Psalmen 61

1 Voor muziekbegeleiding; met harpen. Van David. Hoor toch, o God, mijn gejammer, En let op mijn smeken:

För sångmästaren, till strängaspel; av David.

2 Van het einde der aarde roep ik tot U In de beklemmende angst van mijn hart. Stel mij hoog op de Rots, en laat mij daar rusten,

Hör, o Gud, mitt rop, akta på min bön.

3 Want Gij zijt mijn toevlucht en sterkte tegen den vijand;

Från jordens ända ropar jag till dig, ty mitt hjärta försmäktar; för mig upp på en klippa, som är mig alltför hög.

4 Laat mij in uw woontent voor eeuwig uw gast zijn, En mij verbergen in de schaduw uwer vleugelen.

Ty du är min tillflykt, ett starkt torn mot fienden.

5 Want Gij hoort mijn beloften, o mijn God, En vervult de wens van hen, die uw Naam vrezen:

Låt mig bo i din hydda evinnerligen; under dina vingars beskärm tager jag min tillflykt. (Sela)

6 Vermeerder de dagen des konings, En zijn jaren van geslacht tot geslacht;

Ty du, o Gud, hör mina löften, åt dem som frukta ditt namn giver du en arvedel.

7 Moge hij altijd voor Gods aangezicht tronen, En liefde en trouw hem behoeden.

Du förökar konungens dagar; hans år skola vara från släkte till släkte.

8 Dan zal ik uw Naam in eeuwigheid prijzen, Dag aan dag U mijn dankoffer brengen!

Må han sitta på sin tron inför Gud evinnerligen; låt nåd och trofasthet bevara honom. Då skall jag lovsjunga ditt namn till evig tid, i det jag får infria mina löften dag efter dag.