1 Corinthians 14
1 Pursue love, and be zealous for the spiritual things, but more that ye may prophesy.
Faren efter kärleken, men varen ock ivriga att undfå de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva.
2 For he who speaks in a tongue speaks not to men, but to God, for no man hears, but in spirit he speaks mysteries.
Ty den som talar tungomål, han talar icke för människor, utan för Gud; ingen förstår honom ju, han talar i andehänryckning hemlighetsfulla ord.
3 But he who prophesies speaks to men edification and encouragement and comfort.
Men den som profeterar, han talar för människor, dem till uppbyggelse och förmaning och tröst.
4 He who speaks in a tongue builds himself up, but he who prophesies builds up the congregation.
Den som talar tungomål uppbygger allenast sig själv, men den som profeterar, han uppbygger en hel församling.
5 Now I want you all to speak in tongues, but more that ye may prophesy. For greater is he who prophesies than he who speaks in tongues, unless he interprets, so that the congregation may receive edification.
Jag skulle väl vilja att I alla taladen tungomål, men ännu hellre ville jag att I profeteraden. Den som profeterar är förmer än den som talar tungomål, om nämligen den senare icke därjämte uttyder sitt tal, så att församlingen får någon uppbyggelse.
6 But now, brothers, if I come to you speaking in tongues, what will I benefit you, unless I would speak to you either in a revelation, or in knowledge, or in prophesying, or in doctrine?
Ja, mina bröder, om jag komme till eder och talade tungomål, vad gagn gjorde jag eder därmed, såframt jag icke därjämte genom mitt tal meddelade eder antingen någon uppenbarelse eller någon kunskap eller någon profetia eller någon undervisning?
7 Likewise lifeless things that give a sound, whether flute or harp, if they give no distinction in the sounds, how will it be known what is being piped or harped?
Gäller det icke jämväl om livlösa ting som giva ljud ifrån sig, det må nu vara en flöjt eller en harpa, att vad som spelas på dem icke kan uppfattas, om de icke giva ifrån sig toner som kunna skiljas från varandra?
8 For also if a trumpet gives an uncertain sound, who will prepare himself for battle?
Likaså, om den signal som basunen giver är otydlig, vem gör sig då redo till strid?
9 So also ye, unless ye give understandable speech by the tongue, how will that which is spoken be known? For ye will be talking into the air.
Detsamma gäller nu för eder; om I icke med edra tungor frambringen begripliga ord, huru skall man då kunna förstå vad I talen? Då bliver det ju ett tal i vädret.
10 Since there are perhaps, so many kinds of voices in the world, and none of them is without significance.
Det finnes här i världen olika språk, vem vet huru många, och bland dem finnes intet vars ljud äro utan mening.
11 If therefore I know not the force of the voice, I will be a foreigner to him who speaks, and he who speaks will be a foreigner to me.
Men om jag nu icke förstår språket, så bliver jag en främling för den som talar, och den som talar bliver en främling för mig.
12 So also ye, since ye are zealots of spirits, seek so that ye may excel for the edification of the church.
Detta gäller ock för eder; när I ären ivriga att undfå andliga gåvor, så må eder strävan efter att dessa hos eder skola överflöda hava församlingens uppbyggelse till mål.
13 Therefore let him who speaks in a tongue pray that he may interpret.
Därför må den som talar tungomål bedja om att han ock må kunna uttyda.
14 For if I pray in a tongue my spirit prays, but my intellect is unfruitful.
Ty om jag talar tungomål, när jag beder, så beder visserligen min ande, men mitt förstånd kommer ingen frukt åstad.
15 What is it therefore? I will pray with the spirit, and I will pray with the intellect also. I will sing with the spirit, and I will sing with the intellect also.
Vad följer då härav? Jo, jag skall väl bedja med anden, men jag skall ock bedja med förståndet; jag skall väl lovsjunga med anden, men jag skall ock lovsjunga med förståndet.
16 Otherwise if thou would bless with the spirit, how will the man who fills the place of the unlearned, say the Truly at thy thanksgiving, since he knows not what thou say?
Eljest, om du lovar Gud med anden, huru skola de som sitta på de olärdas plats då kunna säga sitt "amen" till din tacksägelse? De förstå ju icke vad du säger.
17 For thou indeed express thanks well, but the other man is not edified.
Om än din tacksägelse är god, så bliva de andra dock icke uppbyggda därav. --
18 I thank my God that I speak in tongues more than all of you.
Gud vare tack, jag talar tungomål mer än I alla;
19 Yet in an assembly I would rather speak five words with my intellect, so that I might also make others understand, than countless words in a tongue.
och dock vill jag hellre i församlingen tala fem ord med mitt förstånd, till undervisning jämväl för andra, än tio tusen ord i tungomål.
20 Brothers, become not children in your thoughts. Instead be childlike in wickedness, but in your thoughts become mature.
Mina bröder, varen icke barn till förståndet; nej varen barn i ondskan, men varen fullmogna till förståndet.
21 In the law it is written, In other tongues and in other lips I will speak to this people, and not even so will they hear me, says the Lord.
Det är skrivet i lagen: "Genom människor med främmande tungomål och genom främlingars läppar skall jag tala till detta folk, men icke ens så skola de höra på mig, säger Herren."
22 Therefore tongues are for a sign, not to those who believe, but to the unbelieving. But prophesying is not to the unbelieving, but to those who believe.
Alltså äro "tungomålen" ett tecken, ej för dem som tro, utan för dem som icke tro; profetian däremot är ett tecken, ej för dem som icke tro, utan för dem som tro.
23 If therefore the whole congregation comes together in the same place, and all speak in tongues, and unlearned or unbelieving men come in, will they not say that ye are mad?
Om nu hela församlingen komme tillhopa till gemensamt möte, och alla där talade tungomål, och så några som vore olärda komme ditin, eller några som icke trodde, skulle då icke dessa säga att I voren ifrån edra sinnen?
24 But if all prophesy, and some unbelieving or unlearned man comes in, he is convicted by all, he is called to account by all.
Om åter alla profeterade, och så någon som icke trodde, eller som vore olärd komme ditin, då skulle denne känna sig avslöjad av alla och av alla utrannsakad.
25 And so the secrets of his heart are made manifest. And so having fallen down on his face he will worship God, declaring that God is really among you.
Vad som vore fördolt i hans hjärta bleve då uppenbart, och så skulle han falla ned på sitt ansikte och tillbedja Gud och betyga att "Gud verkligen är i eder".
26 What is it therefore, brothers? When ye come together, each of you has a psalm, has a teaching, has a tongue, has a revelation, has an interpretation. Let all things be done for edification.
Vad följer då härav, mina bröder? Jo, när I kommen tillsammans, så har var och en något särskilt att meddela: den ene har en psalm, den andre något till undervisning, en annan åter någon uppenbarelse, en talar tungomål, en annan uttyder; allt detta må nu ske så, att det länder till uppbyggelse.
27 If any man speaks in a tongue, be according to two, or at the most three, and in succession. And let one interpret.
Vill man tala tungomål, så må för var gång två eller högst tre få tala, och av dessa en i sänder, och en må uttyda det.
28 But if there is no interpreter, let him keep silence in an assembly, and let him speak to himself and to God.
Är ingen uttydare tillstädes, så må de tiga i församlingen och tala allenast för sig själva och för Gud.
29 And let two or three prophets speak, and let the other men pass judgment.
Av dem som vilja profetera må två eller tre få tala, och de andra må döma om det som talas.
30 But if it should be revealed to another man who is seated, let the first be silent.
Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse, då må den förste tiga.
31 For ye can all prophesy one by one, so that all may learn, and all may be encouraged.
Ty I kunnen alla få profetera, den ene efter den andre, så att alla bliva undervisade och alla förmanade;
32 And the spirits of prophets are subject to prophets,
och profeters andar äro profeterna underdåniga.
33 for God is not a God of confusion, but of peace.
Gud är ju icke oordningens Gud, utan fridens.
34 As in all the churches of the sanctified, let the women keep silent in the churches. For it is not permitted for them to speak, but to be subordinate, as the law also says.
Såsom kvinnorna tiga i alla andra de heligas församlingar, så må de ock tiga i edra församlingar. Det är dem icke tillstatt att tala, utan de böra underordna sig, såsom lagen bjuder.
35 And if they want to learn anything, let them question their own husbands at home, for it is an ugly thing for women to speak in an assembly.
Vilja de hava upplysning om något, så må de hemma fråga sina män; ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. --
36 Or did the word of God come forth from you? Or did it come to you only?
Eller är det från eder som Guds ord har utgått? Eller har det kommit allenast till eder?
37 If any man presumes to be a prophet or spiritual, let him acknowledge what I write to you, that they are commandments of the Lord.
Om någon menar sig vara en profet eller en man med andegåva, så må han ock inse att vad jag skriver till eder är Herrens bud.
38 But if any man is ignorant, let him be ignorant.
Men vill någon icke inse detta, så vare det hans egen sak.
39 Therefore brothers, be zealous for prophesying, and do not forbid to speak in tongues.
Alltså, mina bröder, varen ivriga att undfå profetians gåva och förmenen ej heller någon att tala tungomål.
40 Let all things be done decently and in order.
Men låten allt tillgå på höviskt sätt och med ordning.
