Jeremiah 17
1 The sin of Judah is written with a pen of iron, and with the point of a diamond. It is engraved upon the tablet of their heart, and upon the horns of your altars,
Juda synd är uppskriven med järnstift, med diamantgriffel; den är inristad på deras hjärtas tavla och på edra altarens horn,
2 while their sons remember their altars and their Asherim by the green trees upon the high hills.
så visst som deras barn vid gröna träd och på höga kullar komma ihåg sina altaren och Aseror.
3 O my mountain in the field, I will give thy substance and all thy treasures for a spoil, and thy high places, because of sin, throughout all thy borders.
Du mitt berg på fältet, ditt gods, ja, alla dina skatter skall jag lämna till plundring, så ock dina offerhöjder, till straff för vad du har syndat i hela ditt land.
4 And thou, even of thyself, shall discontinue from thy heritage that I gave thee, and I will cause thee to serve thine enemies in the land which thou know not. For ye have kindled a fire in my anger which shall burn forever.
Och du skall nödgas avstå -- och detta genom din egen förskyllan -- från den arvedel som jag har givit dig; och jag skall låta dig tjäna dina fiender i ett land som du icke känner. Ty I haven upptänt min vredes eld, och den skall brinna till evig tid.
5 Thus says Jehovah: Cursed is the man who trusts in man, and makes flesh his arm, and whose heart departs from Jehovah.
Så säger HERREN: Förbannad är den man som förtröstar på människor och sätter kött sig till arm och med sitt hjärta viker av ifrån HERREN.
6 For he shall be like the heath in the desert, and shall not see when good comes, but shall inhabit the parched places in the wilderness, a salt land and not inhabited.
Han skall bliva såsom en torr buske på hedmarken och skall icke få se något gott komma, utan skall bo på förbrända platser i öknen, i ett land med salthedar, där ingen bor.
7 Blessed is the man who trusts in Jehovah, and whose trust Jehovah is.
Men välsignad är den man som förtröstar på HERREN, den som har HERREN till sin förtröstan.
8 For he shall be as a tree planted by the waters, that spreads out its roots by the river, and shall not fear when heat comes, but its leaf shall be green, and shall not be worried in the year of drought, nor shall cease from yielding fruit.
Han är lik ett träd som är planterat vid vatten, och som sträcker ut sina rötter till bäcken; ty om än hetta kommer, så förskräckes det icke, utan bevarar sina löv grönskande; och om ett torrt år kommer, så sörjer det icke och upphör ej heller att bara frukt.
9 The heart is deceitful above all things, and it is exceedingly corrupt. Who can know it?
Ett illfundigt och fördärvat ting är hjärtat framför allt annat; vem kan förstå det?
10 I, Jehovah, search the mind. I try the heart, even to give every man according to his ways, according to the fruit of his doings.
Dock, Jag, HERREN, utrannsakar hjärtat och prövar njurarna, och giver så åt var och en efter hans vägar, efter hans gärningars frukt.
11 As the partridge that sits on eggs which she has not laid, so is he who gets riches, and not by right. In the midst of his days they shall leave him, and at his end he shall be a fool.
Lik en rapphöna som ruvar på ägg, vilka hon ej själv har lagt, är den som samlar rikedom med orätt; i sina halva dagar måste han lämna den och vid sitt slut skall han stå såsom en dåre.
12 A glorious throne, set on high from the beginning, is the place of our sanctuary.
En härlighetens tron, en urgammal höjd är vår helgedoms plats.
13 O Jehovah, the hope of Israel, all who forsake thee shall be put to shame. Those who depart from me shall be written in the earth, because they have forsaken Jehovah, the fountain of living waters.
HERREN är Israels hopp; alla som övergiva dig komma på skam. de som vika av ifrån mig likna en skrift i sanden; ty de hava övergivit HERREN, källan med det friska vattnet.
14 Heal me, O Jehovah, and I shall be healed. Save me, and I shall be saved, for thou are my praise.
Hela du mig, HERRE, så varde jag helad; fräls mig du, så varder jag frälst. Ty du är mitt lov.
15 Behold, they say to me, Where is the word of Jehovah? Let it come now.
Se, dessa säga till mig: "Vad bliver av HERRENS ord? Må det fullbordas!"
16 As for me, I have not hastened from being a shepherd after thee, nor have I desired the woeful day. Thou know. That which came out of my lips was before thy face.
Det är ju så, att jag ej har undandragit mig herdekallet i din efterföljd, och fördärvets dag har jag icke åstundat; du vet det själv. Vad mina läppar hava uttalat, det har talats inför ditt ansikte.
17 Be not a terror to me. Thou are my refuge in the day of evil.
Så bliv då icke till skräck för mig; du som är min tillflykt på olyckans dag.
18 Let them be put to shame who persecute me, but let me not be put to shame. Let them be dismayed, but let me not be dismayed. Bring upon them the day of evil, and destroy them with double destruction.
Låt dem som förfölja mig komma på skam, men låt icke mig komma på skam; låt dem bliva förfärade, men låt ej mig bliva förfärad. Låt en olycksdag komma över dem, och krossa dem i dubbelt mått.
19 Thus Jehovah said to me, Go, and stand in the gate of the sons of the people, by which the kings of Judah come in, and by which they go out, and in all the gates of Jerusalem.
Så sade HERREN till mig: Gå åstad och ställ dig i Menighetsporten, där Juda konungar gå in och gå ut, och sedan i Jerusalems alla andra portar;
20 And say to them, Hear ye the word of Jehovah, ye kings of Judah, and all Judah, and all the inhabitants of Jerusalem, who enter in by these gates.
och säg till dem: Hören HERRENS ord, I Juda konungar med hela Juda, och I alla Jerusalems invånare som gån in genom dessa portar.
21 Thus says Jehovah: Take heed to yourselves, and bear no burden on the sabbath day, nor bring it in by the gates of Jerusalem.
Så säger HERREN: Tagen eder val till vara för att på sabbatsdagen bära någon börda eller föra in någon sådan genom Jerusalems portar.
22 Neither carry forth a burden out of your houses on the sabbath day, nor do ye any work. But hallow ye the sabbath day, as I commanded your fathers.
Och fören icke på sabbatsdagen någon börda ut ur edra hus, och gören ej heller något annat arbete, utan helgen sabbatsdagen, såsom jag bjöd edra fäder,
23 But they hearkened not, nor inclined their ear, but made their neck stiff, that they might not hear, and might not receive instruction.
fastän de icke ville höra eller böja sitt öra därtill, utan voro hårdnackade, så att de icke hörde eller togo emot tuktan.
24 And it shall come to pass, if ye diligently hearken to me, says Jehovah, to bring in no burden through the gates of this city on the sabbath day, but to hallow the sabbath day, to do no work in it,
Men om I viljen höra mig, säger HERREN, så att I på sabbatsdagen icke fören någon börda in genom denna stads portar, utan helgen sabbatsdagen, så att I på den icke gören något arbete,
25 then there shall enter in by the gates of this city kings and rulers sitting upon the throne of David, riding in chariots and on horses, they, and their rulers, the men of Judah, and the inhabitants of Jerusalem. And this city shall remain forever.
då skola konungar och furstar som komma att sitta på Davids tron få draga in genom denna stads portar, på vagnar och hästar, följda av sina furstar, av Juda man och Jerusalems invånare; och denna stad skall då förbliva bebodd evinnerligen.
26 And they shall come from the cities of Judah, and from the places round about Jerusalem, and from the land of Benjamin, and from the lowland, and from the hill-country, and from the South, bringing burnt offerings, and sacrifices, and meal offerings, and frankincense, and bringing things of thanksgiving, to the house of Jehovah.
Och från Juda städer, från Jerusalems omnejd och från Benjamins land, från Låglandet, Bergsbygden och Sydlandet skall man komma och frambära brännoffer, slaktoffer, spisoffer och rökelse och frambära lovoffer till HERRENS hus.
27 But if ye will not hearken to me to hallow the sabbath day, and not to bear a burden and enter in at the gates of Jerusalem on the sabbath day, then I will kindle a fire in the gates of it, and it shall devour the palaces of Jerusalem, and it shall not be quenched.
Men om I icke hören mitt bud att helga sabbaten och att icke bära någon börda in genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då skall jag tända eld på dess portar, och elden skall förtära Jerusalems palatser och skall icke kunna utsläckas.
