Psalmen 63
1 Een psalm van David, toen hij in de woestijn van Juda vertoefde. God, wat verlang ik naar U; mijn God, naar U dorst mijn ziel, Naar U smacht mijn lichaam als een dor en droog land naar het water.
En psalm av David, när han var i Juda öken. Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.
2 Ik blik naar U op in uw heilige woning, Om uw macht en uw glorie te aanschouwen!
Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.
3 Ja, uw genade is kostelijker nog dan het leven: Daarom moeten mijn lippen U loven,
Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.
4 En wil ik U al mijn dagen prijzen, Mijn handen opheffen in uw Naam.
Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.
5 Gij verzadigt mij als met vet en met merg, En mijn mond juicht U toe met jubelende lippen;
Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,
6 Nog op mijn legerstede moet ik aan U denken, En in mijn nachtwaken over U peinzen.
när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.
7 Want Gij zijt mijn Helper, Ik nestel in de schaduw uwer vleugelen;
Ty du är min hjälp, och under dina vingars skumma jublar jag.
8 Mijn ziel klampt zich aan U vast, En uw rechterhand is mij een stut.
Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.
9 Maar zij, die mijn ondergang zoeken, Zullen in de diepten der aarde verzinken;
Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.
10 Ze vallen ten prooi aan het zwaard, En worden een buit van de jakhalzen.
De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda.
11 Doch de Koning zal zich verheugen in God, En wie Hem trouw zweert, zal juichen; Maar de mond van de leugenaars wordt gestopt!
Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.
