Psalmen 73
1 Psalm van Asaf. Waarachtig; God is goed voor den rechtvaardige, Jahweh voor de reinen van hart!
Guð er góður við Ísrael! Hann er góður þeim sem hreinlyndir eru.
2 Toch waren haast mijn voeten gestruikeld, Mijn schreden bijna uitgegleden!
En hvað um mig? Ég var kominn á ystu nöf. Það munaði engu að mér skrikaði fótur og ég félli!
3 Want ik was jaloers op de bozen, Omdat ik de voorspoed der zondaars zag;
Ég hafði fyllst gremju út af velgengni hinna hrokafullu.
4 Voor hen toch bestaat er geen lijden, Gezond en vol kracht is hun lijf.
Þeim virtist ganga allt í haginn. Þeir eru hraustir og sterkir.
5 Ze hebben geen zorgen als andere mensen, Worden niet als anderen geplaagd;
Þeir virðast lausir við alla erfiðleika og áföll sem henda aðra.
6 Daarom hangen ze hoogmoed om als een keten, Bedekt hen geweld als een mantel.
Hrokinn er eins og glitrandi festi um háls þeirra og þeir eru sveipaðir ofríki eins og skikkju.
7 De misdaad puilt uit hun vet, Hun hart loopt over van slechte gedachten;
Þeir belgjast út af offitu og augu þeirra tútna af ágirnd.
8 Ze honen en lasteren, En dreigen op hoge toon met geweld.
Þeir hæðast að Guði og hafa í hótunum við fólk hans. Hroki er í hverju orði.
9 Ze zetten een mond op tegen de hemel, En hun tong gaat zich tegen de aarde te buiten.
Þeir stæra sig gegn himninum og blaðrið í þeim heyrist um allar jarðir.
10 Daarom lopen de dwazen achter hen aan, En slurpen begerig hun woorden op.
Þjóð Guðs er orðlaus og gleypir í sig boðskap þeirra.
11 Ze zeggen: "Hoe zou God er iets van weten, De Allerhoogste er kennis van hebben?"
„Guð virðist láta þá í friði, “segir fólk,
12 Zie, zo gaat het de zondaars: Ze zijn altijd gelukkig, en hopen zich rijkdommen op!
„já, þessir guðleysingjar lifa áhyggjulausu lífi og verða ríkari með hverjum degi.“
13 Heb ik dan mijn hart vergeefs in reinheid bewaard, En mijn handen in onschuld gewassen:
Hef ég eytt tíma mínum til einskis? Er til nokkurs að kappkosta að lifa heiðvirðu lífi?
14 De ganse dag word ik geplaagd, Iedere morgen opnieuw geslagen!
Allt sem ég hef upp úr því er erfiði og strit – alla daga, sí og æ!
15 Dacht ik: Zo wil ik spreken! Dan brak ik de trouw van het geslacht uwer kinderen;
Ef ég talaði með þessum hætti, væri ég að bregðast lýð þínum.
16 Maar als ik ging peinzen, om het te vatten, Dan bleef het een raadsel in mijn oog.
En þetta er samt svo torskilið – velgengni þeirra sem hata Drottin.
17 Totdat ik in Gods raadsbesluiten drong, En op hun einde ging letten:
En dag einn fór ég í helgidóm Drottins til að íhuga, og þá hugleiddi ég framtíð þessara vondu manna.
18 Ja, Gij hebt ze op een glibberige bodem gezet, Ze gestort in hun eigen verderf!
Sá vegur sem þeir ganga mun enda í skelfingu. Skyndilega mun þeim skrika fótur og þeir hrasa og steypast fram af brúninni, niður í hyldýpið.
19 Hoe zijn ze in een oogwenk vernietigd, Verdwenen, in verschrikkelijke rampen vergaan:
Það verður snöggur endir á allri „gæfunni“, skyndileg tortíming.
20 Heer, als een droom, die bij het ontwaken vervliegt, Wiens beeld we bij het opstaan verachten!
Líf þeirra líkist draumi. Þeir munu vakna til veruleikans, eins og þegar menn vakna af draumsvefni og sjá að allt var ímyndun ein!
21 Als dus mijn hart nog verbitterd zou zijn, En mijn nieren bleven geprikkeld,
Þegar ég skyldi þetta, fylltist ég hryggð og leið illa.
22 Dan was ik een dwaas en een zot, Een stuk vee in uw oog.
Ég sá hve heimskur og fávís ég var. Ég hlýt að vera eins og skynlaus skepna í þínum augum, Guð!
23 Want ik blijf altijd bij U, Gij houdt mij bij de rechterhand;
En samt elskar þú mig! Þú heldur í hægri hönd mína og varðveitir mig.
24 Gij leidt mij naar uw raadsbesluit, En herstelt mij in ere!
Og áfram munt þú leiða mig með vísdómi þínum og speki.
25 Wat heb ik toch in de hemel; Ook op aarde verlang ik niets buiten U!
Hvern á ég að á himnum nema þig? Og þú ert sá sem ég þrái mest á jörðu!
26 Al bezwijken mijn vlees en mijn hart, God is voor eeuwig de Rots van mijn hart en mijn erfdeel.
Heilsu minni hrakar og hjarta mitt þreytist, en Guð lifir! Hann er styrkur minn, ég fæ að tilheyra honum að eilífu.
27 Maar die U verlaten, gaan zeker te gronde, Gij vernietigt wie van U afvalt;
Drottinn, þeir sem hafna þér munu farast, því að þú eyðir þeim sem þjóna öðrum guðum.
28 Doch mij is het goed, in Gods nabijheid te blijven, En mijn vertrouwen te stellen op Jahweh, mijn Heer!
En hvað um mig? Ég vil komast eins nálægt Guði og ég get! Ég hef kosið að trúa á Drottin. Hann er skjól mitt. Ég vil vitna um það í allra áheyrn að margsinnis hefur hann bjargað mér á undursamlega hátt.
