1 Corinthians 15
1 And, brothers, I make known to you the good news that I preached to you, which also ye received, and in which ye stand,
Käre bröder, jag minner eder på Evangelium, som jag eder förkunnat hafver, hvilket I ock anammat hafven, i hvilko I ock stån;
2 by which also ye are saved if ye hold firm that word I preached to you, unless ye believed in vain.
Genom hvilket I ock salige varden, huruledes jag eder det förkunnade, om I hafven det behållit; utan så är, att I förgäfves trott hafven.
3 For I delivered to you at first what I also received, that Christ died for our sins according to the scriptures,
Ty jag hafver i förstone eder föregifvit, det jag ock undfått hafver, att Christus är döder för våra synder, efter Skrifterna;
4 and that he was buried, and that he arose on the third day according to the scriptures,
Och att han är begrafven; och att han uppstånden är på tredje dagen, efter Skrifterna.
5 and that he appeared to Cephas, then to the twelve.
Och att han vardt sedder af Cepha, sedan af de tolf.
6 Then he appeared to over five hundred brothers at once, of whom the greater part remain until now, but some also slept.
Sedan vardt han sedder af mer än femhundrade bröder på en tid, af hvilkom ännu månge lefva; men mestedelen äro afsomnade.
7 Then he appeared to James, then to all the apostles,
Derefter vardt han sedder af Jacobo; och sedan af alla Apostlarna.
8 and last of all, as to the untimely birth, he also appeared to me.
På sistone efter allom vardt han ock sedder af mig, såsom af en den der otidig född är.
9 For I am the least of the apostles, who am not worthy to be called an apostle, because I persecuted the church of God.
Ty jag är den ringaste ibland Apostlarna, så att jag är icke värd kallas Apostel; derföre, att jag hafver förföljt Guds församling.
10 But by the grace of God I am what I am. And his grace for me did not become empty, but I labored more abundantly than them all, yet not I, but the grace of God with me.
Men af Guds nåd är jag det jag är; och hans nåd hafver icke fåfäng varit i mig; utan jag hafver mer arbetat, än de alle; dock icke jag, utan Guds nåd, som i mig är.
11 Therefore whether I or those men, so we proclaim, and so ye believed.
Det vare nu jag, eller de, så predike vi, och så hafven I trott.
12 Now if Christ is proclaimed that he has risen from the dead, how say some among you that there is no resurrection of the dead?
Är nu Christus predikad för eder, att han är uppstånden ifrå de döda; hvarföre säga då somlige ibland eder, att de dödas uppståndelse är intet?
13 But if there is no resurrection of the dead, neither has Christ risen.
Är nu de dödas uppståndelse intet, så är ock Christus icke heller uppstånden.
14 And if Christ has not risen, then our preaching is empty, and your faith is also empty.
Är Christus icke uppstånden, så är vår predikan fåfäng; så är ock edor tro fåfäng.
15 And also we are found false witnesses of God, because we witnessed according to God that he raised up the Christ, whom he did not raise up, if therefore the dead are really not raised.
Och vi vardom funne falsk Guds vittne, att vi emot Gud vittnat hafve, att han hafver uppväckt Christum; den han icke uppväckt hafver, om de döde icke uppstå.
16 For if the dead are not raised, neither has Christ been raised.
Ty om de döde icke uppstå, så är icke heller Christus uppstånden.
17 And if Christ has not been raised, your faith is vain. Ye are still in your sins.
Är Christus icke uppstånden, så är edor tro fåfäng; och så ären I ännu uti edra synder.
18 Then also those who slept in Christ have perished.
Så äro ock de förtappade, som i Christo afsomnade äro.
19 If we are men who have hoped in Christ in this life only, we are of all men more miserable.
Om vi allenast i detta lifvet hafve hoppet till Christum, så äre vi uslast ibland alla menniskor.
20 But now Christ has been raised from the dead. He became the first fruit of those who are asleep.
Men nu är Christus uppstånden ifrå de döda, och vorden förstlingen ibland dem som sofva.
21 For since death is because of a man, the resurrection of the dead is also because of a man.
Efter döden är genom en mennisko, ock genom en mennisko de dödas uppståndelse.
22 For as by Adam all die, so also by Christ all will be made alive.
Ty såsom alle dö uti Adam, så skola ock alle i Christo varda lefvande gjorde.
23 But each in his own order. Christ the first fruit, then those of Christ at his coming.
Hvar och en uti sin egen ordning; förstlingen Christus, sedan de som Christo tillhöra uti hans tillkommelse.
24 Afterwards the end, when he delivers up the kingdom to the God and Father, when he will abolish all rule, and all authority and power.
Sedan änden, då han öfverantvardar Gudi och Fadrenom riket; och aflägger all herradöme, och alla öfverhet och väldighet.
25 For he must reign until he will put all his enemies under his feet.
Ty han måste regnera, tilldess han lägger alla sina fiendar under sina fötter.
26 The last enemy abolished is death.
Den ytterste fienden döden skall varda borttagen.
27 For he subordinated all things under his feet. But when he says that all things have been subordinated, it is clear that he who subordinated all things under him, is excepted.
Ty all ting hafver han lagt under hans fötter; så, när han säger, att all ting honom undergifven äro, är nog uppenbart, att han undantagen är, som honom all ting undergifvit hafver.
28 And when all things are made subordinate to him, then the Son himself will also be made subordinate to him who subordinated all things to him, so that God may be all in all.
Då nu all ting honom undergifven äro, så varder ock då Sonen sjelf undergifven honom, som honom all ting undergifvit hafver; på det att Gud blifver allt i allom.
29 Otherwise what will they do who are immersed for the dead? If the dead do not rise at all, why then are they immersed for the dead?
Hvad göra de eljest, som sig döpa låta öfver de döda? Om de döde ingalunda uppstå, hvi låta de sig då döpa öfver de döda?
30 And we, why are we in peril every hour?
Och hvi stå vi alltid uti fara?
31 By the pride that belongs to you, that I keep in Christ Jesus our Lord, I die daily.
Vid vår berömmelse, som jag hafver i Christo Jesu, vårom Herra, dör jag hvar dag.
32 If in respect to men I fought with beasts at Ephesus, what is the benefit to me if the dead are not raised? Let us eat and drink, for tomorrow we die.
Hafver jag efter menniskomening uti Epheso stridt med vilddjur; hvad hjelper mig det, om de döde icke uppstå? Låt oss äta och dricka; ty i morgon måste vi dö.
33 Be not led astray. Evil associations corrupt good habits.
Låter icke förföra eder; ondt snack förkränker goda seder.
34 Sober up rightly, and do not sin, for some have ignorance of God. I speak shame about you.
Vaker upp rätteliga, och synder icke; ty somlige veta intet af Gudi; till blygd säger jag eder detta.
35 But some man will say, How are the dead raised, and with what kind of body do they come?
Måtte nu någor säga: Huru skola de döde uppstå? Och med hurudana lekamen skola de komma?
36 Thou foolish man, what thou sow is not made alive unless it dies.
Du dåre, det du sår, det får icke lif, utan det blifver dödt.
37 And what thou sow, thou do not sow the body that it will become, but a bare grain, if it may happen of wheat, or of some other kind.
Och det du sår, är ju icke den kroppen som varda skall, utan ett blott korn, nämliga hvete, eller annat sådant.
38 But God gives it a body as he wills, and to each of the seeds its own body.
Men Gud gifver thy en kropp, såsom han vill, och hvarjo och eno af sädene sin egen kropp.
39 All flesh is not the same flesh, but one of men, and another flesh of beasts, and another of fishes, and another of birds,
Icke är allt kött enahanda kött; utan menniskors kött är annat, annat är fäs, annat är fisks, och annat är fogels.
40 and heavenly bodies, and earthly bodies (but the glory of the heavenly is different, and the glory of the earthly is different),
Och det äro himmelske kroppar, och jordiske kroppar; men en annor härlighet hafva de himmelske, och en annor de jordiske.
41 another glory is of the sun, and another glory of the moon, and another glory of the stars, for star differs from star in glory.
En annor klarhet hafver solen, och en annor klarhet hafver månen, och en annor klarhet stjernorna; ty en stjerna går öfver den andra i klarheten.
42 So also is the resurrection of the dead. It is sown in the perishable, it is raised in imperishability.
Sammaledes ock de dödas uppståndelse; det varder sådt förgängeligit, och skall uppstå oförgängeligit.
43 It is sown in dishonor, it is raised in glory. It is sown in weakness, it is raised in power.
Det varder sådt i snöplighet, och skall uppstå i härlighet; det varder sådt i skröplighet, och skall uppstå i kraft.
44 It is sown a natural body, it is raised a spiritual body. There is a natural body, and there is a spiritual body.
Det varder sådt ett naturligit lekamen, och skall uppstå ett andeligit lekamen. Man hafver ett naturligit lekamen; man hafver ock ett andeligit lekamen;
45 And so it is written, The first man Adam developed into a living soul. The last Adam a life giving spirit.
Såsom skrifvet är: Den första menniskan Adam är gjord till naturligit lif; och den ytterste Adam till andeligit lif.
46 Nevertheless the spiritual is not first, but the natural, then the spiritual.
Men den andelige lekamen är icke den förste, utan den naturlige; sedan den andelige.
47 The first man was of the earth, earthly. The second man is the Lord from heaven.
Den första menniskan är af jordene jordisk; den andra menniskan är Herren af himmelen.
48 As is the earthly, such also are the earthly. And as is the heavenly, such also are the heavenly.
Hurudana den jordiska är, sådana äro ock de jordiske; och hurudana den himmelska är, sådana äro ock de himmelske.
49 And just as we have worn the form of the earthly, we will also wear the form of the heavenly.
Och som vi hafve burit dens jordiskas liknelse, så skole vi ock bära dens himmelskas liknelse.
50 Now this I affirm, brothers, that flesh and blood cannot inherit the kingdom of God, nor does the perishable inherit imperishability.
Men detta säger jag, käre bröder, att kött och blod kunna icke ärfva Guds rike; och det förgängeliga skall icke ärfva oförgängelighet.
51 Behold, I tell you a mystery. We will actually not all sleep, but we will all be transformed,
Si, jag säger eder en hemlighet: Vi skole icke alle afsofva; men alle måste vi förvandlade varda,
52 in an instant, in the blink of an eye, at the last trumpet. For it will sound, and the dead will be raised imperishable, and we will be transformed.
Uti en punkt, uti ett ögnablick, med yttersta basunen; ty basunen skall ljuda, och de döde skola uppstå oförgängelige, och vi skole förvandlade varda.
53 For this perishable must put on imperishability, and this mortal put on immortality.
Ty detta förgängeliga måste ikläda sig oförgängelighet, och detta dödeliga måste ikläda sig odödelighet.
54 But when this perishable will have put on imperishability, and this mortal will have put on immortality, then will come to pass the saying that is written, Death was swallowed up in victory.
Men då detta förgängeliga ikläder sig oförgängelighetena, och detta dödeliga ikläder sig odödelighetena, så varder det ordet fullkomnadt, som skrifvet är: Döden är uppsvolgen uti segren.
Du död, hvar är din udd? Du helvete, hvar är din seger? (Hadēs g86)
56 The sting of death is sin, and the power of sin is the law.
Dödsens udd är synden; syndenes kraft är lagen.
57 But thanks is to God who gives us the victory through our Lord Jesus Christ.
Men Gudi vare tack, som oss segren gifvit hafver, genom vår Herra Jesum Christum.
58 Therefore, my beloved brothers, become ye steadfast, unmovable, always abounding in the work of the Lord, knowing that your labor is not empty in the Lord.
Derföre, mine käre bröder, varer faste, ovikelige, och rike uti Herrans verk alltid; efter det I veten, att edart arbete är icke fåfängt i Herranom.
