Spreuken 2

1 Mijn zoon! zo gij mijn redenen aanneemt, en mijn geboden bij u weglegt;

Min son, vill du anamma mitt tal, och min bud när dig behålla,

2 Om uw oren naar wijsheid te doen opmerken; zo gij uw hart tot verstandigheid neigt;

Så låt din öron gifva akt på vishet, och böj ditt hjerta dertill med flit.

3 Ja, zo gij tot het verstand roept, uw stem verheft tot de verstandigheid;

Ty om du far derefter med flit, och beder derom;

4 Zo gij haar zoekt als zilver, en naspeurt als verborgen schatten;

Om du söker efter henne, såsom efter silfver, och letar efter henne, såsom efter en skatt;

5 Dan zult gij de vreze des HEEREN verstaan, en zult de kennis van God vinden.

Så skall du förstå Herrans fruktan, och Guds kunskap finna.

6 Want de HEERE geeft wijsheid; uit Zijn mond komt kennis en verstand.

Ty Herren gifver vishet, och utaf hans mun kommer vett och förstånd.

7 Hij legt weg voor de oprechten een bestendig wezen; Hij is een Schild dengenen, die oprechtelijk wandelen;

Han låter dem redeligom väl gå, och beskärmar de fromma;

8 Opdat zij de paden des rechts houden; en Hij zal den weg Zijner gunstgenoten bewaren.

Och bevarar dem som rätt göra, och bevarar sina heligas väg.

9 Dan zult gij verstaan gerechtigheid, en recht, en billijkheden, en alle goed pad.

Då skall du förstå rättfärdighet, och dom; och fromhet, och allan godan väg.

10 Als de wijsheid in uw hart zal gekomen zijn, en de wetenschap voor uw ziel zal liefelijk zijn;

Om vishet faller dig på hjertat, så att du gerna lärer,

11 Zo zal de bedachtzaamheid over u de wacht houden, de verstandigheid zal u behoeden;

Så skall godt råd bevara dig, och förstånd skall gömma dig;

12 Om u te redden van den kwaden weg, van den man, die verkeerdheden spreekt;

Att du icke råkar in uppå de ondas väg, eller ibland dem som tala det vrångt är;

13 Van degenen, die de paden der oprechtheid verlaten, om te gaan in de wegen der duisternis;

Och öfvergifva den rätta vägen, och gå mörka stigar.

14 Die blijde zijn in het kwaad doen, zich verheugen in de verkeerdheden des kwaden;

De der glädjas att göra illa, och äro glade uti sitt onda och vrångvisa väsende;

15 Welker paden verkeerd zijn, en afwijkende in hun sporen;

Hvilke sin väg förvända, och följa villstigar;

16 Om u te redden van de vreemde vrouw, van de onbekende, die met haar redenen vleit;

Att du icke råkar in till ens annars hustru, och den icke din är, den slät ord gjfver;

17 Die den leidsman harer jonkheid verlaat, en het verbond haars Gods vergeet;

Och öfvergi! ver sins ungdoms herra, och förgäter sins Guds förbund;

18 Want haar huis helt naar den dood, en haar paden naar de overledenen.

Ty hennes hus böjer sig till döden och hennes gånger till de förtappade;

19 Allen die tot haar ingaan, zullen niet wederkomen, en zullen de paden des levens niet aantreffen;

Alle de som ingå till henne, de komma intet igen, och fatta icke lifsens väg;

20 Opdat gij wandelt op den weg der goeden, en houdt de paden der rechtvaardigen.

Att du må vandra på en god väg, och blifva på rätta stråtene.

21 Want de vromen zullen de aarde bewonen, en de oprechten zullen daarin overblijven;

Ty de rättfärdige skola bo i landena, och de fromme skola derinne blifva;

22 Maar de goddelozen zullen van de aarde uitgeroeid worden, en de trouwelozen zullen er van uitgerukt worden.

Men de ogudaktige skola utu landena utrotade varda, och de föraktare skola derut förgjorde varda.