Job 9
1 Maar Job antwoordde en zeide:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Waarlijk, ik weet, dat het zo is; want hoe zou de mens rechtvaardig zijn bij God?
Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
3 Zo Hij lust heeft, om met hem te twisten, niet een uit duizend zal hij Hem beantwoorden.
Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
4 Hij is wijs van hart, en sterk van kracht; wie heeft zich tegen Hem verhard, en vrede gehad?
Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
5 Die de bergen verzet, dat zij het niet gewaar worden, Die ze omkeert in Zijn toorn;
honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
6 Die de aarde beweegt uit haar plaats, dat haar pilaren schudden;
honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
7 Die de zon gebiedt, en zij gaat niet op; en verzegelt de sterren;
honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
8 Die alleen de hemelen uitbreidt, en treedt op de hoogten der zee;
honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
9 Die den Wagen maakt, den Orion, en het Zevengesternte, en de binnenkameren van het Zuiden;
honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
10 Die grote dingen doet, die men niet doorzoeken kan; en wonderen, die men niet tellen kan.
honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
11 Zie, Hij zal voor mij henengaan, en ik zal Hem niet zien; en Hij zal voorbijgaan, en ik zal Hem niet merken.
Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
12 Zie, Hij zal roven, wie zal het Hem doen wedergeven? Wie zal tot Hem zeggen: Wat doet Gij?
Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
13 God zal Zijn toorn niet afkeren; onder Hem worden gebogen de hovaardige helpers.
Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
14 Hoeveel te min zal ik Hem antwoorden, en mijn woorden uitkiezen tegen Hem?
huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
15 Denwelken ik, zo ik rechtvaardig ware, niet zou antwoorden; mijn Rechter zal ik om genade bidden.
Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
16 Indien ik roep, en Hij mij antwoordt; ik zal niet geloven, dat Hij mijn stem ter ore genomen heeft.
Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
17 Want Hij vermorzelt mij door een onweder, en vermenigvuldigt mijn wonden zonder oorzaak.
Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
18 Hij laat mij niet toe mijn adem te verhalen; maar Hij verzadigt mij met bitterheden.
Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
19 Zo het aan de kracht komt, zie, Hij is sterk; en zo het aan het recht komt, wie zal mij dagvaarden?
Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
20 Zo ik mij rechtvaardig, mijn mond zal mij verdoemen; ben ik oprecht, Hij zal mij toch verkeerd verklaren.
Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
21 Ben ik oprecht, zo acht ik toch mijn ziel niet; ik versmaad mijn leven.
Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
22 Dat is een ding, daarom zeg ik: Den oprechte en den goddeloze verdoet Hij.
Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
23 Als de gesel haastelijk doodt, bespot Hij de verzoeking der onschuldigen.
Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
24 De aarde wordt gegeven in de hand des goddelozen; Hij overdekt het aangezicht harer rechteren; zo niet, wie is Hij dan?
Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
25 En mijn dagen zijn lichter geweest dan een loper; zij zijn weggevloden, zij hebben het goede niet gezien.
Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
26 Zij zijn voorbijgevaren met jachtschepen; gelijk een arend naar het aas toevliegt.
de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
27 Indien mijn zeggen is: Ik zal mijn klacht vergeten, en ik zal mijn gebaar laten varen, en mij verkwikken;
Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
28 Zo schroom ik voor al mijn smarten; ik weet, dat Gij mij niet onschuldig zult houden.
Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
29 Ik zal toch goddeloos zijn; waarom dan zal ik ijdellijk arbeiden?
Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
30 Indien ik mij wasse met sneeuwwater, en mijn handen zuivere met zeep;
Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
31 Dan zult Gij mij in de gracht induiken, en mijn klederen zullen van mij gruwen.
så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
32 Want Hij is niet een man, als ik, dien ik antwoorden zou, zo wij te zamen in het gericht kwamen.
Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
33 Er is geen scheidsman tussen ons, die zijn hand op ons beiden leggen mocht.
ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
34 Dat Hij van op mij Zijn roede wegdoe, en dat Zijn verschrikking mij niet verbaasd make;
Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
35 Zo zal ik spreken, en Hem niet vrezen; want zodanig ben ik niet bij mij.
då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
