Psalmen 77
1 Een psalm van Asaf, voor den opperzangmeester, over Jeduthun. Mijn stem is tot God, en ik roep; mijn stem is tot God, en Hij zal het oor tot mij neigen.
En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.
2 Ten dage mijner benauwdheid zocht ik den HEERE; mijn hand was des nachts uitgestrekt, en liet niet af; mijn ziel weigerde getroost te worden.
Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.
3 Dacht ik aan God, zo maakte ik misbaar; peinsde ik, zo werd mijn ziel overstelpt. (Sela)
När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)
4 Gij hieldt mijn ogen wakende; ik was verslagen, en sprak niet.
Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.
5 Ik overdacht de dagen van ouds, de jaren der eeuwen.
Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.
6 Ik dacht aan mijn snarenspel; in den nacht overleide ik in mijn hart, en mijn geest onderzocht:
Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.
7 Zal dan de Heere in eeuwigheden verstoten, en voortaan niet meer goedgunstig zijn?
Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?
8 Houdt Zijn goedertierenheid in eeuwigheid op? Heeft de toezegging een einde, van geslacht tot geslacht?
Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?
9 Heeft God vergeten genadig te zijn? Heeft Hij Zijn barmhartigheden door toorn toegesloten? (Sela)
Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)
10 Daarna zeide ik: Dit krenkt mij; maar de rechterhand des Allerhoogsten verandert.
Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.
11 Ik zal de daden des HEEREN gedenken; ja, ik zal gedenken Uw wonderen van ouds her;
Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;
12 En zal al Uw werken betrachten, en van Uw daden spreken.
Och talar om all din verk, och säger om din anslag:
13 O God! Uw weg is in het heiligdom; wie is een groot God, gelijk God?
Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?
14 Gij zijt die God, Die wonder doet; Gij hebt Uw sterkte bekend gemaakt onder de volken.
Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.
15 Gij hebt Uw volk door Uw arm verlost; de kinderen van Jakob en van Jozef. (Sela)
Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)
16 De wateren zagen U, o God! de wateren zagen U, zij beefden; ook waren de afgronden beroerd.
Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.
17 De dikke wolken goten water uit; de bovenste wolken gaven geluid; ook gingen Uw pijlen daarhenen.
De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.
18 Het geluid Uws donders was in het ronde; de bliksemen verlichtten de wereld; de aarde werd beroerd en daverde.
Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.
19 Uw weg was in de zee, en Uw pad in grote wateren, en Uw voetstappen werden niet bekend.
Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.
20 Gij leiddet Uw volk, als een kudde door de hand van Mozes en Aaron.
Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.
