Psalmen 37
1 Van David. Wees niet afgunstig op zondaars, En benijd de boosdoeners niet;
Av David. Harmas icke över de onda, avundas icke dem som göra orätt.
2 Want snel versmachten zij als gras, Verkwijnen als het groen gewas.
Ty såsom gräs varda de snart avhuggna, och såsom gröna örter vissna de.
3 Vertrouw op Jahweh, doe enkel wat goed is, Blijf in het land en wees trouw;
Förtrösta på HERREN, och gör vad gott är, förbliv i landet och beflita dig om redbarhet,
4 Dan zult gij uw vreugde in Jahweh vinden, En Hij schenkt u wat uw hart maar begeert.
och hav din lust i HERREN: då skall han giva dig vad ditt hjärta begär.
5 Laat Jahweh uw weg maar bestieren, Verlaat u op Hem: Hij zal hem banen;
Befall din väg åt HERREN och förtrösta på honom; han skall göra det.
6 Als de dageraad doet Hij uw gerechtigheid stralen, En als de middagzon uw recht.
Han skall låta din rättfärdighet gå fram såsom ljuset och din rätt såsom middagens sken.
7 Berust in Jahweh, En blijf op Hem hopen. Benijd niet den man, wien het goed gaat, Ofschoon hij bedriegt.
Var stilla för HERREN och förbida honom, harmas icke över den vilkens väg är lyckosam, över den man som umgås med ränker.
8 Word niet toornig en maak u niet boos, Wind u niet op: gij maakt het maar erger;
Avhåll dig från vrede och låt förbittringen fara; harmas icke; därmed gör du blott illa.
9 Want de zondaars worden vernietigd, Maar die op Jahweh vertrouwen, bezitten het Land!
Ty de onda skola varda utrotade, men de som vänta efter HERREN, de skola besitta landet.
10 Een ogenblik maar: en de zondaar is er niet meer; Gij zoekt naar zijn plaats: hij is weg.
Ännu en liten tid, så är den ogudaktige icke mer; och när du ser efter hans plats, då är han borta.
11 Maar de rechtschapenen bezitten het Land, En genieten een heerlijke vrede.
Men de ödmjuka skola besitta landet och hugnas av stor frid.
12 De zondaar belaagt den rechtvaardige, En knarst tegen hem op zijn tanden;
Den ogudaktige stämplar mot den rättfärdige och biter sina tänder samman mot honom;
13 Maar de Heer lacht hem uit, Want Hij ziet zijn Dag al nabij.
men Herren ler åt honom, ty han ser att hans dag kommer.
14 De bozen trekken hun zwaard en spannen hun boog, Om ongelukkigen en armen te doden, en vromen te slachten;
De ogudaktiga draga ut svärdet och spänna sin båge, för att fälla den som är betryckt och fattig, för att slakta dem som vandra i redlighet.
15 Maar het zwaard dringt in hun eigen hart, En hun bogen worden gebroken.
Men deras svärd skall gå in i deras eget hjärta, och deras bågar skola brista sönder.
16 Beter het weinige, dat de rechtvaardige heeft, Dan de geweldige rijkdom der bozen;
Det lilla som en rättfärdig har är bättre än många ogudaktigas stora håvor.
17 Want de arm der bozen wordt gebroken, Maar voor de rechtvaardigen is Jahweh een stut.
Ty de ogudaktigas armar skola sönderbrytas; men HERREN uppehåller de rättfärdiga.
18 Jahweh zorgt voor de dagen der vromen, En hun erfdeel blijft eeuwig bijeen;
HERREN känner de frommas dagar, och deras arvedel skall bestå evinnerligen.
19 Ze staan niet verlegen in tijden van rampspoed, Maar worden verzadigd bij hongersnood.
De skola icke komma på skam i den onda tiden, och i hungerns dagar skola de varda mättade.
20 Maar de goddelozen gaan zeker te gronde, En hun kinderen bedelen om brood; Jahweh’s vijanden vergaan als de glorie der velden, En verdwijnen als rook.
Ty de ogudaktiga skola förgås; HERRENS fiender äro såsom ängarnas prakt: de försvinna såsom rök, ja, de försvinna.
21 De boze moet lenen, en kan niet betalen, De gerechte kan mild zijn en geven;
Den ogudaktige lånar och kan icke betala, men den rättfärdige är barmhärtig och givmild.
22 Want wien Hij zegent, bezit het Land, Maar wien Hij vervloekt, wordt vernietigd.
Ty HERRENS välsignade skola besitta landet, men de som han förbannar skola varda utrotade.
23 Jahweh leidt de schreden der mensen, Hij richt overeind, wiens gedrag Hem behaagt;
Genom HERREN bliva en mans steg fasta, när han har behag till hans väg.
24 En mocht hij al wankelen, toch zal hij niet vallen, Want Jahweh houdt hem bij de hand.
Om han faller, störtar han dock icke till marken, ty HERREN håller honom vid handen.
25 Ik was jong, en nu ben ik oud: Maar nooit heb ik een vrome verlaten gezien;
Jag har varit ung och är nu gammal, men jag har icke sett den rättfärdige övergiven eller hans barn gå efter bröd.
26 Steeds kan hij nog mild zijn en aan anderen lenen, Zijn nageslacht tot zegen zijn.
Han är alltid barmhärtig och villig att låna och hans barn äro till välsignelse.
27 Houd u ver van het kwaad, en doe enkel wat goed is, Dan woont gij veilig voor eeuwig;
Vänd dig bort ifrån det som är ont, och gör vad gott är, så skall du få bo kvar evinnerligen.
28 Want Jahweh heeft de gerechtigheid lief, En nimmer verlaat Hij zijn vromen. De bozen worden voor eeuwig vernietigd, En het geslacht van de zondaars vergaat;
Ty HERREN älskar vad rätt är och övergiver icke sina fromma, evinnerligen bliva de bevarade; men de ogudaktigas avkomma varder utrotad.
29 Maar de rechtvaardigen bezitten het Land, En blijven er altijd in wonen.
De rättfärdiga skola besitta landet och bo däri evinnerligen.
30 De mond van den rechtvaardige verkondigt de wijsheid, En zijn tong spreekt wat recht is.
Den rättfärdiges mun talar visdom, och hans tunga säger vad rätt är.
31 Hij draagt de Wet van zijn God in zijn hart; Nooit wankelen zijn schreden.
Hans Guds lag är i hans hjärta; hans steg vackla icke.
32 De boze loert op den vrome, En zoekt hem te doden;
Den ogudaktige vaktar på den rättfärdige och står efter att döda honom,
33 Maar Jahweh laat hem niet in zijn macht, En duldt geen veroordeling, als men hem richt.
men HERREN överlämnar honom icke i hans hand och fördömer honom icke, när han dömes.
34 Blijf op Jahweh vertrouwen, En bewandel zijn wegen; Dan stelt Hij u in het bezit van het Land, En zult gij de verdelging der zondaars aanschouwen.
Förbida HERREN, och håll dig på hans väg, så skall han upphöja dig till att besitta landet; du skall se med lust huru de ogudaktiga varda utrotade.
35 Ik heb een zondaar gezien in zijn vermetele trots, Hoog als een Libanon-ceder;
Jag såg en ogudaktig som trotsade på sin makt; han utbredde sig såsom ett grönskande träd, väl rotat.
36 Ik ging voorbij: zie, hij was er niet meer; Ik zocht hem, hij was niet te vinden.
Men när man sedan gick där fram, se, då var han borta; jag sökte efter honom, men han fanns icke mer.
37 Geef acht op den vrome en let op den brave: Het kroost van dien man leeft in vrede;
Giv akt på den ostrafflige, och se på den redlige, huru fridens man har en framtid.
38 Maar de zondaars gaan allen te gronde, De kinderen der bozen worden vernietigd.
Men överträdarna skola allasammans förgås, de ogudaktigas framtid varder avskuren.
39 Jahweh is het heil van de vromen, Hun toevlucht in tijden van nood;
Till de rättfärdiga kommer frälsning ifrån HERREN; han är deras värn i nödens tid.
40 Jahweh helpt en beschermt hen tegen de bozen, Hij redt hen, als ze vluchten tot Hem!
HERREN hjälper dem och befriar dem; han befriar dem från de ogudaktiga och frälsar dem, ty de taga sin tillflykt till honom.
