Psalmen 105

1 Looft den HEERE, roept Zijn Naam aan, maakt Zijn daden bekend onder de volken.

Þakkið Drottni fyrir öll hans undursamlegu verk og segið frá þeim meðal þjóðanna.

2 Zingt Hem, psalmzingt Hem, spreekt aandachtelijk van al Zijn wonderen.

Syngið fyrir hann, leikið fyrir hann og segið öllum frá máttarverkum hans.

3 Roemt u in den Naam Zijner heiligheid; het hart dergenen, die den HEERE zoeken, verblijde zich.

Lofið og vegsamið hans heilaga nafn. Þið sem tilbiðjið Drottin, fagnið!

4 Vraagt naar den HEERE en Zijn sterkte; zoekt Zijn aangezicht geduriglijk.

Leitið hans og máttar hans, og keppið eftir að kynnast honum!

5 Gedenkt Zijner wonderen, die Hij gedaan heeft, Zijner wondertekenen, en der oordelen Zijns monds.

Minnist dásemdarverkanna sem hann vann fyrir okkur, sína útvöldu þjóð,

6 Gij zaad van Abraham, Zijn knecht, gij kinderen van Jakob, Zijn uitverkorene!

afkomendur Abrahams og Jakobs, þjóna hans. Munið þið hvernig hann útrýmdi óvinum okkar?

7 Hij is de HEERE, onze God; Zijn oordelen zijn over de gehele aarde.

Hann er Drottinn, Guð okkar. Elska hans blasir við hvar sem er í landinu.

8 Hij gedenkt Zijns verbonds tot in der eeuwigheid, des woords, dat Hij ingesteld heeft, tot in duizend geslachten;

Þótt þúsund kynslóðir líði, þá gleymir hann ekki loforði sínu,

9 Des verbonds, dat Hij met Abraham heeft gemaakt, en Zijns eeds aan Izak;

sáttmála sínum við Abraham og Ísak.

10 Welken Hij ook gesteld heeft aan Jakob tot een inzetting, aan Israel tot een eeuwig verbond,

Þennan sáttmála endurnýjaði hann við Jakob. Þetta er hans eilífi sáttmáli við Ísrael:

11 Zeggende: Ik zal u geven het land Kanaan, het snoer van ulieder erfdeel.

„Ég mun gefa ykkur Kanaansland að erfð.“

12 Als zij weinig mensen in getal waren, ja, weinig en vreemdelingen daarin;

Þetta sagði hann meðan þeir voru enn fámennir, já mjög fáir, og bjuggu sem útlendingar í landinu.

13 En wandelden van volk tot volk, van het ene koninkrijk tot het andere volk;

Síðar dreifðust þeir meðal þjóðanna og hröktust úr einu landinu í annað.

14 Hij liet geen mens toe hen te onderdrukken; ook bestrafte Hij koningen om hunnentwil, zeggende:

Samt leyfði hann engum að kúga þá og refsaði konungum sem það reyndu.

15 Tast Mijn gezalfden niet aan, en doet Mijn profeten geen kwaad.

„Snertið ekki við mínum útvöldu og gerið spámönnum mínum ekkert mein.“sagði hann.

16 Hij riep ook een honger in het land; Hij brak allen staf des broods.

Og hann lét hungursneyð koma yfir Kanaansland og allur matur gekk til þurrðar.

17 Hij zond een man voor hun aangezicht henen; Jozef werd verkocht tot een slaaf.

Þá sendi hann Jósef í ánauð til Egyptalands, þjóð sinni til bjargar.

18 Men drukte zijn voeten in den stok; zijn persoon kwam in de ijzers.

Þeir hlekkjuðu hann og þjáðu,

19 Tot den tijd toe, dat Zijn woord kwam, heeft hem de rede des HEEREN doorlouterd.

en Guð lét hann þola eldraunina og batt að lokum enda á fangavist hans.

20 De koning zond, en deed hem ontslaan; de heerser der volken liet hem los.

Og faraó sendi eftir Jósef og lét hann lausan,

21 Hij zette hem tot een heer over zijn huis, en tot een heerser over al zijn goed;

og setti hann svo yfir allar eigur sínar.

22 Om zijn vorsten te binden naar zijn lust, en zijn oudsten te onderwijzen.

Þá hafði Jósef vald til að fangelsa höfðingja og segja ráðgjöfum konungs til.

23 Daarna kwam Israel in Egypte, en Jakob verkeerde als vreemdeling in het land van Cham.

Síðar kom Jakob (Ísrael) til Egyptalands og settist þar að með sonum sínum.

24 En Hij deed Zijn volk zeer wassen, en maakte het machtiger dan Zijn tegenpartijders.

Þau ár fjölgaði Ísrael mjög, já svo mjög að þeir urðu fjölmennari en Egyptar, sem réðu landinu.

25 Hij keerde hun hart om, dat zij Zijn volk haatten, dat zij met Zijn knechten listiglijk handelden.

En Guð sneri hjörtum Egypta gegn Ísrael, þeir hötuðu þá og hnepptu í þrældóm.

26 Hij zond Mozes, Zijn knecht, en Aaron, dien Hij verkoren had.

Þá útvaldi Guð Móse sem fulltrúa sinn og Aron honum til hjálpar.

27 Zij deden onder hen de bevelen Zijner tekenen, en de wonderwerken in het land van Cham.

Hann gjörði tákn meðal Egypta og vakti þannig ótta hjá þeim.

28 Hij zond duisternis, en maakte het duister; en zij waren Zijn woord niet wederspannig.

Þeir fóru að skipun Drottins og hann sendi myrkur yfir landið,

29 Hij keerde hun wateren in bloed, en Hij doodde hun vissen.

breytti ám og vötnum í blóð svo að fiskurinn dó.

30 Hun land bracht vorsen voort in overvloed, tot in de binnenste kameren hunner koningen.

Þá kom flóðbylgja af froskum – þeir voru um allt, jafnvel í svefnherbergi konungs!

31 Hij sprak, en er kwam een vermenging van ongedierte, luizen, in hun ganse landpale.

Að skipun Móse fylltist landið af mývargi og flugum.

32 Hij maakte hun regen tot hagel, vlammig vuur in hun land.

Í stað regns dundi banvænt hagl yfir landið og eldingar skelfdu íbúana.

33 En Hij sloeg hun wijnstok en hun vijgeboom, en Hij brak het geboomte hunner landpalen.

Vínviður þeirra og fíkjutré drápust, féllu brotin til jarðar.

34 Hij sprak, en er kwamen sprinkhanen en kevers, en dat zonder getal;

Þá bauð hann engisprettum að naga allan grænan gróður

35 Die al het kruid in hun land opaten, ja, aten de vrucht hunner landouwe op.

og eyðileggja uppskeruna, – hvílík plága!

36 Hij versloeg ook alle eerstgeborenen in hun land, de eerstelingen al hunner krachten.

Þá deyddi hann frumburðina, – elsta barn í hverri egypskri fjölskyldu – þar fór framtíðarvonin.

37 En Hij voerde hen uit met zilver en goud; en onder hun stammen was niemand, die struikelde.

Og Drottinn leiddi sitt fólk heilu og höldnu út úr Egyptalandi, hlaðið gulli og silfri. Ekkert þeirra var veikt eða vanmáttugt.

38 Egypte was blijde, als zij uittrokken, want hun verschrikking was op hen gevallen.

Og Egyptar voru því fegnastir þegar Ísraelsmenn héldu á brott, því að þeir óttuðust þá.

39 Hij breidde een wolk uit tot een deksel, en vuur om den nacht te verlichten.

Um daga breiddi Guð út ský og hlífði þeim gegn brennheitri sólinni og um nætur lýsti hann þeim leiðina með eldstólpa.

40 Zij baden, en Hij deed kwakkelen komen, en Hij verzadigde hen met hemels brood.

Þeir báðu um kjöt og hann sendi þeim lynghænsni og brauð gaf hann þeim – manna, brauð frá himni.

41 Hij opende een steenrots, en er vloeiden wateren uit, die gingen door de dorre plaatsen als een rivier.

Hann opnaði klettinn og vatnið spratt fram og varð að læk í eyðimörkinni.

42 Want Hij dacht aan Zijn heilig woord, aan Abraham, Zijn knecht.

Hann minntist loforðs síns til Abrahams, þjóns síns,

43 Alzo voerde Hij Zijn volk uit met vrolijkheid, Zijn uitverkorenen met gejuich.

og leiddi sitt útvalda fólk fagnandi út úr Egyptalandi.

44 En Hij gaf hun de landen der heidenen, zodat zij in erfenis bezaten den arbeid der volken;

Og hann gaf þeim lönd heiðingjanna, sem stóðu í fullum blóma með þroskaða uppskeru og þeir átu það sem aðrir höfðu sáð til.

45 Opdat zij Zijn inzettingen onderhielden, en Zijn wetten bewaarden. Hallelujah!

Allt skyldi þetta hvetja Ísrael til trúfesti og hlýðni við lög Drottins. Hallelúja!