Psalmen 38
1 Een psalm van David, om te doen gedenken. O HEERE! straf mij niet in Uw groten toorn, en kastijd mij niet in Uw grimmigheid.
En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.
2 Want Uw pijlen zijn in mij gedaald, en Uw hand is op mij nedergedaald.
Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.
3 Er is niets geheels in mijn vlees, vanwege Uw gramschap; er is geen vrede in mijn beenderen, vanwege mijn zonde.
Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.
4 Want mijn ongerechtigheden gaan over mijn hoofd; als een zware last zijn zij mij te zwaar geworden.
Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.
5 Mijn etterbuilen stinken, zij zijn vervuild, vanwege mijn dwaasheid.
Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.
6 Ik ben krom geworden, ik ben uitermate zeer nedergebogen; ik ga den gansen dag in het zwart.
Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.
7 Want mijn darmen zijn vol van een verachtelijke plage, en er is niets geheels in mijn vlees.
Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.
8 Ik ben verzwakt, en uitermate zeer verbrijzeld; ik brul van het geruis mijns harten.
Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.
9 HEERE! voor U is al mijn begeerte; en mijn zuchten is voor U niet verborgen.
Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.
10 Mijn hart keert om en om, mijn kracht heeft mij verlaten; en het licht mijner ogen, ook zij zelven zijn niet bij mij.
Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.
11 Mijn liefhebbers en mijn vrienden staan van tegenover mijn plage, en mijn nabestaanden staan van verre.
Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.
12 En die mijn ziel zoeken, leggen mij strikken; en die mijn kwaad zoeken, spreken verdervingen, en zij overdenken den gansen dag listen.
Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.
13 Ik daarentegen ben als een dove, ik hoor niet, en als een stomme, die zijn mond niet opendoet.
Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;
14 Ja, ik ben als een man, die niet hoort, en in wiens mond geen tegenredenen zijn.
Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.
15 Want op U, HEERE! hoop ik; Gij zult verhoren, HEERE, mijn God!
Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.
16 Want ik zeide: Dat zij zich toch over mij niet verblijden! Wanneer mijn voet zou wankelen, zo zouden zij zich tegen mij groot maken.
Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.
17 Want ik ben tot hinken gereed, en mijn smart is steeds voor mij.
Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.
18 Want ik maak U mijn ongerechtigheid bekend, ik ben bekommerd vanwege mijn zonde.
Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.
19 Maar mijn vijanden zijn levende, worden machtig; en die mij om valse oorzaken haten, worden groot.
Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.
20 En die kwaad voor goed vergelden, staan mij tegen, omdat ik het goede najaag.
Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.
21 Verlaat mij niet, o HEERE, mijn God! wees niet verre van mij.
Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.
22 Haast U tot mijn hulp, HEERE, mijn Heil!
Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.
