Psalmen 139
1 Voor muziekbegeleiding. Een psalm van David. Jahweh, Gij doorschouwt mij volmaakt, Gij zijt het, die mij doorgrondt;
För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
2 Gij kent mijn zitten en staan, En verstaat mijn gedachten van verre.
Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
3 Gij meet mijn lopen en liggen, Zijt met al mijn wegen vertrouwd;
Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
4 Ja, er komt geen woord op mijn tong, Of Gij kent het nauwkeurig, o Jahweh!
Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
5 Gij omsluit mij van achter en voren, En houdt mij geheel in uw hand.
Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
6 Te wonderlijk is mij uw weten, Te hoog: ik kan het niet vatten.
En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
7 Waar zou ik ooit uw geest ontlopen, Uw aanschijn kunnen ontvluchten?
Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
9 Sla ik de wieken als het morgenrood uit, En laat ik mij neer aan de grenzen der zee:
Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
10 Ook daar nog leidt mij uw hand, En houdt uw rechter mij vast.
så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
11 Al zeg ik: Ha, de duisternis zal mij bedekken, De nacht mij verschuilen:
Och om jag sade: "Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig",
12 Dan maakt duisternis zelfs het niet donker voor U, Straalt de nacht als de dag, het donker als licht!
så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
13 Want Gij hebt mijn nieren geschapen, Mij in de schoot van mijn moeder gevormd:
Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
14 Ik dank U voor het ontzaglijk wonder van mijn ontstaan, En voor uw heerlijke werken.
Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
15 Gij hebt ook mijn ziel zorgvuldig gekend, En mijn gebeente bleef voor U niet verborgen, Toen ik in dat geheimvolle oord werd geschapen, Kunstig bewerkt in de diepten der aarde.
Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
16 Uw ogen hebben mijn vormeloze leden aanschouwd, In uw boek stonden ze allen beschreven: Ook de dagen, waarop ze werden gemaakt, Voordat er nog één van bestond.
Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
17 Maar hoe ondoorgrondelijk zijn ùw gedachten voor mij, Hoe overweldigend is haar getal, o mijn God;
Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
18 Ga ik ze tellen, ze zijn talrijker nog dan het zand, En als ik ontwaak, is mijn geest met U bezig!
Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
19 Dood dan de bozen, o God, En laat de bloeddorstigen ver van mij blijven:
Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
20 Die zich tegen uw plannen verzetten, En uw raadsbesluiten willen verijdelen.
de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
21 Zou ik niet haten, die U haten, o Jahweh, Niet walgen van wie tegen U opstaan?
Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
22 Ik haat ze zo fel, als ik haten kan, Mijn eigen vijanden zullen ze zijn!
Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
23 Beproef mij, o God, en doorgrond mijn hart, Toets mij, en ken mijn gedachten:
Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
24 Zie, of ik op de weg der ongerechtigheid ben; Breng mij dan terug op het eeuwige pad!
och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
