Luke 24
1 And on the first day of the week, very early morning, they came to the sepulcher bringing the spices that they prepared, and some women with them.
Men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett.
2 And they found the stone rolled away from the sepulcher.
Och de funno stenen vara bortvältrad från graven.
3 And having entered in, they did not find the body of the Lord Jesus.
Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.
4 And it came to pass while they were bewildered about this, that behold, two men stood near them in shining apparel.
När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodo två man framför dem i skinande kläder.
5 And since they became frightened and bowing down their face to the ground, they said to them, Why seek ye the living among the dead?
Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade mannen till dem "Varför söken I den levande bland de döda?
6 He is not here, but was raised. Remember how he spoke to you when he was still in Galilee,
Han är icke har, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade:
7 saying that the Son of man must be delivered up into the hands of sinful men, and be crucified, and the third day to rise.
'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen.'"
8 And they remembered his sayings.
Då kommo de ihåg hans ord.
9 And having returned from the sepulcher, they reported all these things to the eleven, and to all the others.
Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra. --
10 Now they were Mary Magdalene, and Joanna, and Mary the mother of James, and the other women with them who told these things to the apostles.
Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna.
11 And their sayings appeared before them as idle talk, and they disbelieved them.
Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke.
12 But having risen, Peter ran to the sepulcher. And having stooped down, he sees the linen cloths laying alone. And he departed, wondering to himself at that which happened.
Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett.
13 And behold, two of them were going the same day to a village that was sixty furlongs away from Jerusalem, which name was Emmaus.
Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.
14 And they conversed with each other about all these things that happened.
Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.
15 And it came to pass, while they conversed and discussed, that Jesus himself also having approached, went along with them.
Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem.
16 But their eyes were held, not to recognize him.
Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom.
17 And he said to them, What are these words that ye toss back to each other, while walking and are looking sad.
Och han sade till dem: "Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?" Då stannade de och sågo bedrövade ut.
18 And one, whose name was Cleopas, having answered, said to him, Thou only visit Jerusalem and do not know the things that happened in it during these days?
Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: "Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?"
19 And he said to them, What? And they said to him, The things about Jesus the Nazarene, who became a prophet, a mighty man in work and word before God and all the people,
Han frågade dem: "Vad då?" De svarade honom: "Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket:
20 and how our chief priests and rulers delivered him up for condemnation of death, and crucified him.
huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom.
21 But we hoped that he is the man who is going to redeem Israel. But even with all these things, it brings this third day today from which time these things happened.
Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde.
22 But also some of our women astonished us, having come to be at the sepulcher early morning.
Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven
23 And not having found his body, they came, saying also to have seen a vision of agents who say he is alive.
och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde.
24 And some of those with us went to the sepulcher, and found it this way, just as also the women said, but they did not see him.
Och när några av dem som voro. med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke."
25 And he said to them, O foolish men, and slow of heart to believe in all that the prophets spoke.
Då sade han till dem: "O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!
26 Was it not necessary for the Christ to suffer these things, and to enter into his glory?
Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?"
27 And having begun from Moses and from all the prophets, he expounded to them in all the scriptures the things about himself.
Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.
28 And they came near to the village where they were going, and he pretended to go further.
När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare.
29 And they constrained him, saying, Remain with us, because it is toward evening, and the day has declined. And he went in to remain with them.
Men de nödgade honom och sade: "Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut." Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.
30 And it came to pass during his dining with them, that, having taken the bread, he blessed, and having broken in pieces he gave to them.
Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.
31 And their eyes were opened, and they recognized him. And he became invisible from them.
Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.
32 And they said to each other, Was not our heart burning within us while he spoke to us on the way, while he opened to us the scriptures?
Och de sade till varandra: "Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?"
33 And having risen up the same hour, they returned to Jerusalem. And they found the eleven gathered together,
Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem.
34 and those who were with them who said, The Lord really was raised, and was seen by Simon.
Och dessa sade: "Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon."
35 And they reported the things on the road, and how he was made known to them during the breaking of the bread.
Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.
36 And as they spoke these things, Jesus himself stood in the midst of them, and says to them, Peace to you.
Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: "Frid vare med eder.
37 But having been startled, and having become frightened, they presumed to see a spirit.
Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.
38 And he said to them, Why are ye troubled, and why do thoughts arise in your hearts?
Men han sade till dem: "Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?
39 See my hands and my feet, that it is I myself. Handle me and see, because a spirit does not have flesh and bones, as ye see me having.
Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava."
40 And having said this, he displayed to them his hands and feet.
Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.
41 And while they still disbelieved from joy and wondering, he said to them, Have ye anything to eat here?
Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: "Haven I här något att äta?"
42 And they gave him a piece of a broiled fish and from a bees honeycomb.
Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;
43 And having taken it, he ate before them.
och han tog det och åt därav i deras åsyn.
44 And he said to them, These are the words that I spoke to you while still being with you, that it is necessary for all things that are written in the law of Moses, and the prophets, and the psalms about me to be fulfilled.
Och han sade till dem: "Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna."
45 Then he opened their mind to understand the scriptures.
Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.
46 And he said to them, Thus it is written, and thus it was necessary for the Christ to suffer, and to rise from the dead the third day,
Och han sade till dem: "Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,
47 and to proclaim in his name repentance and remission of sins for all the nations, having begun from Jerusalem.
och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.
48 And ye are witnesses of these things.
I kunnen vittna härom.
49 And behold, I send forth the promise of my Father upon you. But stay ye in the city until ye are clothed with power from on high.
Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft."
50 And he led them outside as far as to Bethany, and having lifted up his hands, he blessed them.
Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem.
51 And it came to pass while he blessed them, he parted from them, and was brought up into heaven.
Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen.
52 And having worshiping him, they returned to Jerusalem with great joy,
Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje.
53 and they were continually in the temple, praising and blessing God. Truly.
Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.
