöllo det ordet när sig, och befrågade emellan sig, hvad det skulle vara, att han sade: uppstå ifrå de döda.
11 And they questioned him, saying, The scholars say that Elijah must first come.
Och de sporde honom, sägande: Hvad är det, som de Skriftlärde säga, att Elias måste komma först?
12 And having answered, he said to them, Elijah indeed comes first and restores all. And how it is written for the Son of man, that he would suffer many things and be rejected.
Men han svarade, och sade till dem: Elias skall ju komma först, och sätta all ting i lag igen; och att menniskones Son skall mycket lida, och föraktad varda, såsom skrifvet är.
13 But I say to you, that Elijah has also come, and they did to him as much as they wanted, just as it is written for him.
Men jag säger eder: Elias är kommen, och de gjorde honom allt det de ville, såsom skrifvet var om honom.
14 And when they came to the disciples he saw a great multitude around them, and scholars disputing with them.
Då han kom till sina Lärjungar, såg han mycket folk omkring dem, och de Skriftlärda disputerande med dem.
15 And straightaway all the multitude, having noticed him, were startled. And running near they greeted him.
Och straxt allt folket såg honom, vordo de häpne; och lupo till och helsade honom.
16 And he questioned the scholars, What are ye disputing with them?
Och han sporde de Skriftlärda: Hvad disputeren I med dem?
17 And having answered, one from the multitude said, Teacher, I brought my son to thee, who has a mute spirit.
Och en af folket svarade, och sade: Mästar, jag hafver haft min son hit till dig, den der hafver en stum anda;
18 And wherever it seizes him, it tears him, and he foams, and gnashes his teeth, and becomes limp. And I spoke to thy disciples that they might cast it out, and they were not able.
Och då han tager honom fatt, far han illa med honom; och han fradgas, och gnisslar med sina tänder, och förtvinar. Jag talade med dina Lärjungar, att de skulle drifva honom ut; och de kunde icke.
19 And having answered him, he says, O faithless generation, how long will I be with you? How long will I endure you? Bring him to me.
Då svarade han honom, och sade: O I otrogna slägte; huru länge skall jag vara när eder? Huru länge skall jag lida eder? Leder honom hit till mig.
20 And they brought him to him. And when he saw him, straightaway the spirit convulsed him. And having fallen on the ground, he wallowed, foaming.
Och de ledden fram till honom. Då anden fick se honom, straxt for han illa med honom; och föll neder på jordena, och välte sig, och fradgades.
21 And he questioned his father, How much time is it since this has happened to him? And he said, From childhood.
Då sporde han hans fader till: Huru länge är, sedan detta kom honom uppå? Då sade han: Utaf barndom.
22 And it often casts him both into the fire and into the waters so that it might destroy him. But if thou can do anything, help us, having compassion toward us.
Och han hafver ofta kastat honom i elden, och i vattnet, att han måtte förgöra honom; men förmår du något, så varkunna dig öfver oss, och hjelp oss.
23 And Jesus said to him, If thou are able to believe, all things are possible to him who believes.
Jesus sade till honom: Om du tro kan; all ting äro möjelig honom, som tror.
24 And straightaway the father of the child having cried out, he said with tears, I believe. Lord, help thou my unbelief.
Och straxt ropade drängens fader, med gråtande tårar, sägandes: Herre, jag tror; hjelp mina otro.
25 And when Jesus saw that a crowd was running together, he rebuked the unclean spirit, saying to it, Thou mute and deaf spirit, I command thee to come out of him, and enter into him no more.
När Jesus såg, att folket lopp till med, näpste han den orena andan, och sade till honom: Du ande, döfver och dumbe, jag bjuder dig, gack ut af honom, och gack intet mer härefter in uti honom.
26 And having cried out, and having convulsed him much, it came out. And he became as if dead, so as for many to say that he was dead.
Så ropade anden, och for ganska illa med honom, och gick ut. Och han vardt som han hade varit död; så att månge sade: Han är död.
27 But having taken him by the hand, Jesus lifted him up, and he arose.
Då tog Jesus honom vid handena, och reste honom upp; och han stod upp.
28 And when he came into the house, his disciples questioned him privately, We were not able to cast it out.
Och när han kom hem i huset, frågade hans Lärjungar honom afsides: Hvi förmådde icke vi utdrifva honom?
29 And he said to them, This kind can come out by nothing, except by prayer and fasting.
Sade han till dem: Detta slägtet kan med ingen ting utfara, utan med bön och fasto.
30 And having departed from there, they passed through Galilee, and he did not want that any man would know it.
Och de gingo dädan, och vandrade genom Galileen; och han ville icke, att någor skulle vetat.
31 For he taught his disciples, and said to them, The Son of man is delivered up into the hands of men, and they will kill him. And after being killed, he will rise the third day.
Ty han underviste sina Lärjungar, och han sade till dem: Menniskones Son skall varda öfverantvardad i menniskors händer, och de skola döda honom; och då han är dödad, skall han på tredje dagen uppstå.
32 But they did not understand the saying, and were afraid to question him.
Men de förstodo intet hvad han sade, och torde icke spörja honom.
33 And he came to Capernaum. And having become in the house he questioned them, What were ye deliberating among yourselves on the way?
Så kom han till Capernaum; och när han var kommen i huset, sporde han dem: Hvad handladen I eder emellan i vägen?
34 But they were silent, for on the way they discussed among each other, who is greater.
Men de tigde; förty de hade handlat emellan sig i vägen, hvilken af dem ypperst var.
35 And having sat down, he called the twelve, and he says to them, If any man wants to be first, he will be last of all, and helper of all.
Och då han hade satt sig, kallade han de tolf, och sade till dem: Hvilken som vill den främste vara, han skall vara ytterst af allom, och allas tjenare.
36 And having taken a child, he set it in the midst of them. And after embracing it, he said to them,
Och så tog han ett barn, och ställde det midt ibland dem. Och då han hade tagit det i sin famn, sade han till dem:
37 Whoever may receive one of such children in my name, receives me, and whoever may receive me, does not receive me, but him who sent me.
Hvilken som anammar ett sådant barn i mitt Namn, han anammar mig; och hvilken mig anammar, han anammar icke mig, utan honom som mig sändt hafver.
38 And John answered him, saying, Teacher, we saw a certain man, who does not follow us, casting out demons in thy name, and we forbade him, because he does not follow us.
Men Johannes svarade honom, sägandes: Mästar, vi sågom en utdrifva djeflar uti ditt Namn, och han följer oss icke; och vi förböde honom det, efter han icke följer oss.
39 But Jesus said, Forbid him not, for there is no man who will do a mighty work in my name, and will be able quickly to speak evil of me.
Då sade Jesus: Förbjuder honom icke; ty ingen är den som gör krafter i mitt Namn, som snarliga kan tala ondt på mig;
40 For he who is not against you is for you.
Förty den der icke är emot oss, han är med oss.
41 For whoever may give you a cup of water to drink in my name, because ye are of Christ, truly I say to you, he will, no, not lose his reward.
Men hvilken som gifver eder dricka en bägare vatten, i mitt Namn, derföre att I Christo tillhören, sannerliga säger jag eder, han skall ingalunda mista sin lön.
42 And whoever may cause one of these little ones who believe in me to stumble, it is good for him instead, if a millstone were hanged about his neck, and he were cast into the sea.
Och hvilken som förargar en af de små, som tro på mig, bättre vore honom, att vid hans hals hängdes en qvarnsten, och han bortkastades uti hafvet.
43 And if thy hand may cause thee to stumble, cut it off. It is good for thee to enter into life maimed, than having thy two hands to go into hell, into the unquenchable fire, (Geenna g1067)
Nu, om din hand vore dig till förargelse, hugg henne af. Bättre är dig enhändtan ingå uti lifvet, än att du hafver två händer, och far till helvetet, uti evig eld; (Geenna g1067)
44 where their worm does not perish, and the fire is not quenched.
Der deras matk icke dör, och elden icke utsläckes.
45 And if thy foot may cause thee to stumble, cut it off. It is good for thee to enter into life crippled, than having thy two feet to be cast into hell, into the unquenchable fire (Geenna g1067)
Och om din fot vore dig till förargelse, hugg honom af. Dig är bättre, att du ingår uti lifvet halter, än att du hafver två fötter, och varder kastad till helvetet, uti evig eld; (Geenna g1067)
46 where their worm does not perish, and the fire is not quenched.
Der deras matk icke dör, och elden icke utsläckes.
47 And if thine eye may cause thee to stumble, pluck it out. It is good for thee to enter into the kingdom of God one-eyed, rather than having two eyes to be cast into the hell of fire, (Geenna g1067)
Och om ditt öga vore dig till förargelse, rif det ut. Bättre är dig, att du enögder ingår uti Guds rike, än att du skulle hafva tu ögon, och bortkastas i helvetes eld; (Geenna g1067)
48 where their worm does not perish, and the fire is not quenched.
Der deras matk icke dör, och elden icke utsläckes.
49 For every man will be salted with fire, and every sacrifice will be salted with salt material.
Ty hvar och en måste med eld saltad varda, och allt offer måste med salt saltas.
50 The salt material is good, but if the salt material becomes saltless, by what will ye season it? Have salt in yourselves, and be at peace among each other.
Salt är ett godt ting; hvar nu saltet mister sin sälto, hvarmed skall man salta? Hafver salt uti eder, och hafver frid emellan eder inbördes.
