Psalmen 95

1 Komt, laat ons juichen ter ere van Jahweh, Jubelen voor de Rots van ons heil;

Kommer, låter oss glädjas Herranom, och fröjdas för vår salighets tröst.

2 Laat ons met lofzangen voor zijn aangezicht treden, En onze liederen voor Hem zingen:

Låt oss med tack komma inför hans ansigte, och fröjdas för honom med Psalmer.

3 Want Jahweh is een machtige God! Hij is Koning, boven alle goden verheven:

Ty Herren är en stor Gud, och en stor Konung öfver alla gudar.

4 Hij houdt in zijn hand de diepten der aarde, En de toppen der bergen behoren Hem toe;

Ty i hans hand är hvad som jorden bär, och bergshöjderna äro också hans.

5 Van Hem is de zee, Hij heeft ze geschapen, Het vaste land, dat zijn hand heeft gemaakt!

Ty hans är hafvet, och hans händer hafva det torra beredt.

6 Komt, buigen en werpen wij ons neer, Knielen wij voor Jahweh, die ons heeft geschapen;

Kommer, låter oss tillbedja, och knäböja, och nederfalla för Herranom, den oss gjort hafver.

7 Want Hij is onze God, Wij het volk, dat Hij leidt, En de kudde aan zijn hand! Als gij dan heden mijn stem verneemt,

Ty han är vår Gud, och vi hans fosterfolk, och hans händers får.

8 Verstokt uw hart als bij Meriba niet; Als op de dag van Massa in de woestijn,

I dag om I hans röst hören, så förstocker icke edor hjerta, såsom i Meriba skedde, såsom i Massa i öknene;

9 Toen uw vaders Mij tartten en beproefden, Ofschoon ze mijn werken hadden aanschouwd!

Der edre fäder försökte mig, förnummo och sågo min verk;

10 Veertig jaar lang was dat geslacht Mij een walg, En Ik sprak: Steeds dwaalt hun hart van Mij af, En mijn wegen kennen ze niet.

Att jag i fyratio år mödo hade med detta folk, och sade: Det är sådant folk, att deras hjerta alltid vill den orätta vägen, och de mina vägar icke lära vilja;

11 Daarom zwoer Ik in mijn toorn: Neen, ze zullen niet ingaan in mijn Rust!

Så att jag svor i mine vrede: De skola icke komma till mina rolighet.