Job 38

1 Daarna antwoordde de HEERE Job uit een onweder, en zeide:

Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:

2 Wie is hij, die den raad verduistert met woorden zonder wetenschap?

Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt?

3 Gord nu, als een man, uw lenden, zo zal Ik u vragen, en onderricht Mij.

Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.

4 Waar waart gij, toen Ik de aarde grondde? Geef het te kennen, indien gij kloek van verstand zijt.

Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd.

5 Wie heeft haar maten gezet, want gij weet het; of wie heeft over haar een richtsnoer getrokken?

Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?

6 Waarop zijn haar grondvesten nedergezonken, of wie heeft haar hoeksteen gelegd?

Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten,

7 Toen de morgensterren te zamen vrolijk zongen, en al de kinderen Gods juichten.

medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?

8 Of wie heeft de zee met deuren toegesloten, toen zij uitbrak, en uit de baarmoeder voortkwam?

Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet,

9 Toen Ik de wolk tot haar kleding stelde, en de donkerheid tot haar windeldoek;

när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda,

10 Toen Ik voor haar met Mijn besluit de aarde doorbrak, en zette grendel en deuren;

när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför,

11 En zeide: Tot hiertoe zult gij komen, en niet verder, en hier zal hij zich stellen tegen den hoogmoed uwer golven.

och sade: "Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig"?

12 Hebt gij van uw dagen den morgenstond geboden? Hebt gij den dageraad zijn plaats aangewezen;

Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,

13 Opdat hij de einden der aarde vatten zou; en de goddelozen uit haar uitgeschud zouden worden?

där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?

14 Dat zij veranderd zou worden gelijk zegelleem, en zij gesteld worden als een kleed?

Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud;

15 En dat van de goddelozen hun licht geweerd worde, en de hoge arm worde gebroken?

då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder.

16 Zijt gij gekomen tot aan de oorsprongen der zee, en hebt gij in het onderste des afgronds gewandeld?

Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten?

17 Zijn u de poorten des doods ontdekt, en hebt gij gezien de poorten van de schaduw des doods?

Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar?

18 Zijt gij met uw verstand gekomen tot aan de breedte der aarde? Geef het te kennen, indien gij dit alles weet.

Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra.

19 Waar is de weg, daar het licht woont? En de duisternis, waar is haar plaats?

Vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning,

20 Dat gij dat brengen zoudt tot zijn pale, en dat gij merken zoudt de paden zijns huizes?

så att du kan hämta dem ut till deras gräns och finna stigarna som leda till deras hus?

21 Gij weet het, want gij waart toen geboren, en uw dagen zijn veel in getal.

Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal!

22 Zijt gij gekomen tot de schatkameren der sneeuw, en hebt gij de schatkameren des hagels gezien?

Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem

23 Dien Ik ophoude tot den tijd der benauwdheid, tot den dag des strijds en des oorlogs!

-- de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag?

24 Waar is de weg, daar het licht verdeeld wordt, en de oostenwind zich verstrooit op de aarde?

Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden?

25 Wie deelt voor den stortregen een waterloop uit, en een weg voor het weerlicht der donderen?

Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle,

26 Om te regenen op het land, waar niemand is, op de woestijn, waarin geen mens is;

till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes,

27 Om het woeste en het verwoeste te verzadigen, en om het uitspruitsel der grasscheutjes te doen wassen.

till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd?

28 Heeft de regen een vader, of wie baart de druppelen des dauws?

Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar?

29 Uit wiens buik komt het ijs voort, en wie baart den rijm des hemels?

Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost?

30 Als met een steen verbergen zich de wateren, en het vlakke des afgrond wordt omvat.

Se, vattnet tätnar och bliver likt sten, så ytan sluter sig samman över djupet.

31 Kunt gij de liefelijkheden van het Zevengesternte binden, of de strengen des Orions losmaken?

Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band?

32 Kunt gij de Mazzaroth voortbrengen op haar tijd, en den Wagen met zijn kinderen leiden?

Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar?

33 Weet gij de verordeningen des hemels, of kunt gij deszelfs heerschappij op de aarde bestellen?

Ja, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden?

34 Kunt gij uw stem tot de wolken opheffen, opdat een overvloed van water u bedekke?

Kan du upphöja din röst till molnen och förmå vattenflöden att övertäcka dig?

35 Kunt gij de bliksemen uitlaten, dat zij henenvaren, en tot u zeggen: Zie, hier zijn wij?

Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå, så att de svara dig: "Ja vi äro redo"?

36 Wie heeft de wijsheid in het binnenste gezet? Of wie heeft den zin het verstand gegeven?

Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?

37 Wie kan de wolken met wijsheid tellen, en wie kan de flessen des hemels nederleggen?

Vem håller med sin vishet räkning på skyarna? Och himmelens läglar, vem häller ut dem,

38 Als het stof doorgoten is tot vastigheid, en de kluiten samenkleven?

medan mullen smälter såsom malm och jordkokorna klibbas tillhopa?

39 Zult gij voor den ouden leeuw roof jagen, of de graagheid der jonge leeuwen vervullen?

Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,

40 Als zij nederbukken in de holen, en in den kuil zitten, ter loering?

när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret?

41 Wie bereidt de raaf haar kost, als haar jongen tot God schreeuwen, als zij dwalen, omdat er geen eten is?

Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda?