Psalmen 95

1 Komt, laat ons juichen ter ere van Jahweh, Jubelen voor de Rots van ons heil;

Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

2 Laat ons met lofzangen voor zijn aangezicht treden, En onze liederen voor Hem zingen:

Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

3 Want Jahweh is een machtige God! Hij is Koning, boven alle goden verheven:

Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

4 Hij houdt in zijn hand de diepten der aarde, En de toppen der bergen behoren Hem toe;

Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

5 Van Hem is de zee, Hij heeft ze geschapen, Het vaste land, dat zijn hand heeft gemaakt!

hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

6 Komt, buigen en werpen wij ons neer, Knielen wij voor Jahweh, die ons heeft geschapen;

Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

7 Want Hij is onze God, Wij het volk, dat Hij leidt, En de kudde aan zijn hand! Als gij dan heden mijn stem verneemt,

Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

8 Verstokt uw hart als bij Meriba niet; Als op de dag van Massa in de woestijn,

O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

9 Toen uw vaders Mij tartten en beproefden, Ofschoon ze mijn werken hadden aanschouwd!

där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

10 Veertig jaar lang was dat geslacht Mij een walg, En Ik sprak: Steeds dwaalt hun hart van Mij af, En mijn wegen kennen ze niet.

I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»

11 Daarom zwoer Ik in mijn toorn: Neen, ze zullen niet ingaan in mijn Rust!

Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»