Psalmen 38
1 Een psalm van David, om te doen gedenken. O HEERE! straf mij niet in Uw groten toorn, en kastijd mij niet in Uw grimmigheid.
En psalm av David; till åminnelse.
2 Want Uw pijlen zijn in mij gedaald, en Uw hand is op mij nedergedaald.
HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
3 Er is niets geheels in mijn vlees, vanwege Uw gramschap; er is geen vrede in mijn beenderen, vanwege mijn zonde.
Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
4 Want mijn ongerechtigheden gaan over mijn hoofd; als een zware last zijn zij mij te zwaar geworden.
Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
5 Mijn etterbuilen stinken, zij zijn vervuild, vanwege mijn dwaasheid.
Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
6 Ik ben krom geworden, ik ben uitermate zeer nedergebogen; ik ga den gansen dag in het zwart.
Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
7 Want mijn darmen zijn vol van een verachtelijke plage, en er is niets geheels in mijn vlees.
Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
8 Ik ben verzwakt, en uitermate zeer verbrijzeld; ik brul van het geruis mijns harten.
Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
9 HEERE! voor U is al mijn begeerte; en mijn zuchten is voor U niet verborgen.
Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
10 Mijn hart keert om en om, mijn kracht heeft mij verlaten; en het licht mijner ogen, ook zij zelven zijn niet bij mij.
Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
11 Mijn liefhebbers en mijn vrienden staan van tegenover mijn plage, en mijn nabestaanden staan van verre.
Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
12 En die mijn ziel zoeken, leggen mij strikken; en die mijn kwaad zoeken, spreken verdervingen, en zij overdenken den gansen dag listen.
Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
13 Ik daarentegen ben als een dove, ik hoor niet, en als een stomme, die zijn mond niet opendoet.
Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
14 Ja, ik ben als een man, die niet hoort, en in wiens mond geen tegenredenen zijn.
Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
15 Want op U, HEERE! hoop ik; Gij zult verhoren, HEERE, mijn God!
ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
16 Want ik zeide: Dat zij zich toch over mij niet verblijden! Wanneer mijn voet zou wankelen, zo zouden zij zich tegen mij groot maken.
Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
17 Want ik ben tot hinken gereed, en mijn smart is steeds voor mij.
Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
18 Want ik maak U mijn ongerechtigheid bekend, ik ben bekommerd vanwege mijn zonde.
Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
19 Maar mijn vijanden zijn levende, worden machtig; en die mij om valse oorzaken haten, worden groot.
ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
20 En die kwaad voor goed vergelden, staan mij tegen, omdat ik het goede najaag.
Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
21 Verlaat mij niet, o HEERE, mijn God! wees niet verre van mij.
de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
22 Haast U tot mijn hulp, HEERE, mijn Heil!
Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
