Psalmen 74
1 Een leerdicht van Asaf. O God, waarom zoudt Gij ons voor altijd verstoten, Zou uw toorn blijven woeden tegen de kudde uwer weide?
En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?
2 Gedenk toch uw volk, dat Gij U eens hebt verworven, De stam, die Gij hebt verlost als uw erfdeel, De Sionsberg, Die Gij U tot woonplaats verkoost!
Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.
3 Ach, richt toch uw schreden naar de onherstelbare puinen; Heel het heiligdom is door den vijand vernield.
Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.
4 Uw haters joelden in uw heilige tent, En hebben er hun banieren geplant.
Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.
5 Ze hakten de friezen boven de ingangen stuk, Zoals een bijl in het kreupelhout woedt.
Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.
6 Ze hebben het drijfwerk in stukken geslagen, Met bijl en houweel het vernield;
Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.
7 Uw heiligdom in brand gestoken, De woonplaats van uw Naam tot de grond toe ontwijd.
De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.
8 Ze zeiden: "Wij zullen alles verwoesten, Alle godshuizen verbranden door ‘t hele land!"
De hava sagt i sina hjärtan: "Vi vilja alldeles kuva dem." Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.
9 Wij zien geen voortekens meer, en er is geen profeet, Niemand onder ons, die kan zeggen: Hoelang nog!
Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.
10 Ja, hoelang nog, o God, zal de vijand U honen, De vijand maar altijd uw Naam blijven lasteren?
Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?
11 Waarom trekt Gij uw hand van ons terug, En houdt Gij uw rechter in uw boezem verborgen?
Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.
12 Gij zijt toch van ouds onze Koning, o God, Die op aarde altijd de zege bevocht:
Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.
13 Gij hebt de zee opgezweept door uw kracht, Op het water de schedels der draken verpletterd;
Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.
14 Gij hebt Liwjatan zijn koppen verbrijzeld, En hem een prooi der jakhalzen gemaakt.
Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
15 Gij liet bronnen en beken ontspringen, Maar eeuwige stromen verdrogen.
Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.
16 Door U kwam de dag, door U kwam de nacht, Gij hebt de maan en de zon haar plaatsen bereid.
Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.
17 Gij hebt al de grenzen der aarde gesteld, Zomer en winter, Gij hebt ze gemaakt!
Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.
18 Denk aan dit alles, o Jahweh, als de vijand blijft honen, Een waanzinnig volk uw Naam blijft lasteren!
Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
19 Geef, die U loven, niet prijs aan de beesten, En vergeet uw ongelukkigen niet voor altoos.
Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.
20 Zie neer op uw verbond, en houd het gestand: Het rampzalige Land is een oord van verdrukking!
Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.
21 Laat de vertrapte niet onverhoord gaan, Maar de verdrukte en arme uw Naam verheerlijken.
Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.
22 Sta op, o God, en verdedig uw zaak, Gedenk, hoe die dwazen U steeds blijven honen;
Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.
23 Vergeet het geschreeuw van uw vijanden niet, Het geloei van uw haters, dat altijd maar raast!
Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.
