Job 16
1 Then Job answered, and said,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 I have heard many such things. Miserable comforters are ye all.
Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.
3 Shall vain words have an end? Or what provokes thee that thou answer?
Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?
4 I also could speak as ye do, if your soul were in my soul's stead. I could join words together against you, and shake my head at you.
Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.
5 But I would strengthen you with my mouth, and the solace of my lips would assuage your grief.
Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
6 Though I speak, my grief is not assuaged, and though I forbear, what am I eased?
Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
7 But now he has made me weary. Thou have made desolate all my company.
Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.
8 And thou have laid fast hold on me, which is a witness against me. And my leanness rises up against me; it testifies to my face.
Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
9 He has torn me in his wrath, and persecuted me. He has gnashed upon me with his teeth. My adversary sharpens his eyes upon me.
I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
10 They have gaped upon me with their mouth. They have smitten me upon the cheek reproachfully. They gather themselves together against me.
Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.
11 God delivers me to the perverse, and casts me into the hands of the wicked.
Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.
12 I was at ease, and he broke me apart. Yea, he has taken me by the neck, and dashed me to pieces. He has also set me up for his mark.
Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
13 His archers encompass me round about. He splits my reins apart, and does not spare. He pours out my gall upon the ground.
från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.
14 He breaks me with breach upon breach. He runs upon me like a giant.
Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
15 I have sewed sackcloth upon my skin, and have laid my horn in the dust.
Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
16 My face is red with weeping, and the shadow of death is on my eyelids,
Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
17 although there is no violence in my hands, and my prayer is pure.
Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
18 O earth, do not cover thou my blood, and let my cry have no resting place.
Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
19 Even now, behold, my witness is in heaven, and he who vouches for me is on high.
Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
20 My friends scoff at me. My eye pours out tears to God
Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
21 that he would maintain the right of a man with God, and of a son of man with his neighbor!
Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.
22 For when a few years are come, I shall go the way where I shall not return.
Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.
