Joel 1
1 The word of Jehovah that came to Joel the son of Pethuel.
Detta är Herrans ord, som skedde till Joel, Pethuels son.
2 Hear this, ye old men, and give ear, all ye inhabitants of the land. Has this been in your days, or in the days of your fathers?
Hörer detta, I äldste, och akter häruppå, alle inbyggare i landena; om något sådant skedt är i edar tid, eller i edra fäders tid?
3 Tell ye your sons of it, and let your sons tell their sons, and their sons another generation.
Säger edrom barnom deraf, och låter edor barn säga det för sin barn; och de samma barnen för sina efterkommande;
4 That which the palmer-worm has left the locust has eaten, and that which the locust has left the canker-worm has eaten, and that which the canker-worm has left the caterpillar has eaten.
Nämliga: Hvad efter gräsmatken blifver qvart, det uppäter gräshoppan; och hvad gräshoppan igenblifva låter, det äter flogmatken; och hvad flogmatken blifva låter, det fräter lusen.
5 Awake, ye drunkards, and weep, and wail, all ye drinkers of wine, because of the sweet wine, for it is cut off from your mouth.
Vaker upp, I druckne, och gråter, och jämrer eder, alle vindrinkare, efter must; ty han är eder ifrån edar mun borttagen.
6 For a nation has come up upon my land, strong, and without number. His teeth are the teeth of a lion, and he has the jaw-teeth of a lioness.
Ty ett mägtigt folk och otaligt drager hitupp uti mitt land; det hafver tänder lika som ett lejon, och oxlatänder lika som en lejinna.
7 He has laid my vine waste, and barked my fig tree. He has made it clean bare, and cast it away. The branches of it are made white.
Det samma föröder min vingård, afbryter min fikonaträ, barkar dem, och förkastar dem, så att deras qvistar äro hvite vordne.
8 Lament like a virgin girded with sackcloth for the husband of her youth.
Jämra dig, lika som en jungfru, den en säck uppådrager för sin brudgummes skull;
9 The meal offering and the drink offering are cut off from the house of Jehovah. The priests, Jehovah's ministers, mourn.
Ty spisoffer och drickoffer är borto ifrå Herrans hus; Presterna, Herrans tjenare, sörja.
10 The field is laid waste; the land mourns. For the grain is destroyed, the new wine is dried up, the oil languishes.
Marken är förödd, och åkren står ömkeliga; kornet är förderfvadt, vinet står jämmerliga, och oljan klageliga.
11 Be confounded, O ye husbandmen. Wail, O ye vinedressers, for the wheat and for the barley, for the harvest of the field is perished.
Åkermännerna se skröpliga ut, och vingårdsmännerna gråta, för hvetes och korns skull, att utaf markene intet inbergas kan.
12 The vine is withered, and the fig tree languishes. The pomegranate tree, the palm tree also, and the apple tree, even all the trees of the field are withered. For joy has withered away from the sons of men.
Så stå ock vinträn jämmerliga, och fikonaträn klageliga; dertill granatträ, palmträ, äpleträ, och all trä på markene äro förtorkad; ty menniskornas fröjd är till sorg vorden.
13 Gird yourselves with sackcloth, and lament, ye priests. Wail, ye ministers of the altar. Come, lie all night in sackcloth, ye ministers of my God. For the meal offering and the drink offering are withheld from the house of your God.
Omgjorder eder, och gråter, I Prester; jämrer eder, I altarens tjenare; går in, och ligger i säcker, I mins Guds tjenare; ty både spisoffer och drickoffer är borto af edars Guds hus.
14 Sanctify a fast. Call a solemn assembly. Gather the old men and all the inhabitants of the land to the house of Jehovah your God, and cry to Jehovah.
Helger ena fasto, kaller tillhopa menigheten; församler de äldsta, och alla landsens inbyggare, till Herrans edars Guds hus, och roper till Herran:
15 Alas for the day! For the day of Jehovah is at hand, and it shall come as destruction from the Almighty.
Ack, ve den dagen! Ty Herrans dag är hardt när, och kommer såsom ett förderf ifrå dem Allsmägtiga.
16 Is not the food cut off before our eyes, yea, joy and gladness from the house of our God?
Så skall maten för vår ögon borttagen varda, och ifrå vår Guds hus fröjd och glädje.
17 The seeds rot under their clods. The garners are laid desolate. The barns are broken down. For the grain is withered.
Säden är bortruttnad i jordene, kornhusen stå öde, ladorna förfalla; ty kornet är förderfvadt.
18 How do the beasts groan! The herds of cattle are perplexed because they have no pasture, yea, the flocks of sheep are made desolate.
O! huru suckar boskapen? Fät råmar, ty de hafva ingen bet, och fåren försmäkta.
19 O Jehovah, to thee do I cry. For the fire has devoured the pastures of the wilderness, and the flame has burned all the trees of the field.
Herre, dig åkallar jag; ty elden hafver afbränt de lustiga planar i öknene, och lågen hafver upptändt all trä på markene.
20 Yea, the beasts of the field pant to thee, for the water brooks are dried up, and the fire has devoured the pastures of the wilderness.
Ja, vilddjuren ropa också till dig; ty vattubäckerna äro uttorkade, och elden hafver förbränt de lustiga planar i öknene.
