Psalmen 81

1 Voor den opperzangmeester, op de Gittith, een psalm van Asaf. Zingt vrolijk Gode, onze Sterkte; juicht den God van Jakob.

Guð er okkar styrkur! Syngið lofsöng og fagnið fyrir Guði Ísraels!

2 Heft een psalm op, en geeft de trommel; de liefelijke harp met de luit.

Syngið lofsöng og berjið bumbur, sláið strengi hörpunnar og látið gígjurnar hljóma!

3 Blaast de bazuin in de nieuwe maan, ter bestemder tijd, op onzen feestdag.

Lúðurinn hvelli! Komið til fagnaðar þegar tunglið er fullt og fjölmennið á hátíðir Drottins.

4 Want dat is een inzetting in Israel, een recht van den God Jakobs.

Þetta er regla í Ísrael; boðorð frá Guði Jakobs.

5 Hij heeft het gezet tot een getuigenis in Jozef, als Hij uitgetogen was tegen Egypteland; alwaar ik gehoord heb een spraak, die ik niet verstond;

Við höldum hátíð og minnumst sigurs Drottins á Egyptum þegar við vorum þrælar þar í landi. Ég heyrði ókunna rödd sem sagði:

6 Ik heb zijn schouder van den last onttrokken; zijn handen zijn van de potten ontslagen.

„Ég vil varpa af þér byrðinni, losa af þér ánauðarfjötrana.“

7 In de benauwdheid riept gij, en Ik hielp u uit; Ik antwoordde u uit de schuilplaats des donders; Ik beproefde u aan de wateren van Meriba. (Sela)

Og hann hélt áfram: „Þú hrópaðir í neyðinni og ég frelsaði þig. Ég svaraði þér úr þrumuskýi. Ég reyndi trú þína hjá Meríba, þar sem þorstinn var sár.

8 Mijn volk, zeide Ik hoor toe, en Ik zal onder u betuigen, Israel, of gij naar Mij hoordet!

Hlustaðu nú á mig, þjóð mín, þegar ég áminni þig. Ísrael, ó, að þú vildir hlýða mér.

9 Er zal onder u geen uitlands god wezen, en gij zult u voor geen vreemden god nederbuigen.

Engum öðrum guðum mátt þú þjóna og ekki tilbiðja neina útlenda guði.

10 Ik ben de Heere, uw God, Die u heb opgevoerd uit het land van Egypte; doe uw mond wijd open, en Ik zal hem vervullen.

Því að það var ég, Drottinn, Drottinn Guð þinn sem leiddi þig út úr Egyptalandi. Prófa þú mig einu sinni enn. Opnaðu munninn og sjáðu hvort ég muni ekki fylla hann. Þú munt vissulega fá hjá mér hverja þá blessun sem þú þarft!

11 Maar Mijn volk heeft Mijn stem niet gehoord; en Israel heeft Mijner niet gewild.

Nei, annars – þjóð mín vill ekki hlusta á mig. Ísrael kærir sig ekki um mig.

12 Dies heb Ik het overgegeven in het goeddunken huns harten, dat zij wandelden in hun raadslagen.

Þess vegna leyfi ég þeim að ráfa í blindni á vegum þrjósku sinnar og lifa eftir sínum eigin girndum.

13 Och, dat Mijn volk naar Mij gehoord had, dat Israel in Mijn wegen gewandeld had!

Aðeins ef þjóð mín vildi hlusta á mig! Ó, að Ísrael kysi nú að fylgja mér, ganga á mínum vegum!

14 In kort zou Ik hun vijanden gedempt hebben, en Mijn hand gewend hebben tegen hun wederpartijders.

Þá mundi ég skjótlega brjóta óvini þeirra á bak aftur – reiða hnefann gegn kúgurum þeirra.

15 Die den HEERE haten, zouden zich Hem geveinsdelijk onderworpen hebben, maar hunlieder tijd zou eeuwig geweest zijn.

Þá mundu hatursmenn Drottins skríða fyrir honum og ógæfa þeirra vara við.

16 En Hij zou het gespijsd hebben met het vette der tarwe; ja, Ik zou u verzadigd hebben met honig uit de rotsstenen.

En ykkur mundi hann ala vel! Já, gefa ykkur hunang úr klettaskoru!“