Psalmen 94
1 O God der wraken! o HEERE, God der wraken! verschijn blinkende.
Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.
2 Gij, Rechter der aarde! verhef U; breng vergelding weder over de hovaardigen.
Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.
3 Hoe lang zullen de goddelozen, o HEERE! hoe lang zullen de goddelozen van vreugde opspringen?
Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?
4 Uitgieten? hard spreken? alle werkers der ongerechtigheid zich beroemen?
Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.
5 O HEERE! zij verbrijzelen Uw volk, en zij verdrukken Uw erfdeel.
Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.
6 De weduwe en den vreemdeling doden zij, en zij vermoorden de wezen.
Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.
7 En zeggen: De HEERE ziet het niet, en de God van Jakob merkt het niet.
Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»
8 Aanmerkt, gij onvernuftigen onder het volk! en gij dwazen! wanneer zult gij verstandig worden?
Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?
9 Zou Hij, Die het oor plant, niet horen? zou Hij, Die het oog formeert, niet aanschouwen?
Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?
10 Zou Hij, Die de heidenen tuchtigt, niet straffen, Hij, Die den mens wetenschap leert?
Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?
11 De HEERE weet de gedachten des mensen, dat zij ijdelheid zijn.
HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.
12 Welgelukzalig is de man, o HEERE! dien Gij tuchtigt, en dien Gij leert uit Uw wet,
Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,
13 Om hem rust te geven van de kwade dagen; totdat de kuil voor den goddeloze gegraven wordt.
för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.
14 Want de HEERE zal Zijn volk niet begeven, en Hij zal Zijn erve niet verlaten.
Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.
15 Want het oordeel zal wederkeren tot de gerechtigheid; en alle oprechten van hart zullen hetzelve navolgen.
Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.
16 Wie zal voor mij staan tegen de boosdoeners? Wie zal zich voor mij stellen tegen de werkers der ongerechtigheid?
Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?
17 Ten ware dat de HEERE mij een Hulp geweest ware, mijn ziel had bijna in de stilte gewoond.
Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.
18 Als ik zeide: Mijn voet wankelt; Uw goedertierenheid, o HEERE! ondersteunde mij.
När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:
19 Als mijn gedachten binnen in mij vermenigvuldigd werden, hebben Uw vertroostingen mijn ziel verkwikt.
När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.
20 Zou zich de stoel der schadelijkheden met U vergezelschappen, die moeite verdicht bij inzetting?
Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,
21 Zij rotten zich samen tegen de ziel des rechtvaardigen, en zij verdoemen onschuldig bloed.
där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?
22 Doch de HEERE is mij geweest tot een Hoog Vertrek, en mijn God tot een Steenrots mijner toevlucht.
Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.
23 En Hij zal hun ongerechtigheid op hen doen wederkeren, en Hij zal hen in hun boosheid verdelgen; de HEERE, onze God, zal hen verdelgen.
Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.
