Psalmen 90
1 Een gebed van Moses, den man Gods. Heer, Gij waart ons een schuts van geslacht tot geslacht,
En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.
2 Voordat de bergen waren geboren; Eer aarde en wereld werden gebaard, Zijt Gij, o God, in de eeuwen der eeuwen!
Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.
3 Maar de mensen laat Gij tot stof vergaan, En zegt: Keert er toe terug, gij kinderen der mensen!
Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: "Vänden åter, I människors barn."
4 Ja, duizend jaren zijn als de dag van gisteren in uw oog, En als een nachtwaak, wanneer ze voorbij is.
Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.
5 Gij laat ze verdwijnen als slaap in de morgen, En als het welig tierende gras,
Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;
6 Dat ‘s morgens opgroeit en bloeit, Maar ‘s avonds verwelkt en verdort.
det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.
7 Want wij komen om door uw toorn, Verdwijnen plotseling door uw gramschap.
Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.
8 Gij hebt U onze zonden voor ogen gesteld, Onze geheime fouten in het licht van uw aanschijn:
Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.
9 Zo snellen door uw toorn onze dagen voorbij, En vliegen onze jaren heen als een zucht.
Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.
10 Ons leven duurt maar zeventig jaren, Of zijn we krachtig, tachtig jaar. Het meeste daarvan is nog onheil en jammer, Want de verzwakking komt snel, en dan vlieden we heen.
Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.
11 Ach, mochten we toch de kracht van uw gramschap beseffen, En uw toorn leren vrezen!
Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?
12 Leer ons dan zó onze dagen tellen, Dat we er verstandig van harte door worden.
Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.
13 Ach Jahweh, wend U eindelijk toch eens tot ons, En ontferm U over uw dienaars;
HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.
14 Verzadig ons met uw genade, als we nog jong zijn, Opdat we heel ons leven mogen jubelen en juichen.
Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.
15 Geef ons vreugde, even lang als Gij ons hebt gekastijd; Evenveel jaren als wij ellende doorstonden.
Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.
16 Laat uw dienaars uw machtige daden aanschouwen, En hun kinderen uw glorie!
Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.
17 Moge de goedheid van Jahweh, onzen God, met ons blijven, En het werk onzer handen doen gedijen!
Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.
