< Psalmen 33 >
1 Gij rechtvaardigen, heft Jahweh een jubelzang aan; De psalm is een lust voor de vromen!
Gleðjist og fagnið fyrir Drottni, þið hans trúuðu, því að lofsöngur hæfir réttlátum!
2 Looft Jahweh met citers, Bespeelt voor Hem de tiensnarige harp;
Leikið af þrótti á alls konar hljóðfæri og lofið Drottin.
3 Stemt een nieuw lied voor Hem aan, Tokkelt de lieren, lustig en luid!
Lofsyngið honum með nýjum söngvum. Sláið strengina ákaft og hrópið fagnaðaróp!
4 Want Jahweh’s woord is waarachtig, Onveranderlijk al zijn daden.
Því að orð Drottins er áreiðanlegt – því má treysta. Öll hans verk eru í trúfesti gjörð.
5 Gerechtigheid en recht heeft Hij lief; Van Jahweh’s goedheid is de aarde vol.
Hann elskar allt sem rétt er og gott, kærleikur hans umvefur heiminn.
6 Door het woord van Jahweh zijn de hemelen gemaakt, Door de adem van zijn mond heel hun heir;
Það var orð Drottins sem skapaði himininn og alla hans stjörnumergð.
7 Hij verzamelde het water der zee in een zak, Legde de oceanen in schuren op.
Og höfunum safnaði hann saman og bjó þeim sinn rétta stað.
8 Heel de aarde moet Jahweh vrezen, Al de bewoners der wereld Hem duchten.
Allir heimsbúar – bæði háir og lágir – óttist Drottin, og nálgist hann með lotningu.
9 Want Hij sprak: en het was; Hij gebood: en het stond.
Því að hann talaði og þá stóð heimurinn þar! Orð hans hljómaði og veröldin varð til!
10 De raadslagen der volken gooit Jahweh omver, Hij verijdelt de plannen der naties;
Drottinn ónýtir áform þjóða sem gegn honum rísa
11 Maar Jahweh’s raadsbesluit staat in eeuwigheid vast: Wat zijn hart heeft bedacht, van geslacht tot geslacht.
en fyrirætlanir hans standa að eilífu, frá kynslóð til kynslóðar.
12 Gelukkig de natie, die Jahweh tot God heeft, Het volk, dat Hij Zich tot erfdeel verkoos!
Sæl er sú þjóð sem á Drottin að Guði, það fólk sem hann hefur kosið eignarlýð sinn.
13 Jahweh ziet neer uit de hemel, Richt zijn blik op alle kinderen der mensen.
Drottinn lítur niður af himni,
14 Hij let van de plaats, waar Hij troont, Op alle bewoners der aarde:
horfir á mannanna börn.
15 Hij, die aller hart heeft geschapen, En al hun daden doorgrondt.
Hann hefur myndað hjörtu þeirra og gefur gætur að öllum athöfnum þeirra.
16 Geen koning overwint door de macht van zijn heir, Geen held wordt gered door geweldige kracht;
Velbúinn her tryggir konungi ekki sigur og ofurafl eitt stoðar lítið.
17 Ook het ros kan de zege niet schenken, Door zijn grote snelheid niet redden.
Stríðshestur er ekki til að reiða sig á, styrkur hans einn frelsar engan.
18 Maar het oog van Jahweh rust op hen, die Hem vrezen, En die op zijn goedheid vertrouwen:
En, – augu Drottins vaka yfir þeim sem óttast hann, þeim sem reiða sig á elsku hans.
19 Om ze te redden van de dood, Ze in het leven te houden bij hongersnood.
Hann frelsar þá frá dauða, varðveitir líf þeirra á neyðarstund.
20 Onze ziel blijft opzien tot Jahweh: Hij is onze hulp en ons schild;
Ég hef sett traust mitt á Drottin. Enginn getur hjálpað nema hann, hann er skjöldur og vígi!
21 In Hem verheugt zich ons hart, Wij vertrouwen op zijn heilige Naam.
Hans vegna gleðjumst við og fögnum. Hans heilaga nafni treystum við.
22 Uw genade, o Jahweh, dale over ons neer, Naarmate wij op U blijven hopen!
Miskunn þín Drottinn umvefji okkur. Við vonum á þig.