Ezekiel 19
1 Moreover, take thou up a lamentation for the rulers of Israel,
Men gör en klagogråt öfver Israels Förstar;
2 and say, What was thy mother? A lioness. She couched among lions. In the midst of the young lions she nourished her whelps.
Och säg: Hvi ligger din moder lejinnan ibland lejinnorna, och uppföder sina ungar ibland de unga lejon?
3 And she brought up one of her whelps. He became a young lion, and he learned to catch the prey. He devoured men.
En af dem födde hon upp, och der vardt ett ungt lejon utaf, det vande sig till att rifva och uppäta menniskor.
4 The nations also heard of him. He was taken in their pit, and they brought him with hooks to the land of Egypt.
Då Hedningarna hörde sådant om det, grepo de det uti deras kulor, och förde det i kedjor in uti Egypti land.
5 Now when she saw that she had waited, and her hope was lost, then she took another of her whelps, and made him a young lion.
Då nu modren såg, sedan hon hade länge hoppats, att hennes hopp var borto, tog hon en annan af sina ungar, och gjorde der ett ungt lejon af.
6 And he went up and down among the lions. He became a young lion, and he learned to catch the prey. He devoured men.
Då det vandrade ibland lejinnorna, vardt det ett ungt lejon, det också vandes till att rifva och uppäta menniskor.
7 And he knew their palaces, and laid waste their cities. And the land was desolate, and the fullness of it, because of the noise of his roaring.
Det förderfvade deras hus och deras städer, så att landet, och hvad deruti var, grufvade sig för dess rytandes röst.
8 Then the nations set against him on every side from the provinces, and they spread their net over him. He was taken in their pit.
Då lade Hedningarna sig af all land kringom det, och kastade ett nät öfver det, och grepo det i dess kulor;
9 And they put him in a cage with hooks, and brought him to the king of Babylon. They brought him into strongholds, that his voice should no more be heard upon the mountains of Israel.
Och satte det uti ett galler, och förde det i kedjor till Konungen i Babel; och man lät förvara det, att dess röst intet mer skulle hörd varda på Israels bergom.
10 Thy mother was like a vine in thy blood, planted by the waters. It was fruitful and full of branches because of many waters.
Din moder var lika som ett vinträ, som vid vatten planteradt var, och dess frukt och qvistar vuxo af det myckna vattnet;
11 And it had strong twigs for the scepters of those who bore rule. And their stature was exalted among the thick boughs, and they were seen in their height with the multitude of their branches.
Att dess qvistar så starke vordo, att de till herraspiror dogde, och det vardt högt ibland vinträn. Och då man såg, att det så högt var och många qvistar hade,
12 But it was plucked up in fury. It was cast down to the ground, and the east wind dried up its fruit. Its strong twigs were broken off and withered. The fire consumed them.
Vardt det i grymhet rifvet neder till jordena och förkastadt; östanväder förtorkade dess frukt, och dess starke qvistar vordo sönderbrutne, så att de borttorkades, och uppbrände vordo.
13 And now it is planted in the wilderness, in a dry and thirsty land.
Men nu är det planteradt i öknene, uti eno torro och törstigo lande.
14 And fire has gone out of the twigs of its branches. It has devoured its fruit, so that there is no strong twig in it to be a scepter to rule. This is a lamentation, and shall be for a lamentation.
Och en eld gick utaf dess starka qvistar, den förtärde dess frukt, så att der inge starka qvistar mer uppå äro till några herraspiro; det är en klagelig och jämmerlig ting.
