Psalmen 44

1 Een onderwijzing, voor den opperzangmeester, onder de kinderen van Korach. O God! wij hebben het met onze oren gehoord, onze vaders hebben het ons verteld: Gij hebt een werk gewrocht in hun dagen, in de dagen van ouds.

För sångmästaren; av Koras söner; en sång.

2 Gij hebt de heidenen met Uw hand uit de bezitting verdreven, maar henlieden geplant; Gij hebt de volken geplaagd, henlieden daarentegen doen voortschieten.

Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

3 Want zij hebben het land niet geerfd door hun zwaard, en hun arm heeft hun geen heil gegeven; maar Uw rechterhand, en Uw arm, en het licht Uws aangezichts, omdat Gij een welbehagen in hen hadt.

Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

4 Gij Zelf zijt mijn Koning, o God! gebied de verlossingen Jakobs.

Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

5 Door U zullen wij onze wederpartijders met hoornen stoten; in Uw Naam zullen wij vertreden, die tegen ons opstaan.

Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

6 Want ik vertrouw niet op mijn boog, en mijn zwaard zal mij niet verlossen.

Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

7 Maar Gij verlost ons van onze wederpartijders, en Gij maakt onze haters beschaamd.

Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

8 In God roemen wij den gansen dag, en Uw Naam zullen wij loven in eeuwigheid. (Sela)

nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

9 Maar nu hebt Gij ons verstoten en te schande gemaakt, dewijl Gij met onze krijgsheiren niet uittrekt.

Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

10 Gij doet ons achterwaarts keren van den wederpartijder; en onze haters beroven ons voor zich.

Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

11 Gij geeft ons over als schapen ter spijze, en Gij verstrooit ons onder de heidenen.

Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

12 Gij verkoopt Uw volk om geen waardij; en Gij verhoogt hun prijs niet.

Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

13 Gij stelt ons onze naburen tot smaad, tot spot en schimp dengenen, die rondom ons zijn.

Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

14 Gij stelt ons tot een spreekwoord onder de heidenen, tot een hoofdschudding onder de volken.

Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

15 Mijn schande is den gansen dag voor mij, en de schaamte mijns aangezichts bedekt mij;

Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

16 Om de stem des honers en des lasteraars, vanwege den vijand en den wraakgierige.

Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

17 Dit alles is ons overkomen, nochtans hebben wij U niet vergeten, noch valselijk gehandeld tegen Uw verbond.

när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

18 Ons hart is niet achterwaarts gekeerd, noch onze gang geweken van Uw pad.

Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

19 Hoewel Gij ons verpletterd hebt in een plaats der draken, en ons met een doodsschaduw bedekt hebt.

Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

20 Zo wij den Naam onzes Gods hadden vergeten, en onze handen tot een vreemden God uitgebreid.

så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

21 Zou God zulks niet onderzoeken? Want Hij weet de verborgenheden des harten.

Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

22 Maar om Uwentwil worden wij den gansen dag gedood; wij worden geacht als slachtschapen.

månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

23 Waak op, waarom zoudt Gij slapen, HEERE! Ontwaak, verstoot niet in eeuwigheid.

Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

24 Waarom zoudt Gij Uw aangezicht verbergen, onze ellende en onze onderdrukking vergeten?

Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

25 Want onze ziel is in het stof nedergebogen; onze buik kleeft aan de aarde.

Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

26 Sta op, ons ter hulp, en verlos ons om Uwer goedertierenheid wil.

Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden. Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.