Job 13
1 Lo, my eye has seen all this. My ear has heard and understood it.
Si, allt detta hafver mitt öga sett, och mitt öra hört, och hafver det förstått.
2 What ye know, I also know; I am not inferior to you.
Det I veten, det vet jag ock, och är intet ringare än I;
3 Surely I would speak to the Almighty, and I desire to reason with God.
Dock vill jag tala om den Allsmägtiga, och hafver vilja till att träta med Gud.
4 But ye are forgers of lies. Ye are all physicians of no value.
Ty I uttyden det falskeliga, och ären alle onyttige läkare.
5 O that ye would altogether be silent! And it would be your wisdom.
Ack! att I kunden tiga, så vorden I vise.
6 Hear now my reasoning, and hearken to the pleadings of my lips.
Hörer dock mitt straff, och akter på sakena, der jag talar om.
7 Will ye speak unrighteously for God, and talk deceitfully for him?
Viljen I försvara Gud med orätt; och för honom bruka svek?
8 Will ye show partiality to him? Will ye contend for God?
Viljen I anse hans person? Viljen I gifva eder i försvar för Gud?
9 Is it good that he should search you out? Or as deceiving a man, will ye deceive him?
Skall det ock blifva eder väl gångandes, då han skall döma eder? Menen I, att I skolen gäcka honom, såsom man gäckar ena mennisko?
10 He will surely reprove you if ye secretly show partiality.
Han varder eder straffandes, om I hemliga ansen personen.
11 Shall not his majesty make you afraid, and his dread fall upon you?
Månn han icke förskräcka eder, när han kommer fram? Och hans fruktan varder fallandes öfver eder.
12 Your memorable sayings are proverbs of ashes. Your defenses are defenses of clay.
Edor åminnelse varder liknad vid asko, och edra rygger skola vara såsom en lerhop.
13 Be quiet. Let me alone that I may speak, and let come on me what will.
Tiger för mig, att jag må tala; det skall icke fela för mig.
14 Why should I take my flesh in my teeth, and put my life in my hand?
Hvi skall jag bita mitt kött med mina tänder, och sätta mina själ i mina händer?
15 Behold, he will kill me; I have no hope. Nevertheless I will maintain my ways before him.
Si, han varder mig dock dräpandes, och jag kan icke afbidat; dock vill jag straffa mina vägar för honom.
16 This also shall be my salvation, that a profane man shall not come before him.
Han blifver ju min helsa; ty ingen skrymtare kommer för honom.
17 Hear diligently my speech, and let my declaration be in your ears.
Hörer mitt tal, och min uttydelse för edor öron.
18 Behold now, I have set my case in order. I know that I am righteous.
Si, jag hafver allaredo sagt domen af; jag vet, att jag varder rättfärdig.
19 Who is he who will contend with me? For then I would keep silent and give up the spirit.
Ho är den som vill gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga, och förgås.
20 Only do not do two things to me, then I will not hide myself from thy face:
Tveggehanda gör mig icke; så vill jag icke gömma mig bort för dig.
21 Withdraw thy hand far from me, and do not let thy dread make me afraid.
Låt dina hand vara långt ifrå mig, och din förskräckelse förskräcke mig icke.
22 Then call thou, and I will answer, or let me speak, and answer thou me.
Kalla mig, och jag vill svara dig; eller jag vill tala, och svara du mig.
23 How many are my iniquities and sins? Make me to know my transgression and my sin.
Huru många äro mina missgerningar och synder? Låt mig få veta min öfverträdelse och synder.
24 Why do thou hide thy face, and reckon me for thine enemy?
Hvi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fienda?
25 Will thou harass a driven leaf? And will thou pursue the dry stubble?
Vill du så hård vara emot ett flygande löf; och förfölja ett torrt halmstrå?
26 For thou write bitter things against me, and make me to inherit the iniquities of my youth.
Ty du tillskrifver mig bedröfvelse, och vill förderfva mig för mins ungdoms synders skull.
27 Thou also put my feet in the stocks, and mark all my paths. Thou set a bound to the soles of my feet.
Du hafver satt min fot i en stock, och gifver akt på alla mina stigar, och ser på all min fotspår;
28 Though I am like a rotten thing that decays, like a garment that is moth-eaten.
Jag, som dock förgås som ett ruttet as, och som ett kläde, det ätet varder af mal.
