Spreuken 8
1 Roept de Wijsheid niet, en verheft niet de Verstandigheid Haar stem?
Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
2 Op de spits der hoge plaatsen, aan den weg, ter plaatse, waar paden zijn, staat Zij;
Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
3 Aan de zijde der poorten, voor aan de stad, aan den ingang der deuren roept Zij overluid:
Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
4 Tot u, o mannen! roep Ik, en Mijn stem is tot de mensenkinderen.
Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
5 Gij slechten! verstaat kloekzinnigheid, en gij zotten! verstaat met het hart.
Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
6 Hoort, want ik zal vorstelijke dingen spreken, en de opening Mijner lippen zal enkel billijkheid zijn.
Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
7 Want Mijn gehemelte zal de waarheid bedachtelijk uitspreken, en de goddeloosheid is Mijn lippen een gruwel.
Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
8 Al de redenen Mijns monds zijn in gerechtigheid; er is niets verdraaids, noch verkeerds in.
Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
9 Zij zijn alle recht voor dengene, die verstandig is, en rechtmatig voor degenen, die wetenschap vinden.
De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
10 Neemt Mijn tucht aan, en niet zilver, en wetenschap, meer dan het uitgelezen uitgegraven goud.
Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
11 Want wijsheid is beter dan robijnen, en al wat men begeren mag, is met haar niet te vergelijken.
Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
12 Ik, Wijsheid, woon bij de kloekzinnigheid, en vinde de kennis van alle bedachtzaamheid.
Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
13 De vreze des HEEREN is, te haten het kwade, de hovaardigheid, en den hoogmoed, en den kwaden weg; Ik haat ook den mond der verkeerdheden.
Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
14 Raad en het wezen zijn Mijne; Ik ben het Verstand, Mijne is de Sterkte.
Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
15 Door Mij regeren de koningen, en de vorsten stellen gerechtigheid.
Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
16 Door Mij heersen de heersers, en de prinsen, al de rechters der aarde.
Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
17 Ik heb lief, die Mij liefhebben; en die Mij vroeg zoeken, zullen Mij vinden.
Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
18 Rijkdom en eer is bij Mij, duurachtig goed en gerechtigheid.
Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
19 Mijn vrucht is beter dan uitgegraven goud, en dan dicht goud; en Mijn inkomen dan uitgelezen zilver.
Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
20 Ik doe wandelen op den weg der gerechtigheid, in het midden van de paden des rechts;
På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
21 Opdat Ik Mijn liefhebbers doe beerven dat bestendig is, en Ik zal hun schatkameren vervullen.
till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
22 De HEERE bezat Mij in het beginsel Zijns wegs, voor Zijn werken, van toen aan.
HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
23 Ik ben van eeuwigheid af gezalfd geweest; van den aanvang, van de oudheden der aarde aan.
Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
24 Ik was geboren, als de afgronden nog niet waren, als nog geen fonteinen waren, zwaar van water;
Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
25 Aleer de bergen ingevest waren, voor de heuvelen was Ik geboren.
Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
26 Hij had de aarde nog niet gemaakt, noch de velden, noch de aanvang van de stofjes der wereld.
när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
27 Toen Hij de hemelen bereidde, was Ik daar; toen Hij een cirkel over het vlakke des afgronds beschreef;
När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
28 Toen Hij de opperwolken van boven vestigde; toen Hij de fonteinen des afgronds vastmaakte;
när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
29 Toen Hij der zee haar perk zette, opdat de wateren Zijn bevel niet zouden overtreden; toen Hij de grondvesten der aarde stelde;
när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
30 Toen was Ik een voedsterling bij Hem, en Ik was dagelijks Zijn vermakingen, te aller tijd voor Zijn aangezicht spelende;
då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
31 Spelende in de wereld Zijns aardrijks, en Mijn vermakingen zijn met de mensenkinderen.
jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
32 Nu dan, kinderen! hoort naar Mij; want welgelukzalig zijn zij, die Mijn wegen bewaren.
Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
33 Hoort de tucht, en wordt wijs, en verwerpt die niet.
Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
34 Welgelukzalig is de mens, die naar Mij hoort, dagelijks wakende aan Mijn poorten, waarnemende de posten Mijner deuren.
Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag och håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
35 Want die Mij vindt, vindt het leven, en trekt een welgevallen van den HEERE.
Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
36 Maar die tegen Mij zondigt, doet zijn ziel geweld aan; allen, die Mij haten, hebben den dood lief.
Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
