Psalmen 55

1 Voor muziekbegeleiding; met harpen. Een leerdicht van David. Hoor toch, o God, naar mijn bidden, En wend U niet af van mijn smeken;

För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David. Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min åkallan.

2 Luister naar mij, en schenk mij verhoring: Van ellende loop ik radeloos rond.

Akta på mig och svara mig. I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,

3 Ik sidder voor het geschreeuw van den vijand, En het gehuil van den boze; Want ze storten rampen over mij uit, En bestoken mij grimmig.

vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga fördärv över mig, och i vrede ansätta de mig.

4 Mijn hart krimpt in mijn boezem, En doodsangst bekruipt mij;

Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig.

5 Vrees en ontzetting houden mij beklemd, En de schrik grijpt mij aan.

Fruktan och bävan kommer över mig, och förfäran övertäcker mig.

6 Ik dacht: Had ik maar vleugels als een duif, Dan vloog ik heen, om een wijkplaats te vinden;

Därför säger jag: Ack att jag hade vingar såsom duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.

7 Ver, ver weg zou ik vluchten, En een rustoord zoeken in de woestijn.

Ja, långt bort skulle jag fly, jag skulle taga härbärge i öknen. (Sela)

8 Ik zou mij haastig in veiligheid stellen Voor de razende storm,

Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder.

9 Voor de wervelstorm, Heer, En voor de stortvloed van hun tongen. Want ik zie geweld ontketend, En de strijd tegen de stad;

Fördärva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty våld och genstridighet ser jag i staden.

10 Dag en nacht trekken ze om haar heen, Over haar wallen. Daarbinnen heerst onrecht en knevelarij,

Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne;

11 En de misdaad troont in haar midden; En van haar pleinen wijkt Geweld noch bedrog.

ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.

12 En was het een vijand, die mij beschimpte, Ik zou het verdragen; Of een van mijn haters, die mij hoonde, Ik zou mij verschuilen.

Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.

13 Maar gij, een man van mijn stam, Mijn vriend en mijn makker,

Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,

14 Met wien ik vertrouwelijk omging, Eendrachtig leefde in Gods huis!

du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.

15 Moge de dood ze verrassen, Zodat ze levend in het dodenrijk dalen! Want boosheid heerst in hun woning, En slechtheid in hun gemoed. (Sheol h7585)

Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan. (Sheol h7585)

16 Maar ìk roep tot God, En Jahweh komt mij te hulp.

Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.

17 ‘s Avonds, ‘s morgens en ‘s middags klaag ik en zucht ik, En Hij hoort naar mijn smeken.

Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall höra min röst.

18 Hij zal mij vrede schenken, mij van mijn belagers bevrijden, Al staan ze nog zo talrijk tegen mij op.

Han förlossar min själ och skaffar henne ro, så att de icke komma vid mig; ty de äro många, som stå mig emot.

19 God verhoort mij: Hij zal ze vernederen, Hij, die van eeuwigheid op zijn troon is gezeten. Want ze zijn onverbeterlijk, En vrezen God niet;

Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter på sin tron av ålder. (Sela) Ty de vilja icke ändra sig, och de frukta ej Gud.

20 Ze slaan de hand aan hun vrienden, En schenden hun trouw.

Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund.

21 Hun mond is gladder dan boter, Maar vijandig hun hart; Hun woorden zijn zachter dan olie, Maar steken als dolken.

Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd.

22 Werp daarom uw kommer op Jahweh, Hij zal voor u zorgen; En nooit zal Hij dulden, Dat de rechtvaardige wankelt.

Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar.

23 Maar stort in het diepst van het graf, o mijn God, Die mannen van bloed en bedrog; Laat ze de helft van hun dagen niet zien, Doch laat mìj op U blijven hopen!

Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.