Ezekiel 2

1 And he said to me, Son of man, stand upon thy feet, and I will speak with thee.

Och han sade till mig: Du menniskobarn, statt upp på dina fötter, så vill jag tala med dig.

2 And the Spirit entered into me when he spoke to me, and set me upon my feet. And I heard him who spoke to me.

Och då han så talade med mig kom jag åter till mig igen, och stod upp på mina fötter, och hörde uppå honom, som talade med mig.

3 And he said to me, Son of man, I send thee to the sons of Israel, to nations that are rebellious, which have rebelled against me. They and their fathers have transgressed against me even to this very day.

Och han sade till mig: Du menniskobarn, jag sänder dig till Israels barn, till det affälliga folket, som ifrå mig fallit hafva; de, med deras fäder, hafva allt intill denna dag brutit mig emot.

4 And the sons are impudent and stiff hearted. I send thee to them, and thou shall say to them, Thus says the lord Jehovah.

Men de barn, som jag sänder dig till äro hårdnackade. och förstockade i hjertat; till dem skall du säga: Detta säger Herren Herren;

5 And they, whether they will hear, or whether they will forbear (for they are a rebellious house), yet shall know that there has been a prophet among them.

Ehvad de hörat eller låtat: Det är väl ett ohörsamt folk; så skola de dock likväl veta, att en Prophet ibland dem är.

6 And thou, son of man, be not afraid of them, nor be afraid of their words, though briers and thorns are with thee, and thou dwell among scorpions. Be not afraid of their words, nor be dismayed at their looks, though they are a rebellious house.

Och du menniskobarn skall intet frukta dig för dem, huru de döma dig; der äro väl gensträfvoge, och hvass törne emot dig, och du bor ibland scorpioner; men du skall intet frukta dig, huru de döma dig, eller förfära dig för deras trug, ändock de väl ett ohörsamt folk äro;

7 And thou shall speak my words to them, whether they will hear, or whether they will forbear, for they are most rebellious.

Utan du skall säga dem min ord, ehvad de hörat eller låtat; ty det är ett ohörsamt folk.

8 But thou, son of man, hear what I say to thee. Be not thou rebellious like that rebellious house. Open thy mouth, and eat that which I give thee.

Men du menniskobarn, hör du hvad jag dig säger, och var icke ohörsam, lika som de ett ohörsamt folk äro; låt upp din mun, och åt hvad jag dig gifver.

9 And when I looked, behold, a hand was put forth to me, and, lo, a roll of a book was in it,

Och jag såg, och si, en hand vardt uträckt till mig; den hade ett sammanviket bref;

10 And he spread it before me, and it was written inside and outside. And there were written in it lamentations and mourning and woe.

Hvilket hon upplät för mig, och der var beskrifvet utan och innan, och der var uti skrifvet klagan, ack och ve.