Hosea 11
1 When Israel was a child, then I loved him, and out of Egypt I called my son.
När Israel var ung, fick jag honom kär, och ut ur Egypten kallade jag min son.
2 The more the prophets called them, the more they went from them. They sacrificed to the Baalim, and burned incense to graven images.
Men ju mer de hava blivit kallade, dess mer hava de dragit sig undan; de frambära offer åt Baalerna, och åt belätena tända de offereld.
3 Yet I taught Ephraim to walk. I took them on my arms, but they did not know that I healed them.
Och likväl var det jag som lärde Efraim att gå, och som tog dem upp i mina armar. Men de förstodo icke att jag ville hela dem.
4 I drew them with cords of a man, with bands of love, and I was to them as those who lift up the yoke on their jaws. And I laid food before them.
Med lena band drog jag dem, med kärlekens tåg; jag lättade oket över deras halsar, jag sänkte mig ned till dem och gav dem föda.
5 They shall not return into the land of Egypt, but the Assyrian shall be their king, because they refused to return to me.
Borde de då icke få vända tillbaka till Egyptens land eller få Assur till sin konung, eftersom de icke vilja omvända sig?
6 And the sword shall fall upon their cities, and shall consume their bars, and devour them, because of their own counsels.
Ja, svärdet skall rasa i deras städer och förstöra deras bommar och frossa omkring sig, för deras anslags skull.
7 And my people are bent on backsliding from me. Though they call them to him who is on high, none at all will exalt him.
Ty mitt folks håg står till avfall från mig; och huru mycket man än kallar dem till den som är därovan, så höjer sig ändå ingen.
8 How shall I give thee up, Ephraim? How shall I cast thee off, Israel? How shall I make thee as Admah? How shall I set thee as Zeboiim? My heart is turned within me. My compassions are kindled together.
Men huru skall jag kunna giva dig till pris, Efraim, och låta dig fara, Israel? Icke kan jag giva dig till pris såsom Adma och låta det gå dig såsom Seboim? Mitt hjärta vänder sig i mig, all min barmhärtighet vaknar.
9 I will not execute the fierceness of my anger. I will not return to destroy Ephraim. For I am God, and not man, the Holy One in the midst of thee, and I will not come in wrath.
Jag vill icke låta dig känna min vredes glöd, jag skall icke vidare fördärva Efraim. Ty jag är Gud och icke en människa; helig är jag bland eder, och med vrede vill jag ej komma.
10 They shall walk after Jehovah, who will roar like a lion. For he will roar, and the sons shall come trembling from the west.
Efter HERREN skola de så draga åstad, och han skall ryta såsom ett lejon; ja, han skall upphäva ett rytande, och hans barn skola då med bävan samlas västerifrån;
11 They shall come trembling as a bird out of Egypt, and as a dove out of the land of Assyria. And I will make them to dwell in their houses, says Jehovah.
såsom fåglar skola de med bävan komma från Egypten och såsom duvor från Assurs land. Och sedan skall jag låta dem bo kvar i sina hus, säger HERREN.
12 Ephraim encompasses me around with falsehood, and the house of Israel with deceit, but Judah yet rules with God, and is faithful with the Holy One.
Efraim har omvärvt mig med lögn och Israels hus med svek Juda är alltjämt trolös mot Gud, mot den Helige, den Trofaste.
