Psalmen 107
1 Looft den HEERE, want Hij is goed; want Zijn goedertierenheid is in der eeuwigheid.
Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
2 Dat zulks de bevrijden des HEEREN zeggen, die Hij van de hand der wederpartijders bevrijd heeft.
Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
3 En die Hij uit de landen verzameld heeft, van het oosten en van het westen, van het noorden en van de zee.
Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
4 Die in de woestijn dwaalden, in een weg der wildernis, die geen stad ter woning vonden;
De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
5 Zij waren hongerig, ook dorstig; hun ziel was in hen overstelpt.
Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
6 Doch roepende tot den HEERE in de benauwdheid, die zij hadden, heeft Hij hen gered uit hun angsten;
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
7 En Hij leidde hen op een rechten weg, om te gaan tot een stad ter woning.
Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
8 Laat hen voor den HEERE Zijn goedertierenheid loven, en Zijn wonderwerken voor de kinderen der mensen.
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
9 Want Hij heeft de dorstige ziel verzadigd, en de hongerige ziel met goed vervuld;
Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
10 Die in duisternis en de schaduw des doods zaten, gebonden met verdrukking en ijzer;
De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
11 Omdat zij wederspannig waren geweest tegen Gods geboden, en den raad des Allerhoogsten onwaardiglijk verworpen hadden.
Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
12 Waarom Hij hun het hart door zwarigheid vernederd heeft; zij zijn gestruikeld, en er was geen helper.
Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
13 Doch roepende tot den HEERE in de benauwdheid, die zij hadden, verloste Hij hen uit hun angsten.
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
14 Hij voerde hen uit de duisternis en de schaduw des doods, en Hij brak hun banden.
Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
15 Laat hen voor den HEERE Zijn goedertierenheid loven, en Zijn wonderwerken voor de kinderen der mensen;
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
16 Want Hij heeft de koperen deuren gebroken, en de ijzeren grendelen in stukken gehouwen.
Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
17 De zotten worden om den weg hunner overtreding, en om hun ongerechtigheden geplaagd;
De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
18 Hun ziel gruwelde van alle spijze, en zij waren tot aan de poorten des doods gekomen.
De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
19 Doch roepende tot den HEERE in de benauwdheid, die zij hadden, verloste Hij hen uit hun angsten.
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
20 Hij zond Zijn woord uit, en heelde hen, en rukte hen uit hun kuilen.
Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
21 Laat hen voor den HEERE Zijn goedertierenheid loven, en Zijn wonderwerken voor de kinderen der mensen.
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
22 En dat zij lofofferen offeren, en met gejuich Zijn werken vertellen.
Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
23 Die met schepen ter zee afvaren, handel doende op grote wateren;
De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
24 Die zien de werken des HEEREN, en Zijn wonderwerken in de diepte.
De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
25 Als Hij spreekt, zo doet Hij een stormwind opstaan, die haar golven omhoog verheft.
När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
26 Zij rijzen op naar den hemel; zij dalen neder tot in de afgronden; hun ziel versmelt van angst.
Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
27 Zij dansen en waggelen als een dronken man, en al hun wijsheid wordt verslonden.
Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
28 Doch roepende tot den HEERE in de benauwdheid, die zij hadden, zo voerde Hij hen uit hun angsten.
Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
29 Hij doet de storm stilstaan, zodat hun golven stilzwijgen.
Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
30 Dan zijn zij verblijd, omdat zij gestild zijn, en dat Hij hen tot de haven hunner begeerte geleid heeft.
Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
31 Laat hen voor den HEERE Zijn goedertierenheid loven, en Zijn wonderwerken voor de kinderen der mensen.
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
32 En Hem verhogen in de gemeente des volks, en in het gestoelte der oudsten Hem roemen.
Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
33 Hij stelt de rivieren tot een woestijn, en watertochten tot dorstig land.
De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
34 Het vruchtbaar land tot zouten grond, om de boosheid dergenen, die daarin wonen.
Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
35 Hij stelt de woestijn tot een waterpoel, en het dorre land tot watertochten.
Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
36 En Hij doet de hongerigen aldaar wonen, en zij stichten een stad ter woning;
Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
37 En bezaaien akkers, en planten wijngaarden, die inkomende vrucht voortbrengen.
Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
38 En Hij zegent hen, zodat zij zeer vermenigvuldigen, en hun vee vermindert Hij niet.
Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
39 Daarna verminderen zij, en komen ten onder, door verdrukking, kwaad en droefenis.
De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
40 Hij stort verachting uit over de prinsen, en doet hen dwalen in het woeste, waar geen weg is.
Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
41 Maar Hij brengt den nooddruftige uit de verdrukking in een hoog vertrek, en maakt de huisgezinnen als kudden.
Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
42 De oprechten zien het, en zijn verblijd, maar alle ongerechtigheid stopt haar mond.
Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
43 Wie is wijs? Die neme deze dingen waar; en dat zij verstandelijk letten op de goedertierenheden des HEEREN.
Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
