Hooglied 1
Sångernas sång av Salomo.
2 Drenk mij met de kussen van uw mond; Want uw liefde is zoeter dan wijn.
Kyssar give han mig, kyssar av sin mun! Ty din kärlek är mer ljuv än vin.
3 Heerlijk is de geur van uw balsem, Uw naam is het kostbaarst aroom. Daarom hebben de meisjes u lief.
Ljuv är doften av dina salvor, ja, en utgjuten salva är ditt namn; fördenskull hava tärnorna dig kär.
4 Neem mij mede, laat ons vluchten; Want de koning heeft mij in zijn vertrekken gebracht! Wij willen juichen, in u ons verblijden, Uw liefde roemen, hoger dan wijn, Terecht beminnen zij u!
Drag mig med dig! Med hast vilja vi följa dig. Ja, konungen har fört mig in i sina gemak; Vi vilja fröjdas och vara glada över dig, vi vilja prisa din kärlek högre än vin; med rätta har man dig kär.
5 Wel ben ik donker, Maar toch nog schoon, Jerusalems dochters: Als de tenten van Kedar, De paviljoenen van Sjalma.
Svart är jag, dock är jag täck, I Jerusalems döttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos tält.
6 Let er niet op, dat ik zwart ben, En van de zon ben verbrand; Want de zonen van mijn moeder waren boos op mij, En lieten mij de wijngaarden bewaken…. Maar mijn eigen wijngaard bewaakte ik niet!
Sen icke därpå att jag är så svart, att solen har bränt mig så. Min moders söner blevo vreda på mig och satte mig till vingårdsvakterska; min egen vingård kunde jag icke vakta.
7 Bericht mij toch, mijn zielsbeminde, Waar ge uw kudde laat weiden, Waar ge ze in de middag laat rusten? Want waarom zou ik gaan zwerven Bij de kudden uwer vrienden?
»Säg mig, du som min själ har kär: Var för du din hjord i bet? Var låter du den vila om middagen? Må jag slippa att gå lik en vilsekommen kvinna vid dina vänners hjordar.»
8 Als ge het niet weet, Schoonste der vrouwen, Volg dan het spoor van de kudde, En hoed uw geiten Bij de tenten der herders.
»Om du icke vet det, du skönaste bland kvinnor, så gå blott åstad i hjordens spår, och för dina killingar i bet vid herdarnas tält.»
9 Met het span van Farao’s wagens Vergelijk ik u, liefste;
»Vid ett sto i Faraos spann förliknar jag dig, min älskade.
10 Hoe bekoorlijk uw wangen tussen de hangers, Uw hals in de snoeren.
Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen, din hals med sina pärlerader.
11 Gouden hangers laten we u maken, Met plaatjes van zilver.
Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt dig med silverkulor på.»
12 Zolang de koning in zijn harem verbleef, Straalde mijn nardus haar geur.
»Medan konungen håller sin fest, sprider min nardus sin doft.
13 Want mijn beminde is mij een bundeltje mirre, Dat op mijn boezem blijft rusten;
Min vän är för mig ett myrragömme, som jag bär i min barm.
14 Mijn beminde is mij een cyper-tros, Van Engédi’s gaarden.
Min vän är för mig en klase cyperblommor från En-Gedis vingårdar.»
15 Wat zijt ge verrukkelijk, mijn liefste, Uw ogen zijn duiven.
»Vad du är skön, min älskade! Vad du är skön! Dina ögon äro duvor.»
16 Wat zijt ge verrukkelijk schoon, mijn beminde Ons rustbed is in het groen!
»Vad du är skön, min vän! Ja, ljuvlig är du, och grönskande är vårt viloläger.
17 De binten van ons paleis zijn ceders, Onze wanden cypressen.
Bjälkarna i vår boning äro cedrar, och cypresser vår väggpanel.»
