Psalmen 147
1 Halleluja! Looft Jahweh: want het is goed, Hem te prijzen, Onzen God: want het is lieflijk en schoon, Hem te roemen!
Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.
2 Jahweh bouwt Jerusalem weer op, En brengt de verstrooiden van Israël bijeen.
HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.
3 Hij is het, die de gebroken harten geneest, En hun wonden verbindt;
Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.
4 Die het getal van de sterren bepaalt, En ze allen roept bij haar naam.
Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.
5 Groot is onze Heer, geweldig zijn macht, Zijn wijsheid oneindig;
Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.
6 Jahweh richt de nederigen op, Maar de bozen werpt Hij ter aarde.
HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.
7 Heft Jahweh een jubelzang aan Speelt op de citer voor onzen God:
Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,
8 Die de hemel met wolken bedekt, En de regen bereidt voor de aarde. Die op de bergen gras doet ontspruiten, En groen voor de beesten, die den mens moeten dienen;
honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,
9 Die aan het vee zijn voedsel geeft, En aan de jonge raven, die er om roepen.
honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.
10 Hij vindt geen vreugde in de sterkte der paarden, Hem verheugen geen krachtige schenkels;
Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.
11 Maar Jahweh heeft behagen in hen, die Hem vrezen, En die smachten naar zijn genade!
HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.
12 Breng Jahweh lof, Jerusalem; Sion, loof uw God!
Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.
13 Want Hij heeft de grendels van uw poorten versterkt, Uw zonen binnen uw muren gezegend,
Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.
14 De vrede aan uw grenzen geschonken, U met de bloem der tarwe verzadigd.
Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.
15 Hij is het, die de aarde zijn bevelen stuurt, En haastig rept zich zijn woord:
Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.
16 Die sneeuw als wolvlokken zendt, Zijn ijzel rondstrooit als as.
Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.
17 Hij werpt zijn hagel bij brokken, En voor zijn koude stollen de wateren;
Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?
18 Maar Hij stuurt zijn bevel, en ze smelten: Zijn winden waaien, weer stromen de wateren.
Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.
19 Hij maakte Jakob zijn geboden bekend, Israël zijn bevelen en wetten:
Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.
20 Zo deed Hij voor geen ander volk, Nooit heeft Hij hùn zijn wetten geleerd! Halleluja!
Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
