Spreuken 31
1 De woorden van de koning Lemuel; de last, maarmede zijn moeder hem onderwees.
Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
2 Wat, o mijn zoon, en wat, o zoon mijns buiks? ja, wat, o zoon mijner geloften?
Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
3 Geeft aan de vrouwen uw vermogen niet, noch uw wegen, om koningen te verdelgen.
Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
4 Het komt den koningen niet toe, o Lemuel! het komt den koningen niet toe wijn te drinken, en den prinsen, sterken drank te begeren;
Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
5 Opdat hij niet drinke, en het gezette vergete, en de rechtzaak van alle verdrukten verandere.
De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
6 Geeft sterken drank dengene, die verloren gaat, en wijn dengenen, die bitterlijk bedroefd van ziel zijn;
Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
7 Dat hij drinke, en zijn armoede vergete, en zijner moeite niet meer gedenke.
Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
8 Open uw mond voor den stomme, voor de rechtzaak van allen, die omkomen zouden.
Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
9 Open uw mond; oordeel gerechtelijk, en doe den verdrukte en nooddruftige recht.
Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt.
10 Aleph. Wie zal een deugdelijke huisvrouw vinden? Want haar waardij is verre boven de robijnen.
En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
11 Beth. Het hart haars heren vertrouwt op haar, zodat hem geen goed zal ontbreken.
På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
12 Gimel. Zij doet hem goed en geen kwaad, al de dagen haars levens.
Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
13 Daleth. Zij zoekt wol en vlas, en werkt met lust harer handen.
Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
14 He. Zij is als de schepen eens koopmans; zij doet haar brood van verre komen.
Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
15 Vau. En zij staat op, als het nog nacht is, en geeft haar huis spijze, en haar dienstmaagden het bescheiden deel.
Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
16 Zain. Zij denkt om een akker, en krijgt hem; van de vrucht harer handen plant zij een wijngaard.
Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
17 Cheth. Zij gordt haar lenden met kracht, en zij versterkt haar armen.
Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
18 Teth. Zij smaakt, dat haar koophandel goed is; haar lamp gaat des nachts niet uit.
Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
19 Jod. Zij steekt haar handen uit naar de spil, en haar handpalmen vatten den spinrok.
Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
20 Caph. Zij breidt haar handpalm uit tot den ellendige; en zij steekt haar handen uit tot den nooddruftige.
För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
21 Lamed. Zij vreest voor haar huis niet vanwege de sneeuw; want haar ganse huis is met dubbele klederen gekleed.
Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
22 Mem. Zij maakt voor zich tapijtsieraad; haar kleding is fijn linnen en purper.
Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
23 Nun. Haar man is bekend in de poorten, als hij zit met de oudsten des lands.
Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
24 Samech. Zij maakt fijn lijnwaad en verkoopt het; en zij levert den koopman gordelen.
Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
25 Ain. Sterkte en heerlijkheid zijn haar kleding; en zij lacht over den nakomenden dag.
Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
26 Pe. Zij doet haar mond open met wijsheid; en op haar tong is leer der goeddadigheid.
Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
27 Tsade. Zij beschouwt de gangen van haar huis; en het brood der luiheid eet zij niet.
Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
28 Koph. Haar kinderen staan op, en roemen haar welgelukzalig; ook haar man, en hij prijst haar, zeggende:
Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
29 Resch. Vele dochteren hebben deugdelijke gehandeld; maar gij gaat die allen te boven.
»Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.»
30 Schin. De bevalligheid is bedrog, en de schoonheid ijdelheid; maar een vrouw, die den HEERE vreest, die zal geprezen worden.
Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
31 Thau. Geef haar van de vrucht harer handen, en laat haar werken haar prijzen in de poorten.
Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna. Kap. 31 v. 10--31 alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
