Job 11
1 Then Zophar the Naamathite answered, and said,
Då svarade Zophar af Naema, och sade:
2 Should not the multitude of words be answered? And should a man full of talk be justified?
När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?
3 Should thy boastings make men hold their peace? And when thou mock, shall no man make thee ashamed?
Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?
4 For thou say, My doctrine is pure, and I am clean in thine eyes.
Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.
5 But O that God would speak, and open his lips against thee,
Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;
6 and that he would show thee the secrets of wisdom! For he is manifold in understanding. Know therefore that God exacts of thee less than thine iniquity deserves.
Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.
7 Can thou find out God by searching? Can thou find out the Almighty to perfection?
Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?
Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? (Sheol h7585)
9 The measure of it is longer than the earth, and broader than the sea.
Längre än jorden, och bredare än hafvet.
10 If he passes through, and shuts up, and all to judgment, then who can hinder him?
Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?
11 For he knows false men. He also sees iniquity. Will he not then consider it?
Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?
12 But vain man is void of understanding. Yea, man is born as a wild donkey's colt.
En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.
13 If thou set thy heart aright, and stretch out thy hands toward him,
Hade du ställt ditt hjerta ( till Gud ), och uppräckt dina händer till honom;
14 if iniquity is in thy hand, put it far away, and let not unrighteousness dwell in thy tents.
Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;
15 Surely then thou shall lift up thy face without spot. Yea, thou shall be steadfast, and shall not fear.
Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.
16 For thou shall forget thy misery. Thou shall remember it as waters that are passed away.
Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;
17 And thy life shall be clearer than the noonday. Though there be darkness, it shall be as the morning.
Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.
18 And thou shall be secure, because there is hope. Yea, thou shall search about thee, and shall take thy rest in safety.
Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.
19 Also thou shall lie down, and none shall make thee afraid. Yea, many shall correspond with thee.
Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.
20 But the eyes of the wicked shall fail, and they shall have no way to flee. And their hope shall be the giving up of the spirit.
Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.
