< Psalmen 139 >
1 Voor muziekbegeleiding. Een psalm van David. Jahweh, Gij doorschouwt mij volmaakt, Gij zijt het, die mij doorgrondt;
Drottinn, þú rannsakar mig út og inn og veist allt um mig.
2 Gij kent mijn zitten en staan, En verstaat mijn gedachten van verre.
Hvort ég sit eða stend, það veist þú. Og þú lest hugsanir mínar úr fjarlægð!
3 Gij meet mijn lopen en liggen, Zijt met al mijn wegen vertrouwd;
Þú veist hvert ég stefni og þekkir langanir mínar. Og hvort sem ég geng eða ligg, þá athugar þú það. Þú veist öllum stundum hvar ég er.
4 Ja, er komt geen woord op mijn tong, Of Gij kent het nauwkeurig, o Jahweh!
Þú þekkir orðin á tungu minni áður en ég opna munninn!
5 Gij omsluit mij van achter en voren, En houdt mij geheel in uw hand.
Þú bæði fylgir mér og ferð á undan mér, leggur hönd þína á höfuð mitt og blessar mig.
6 Te wonderlijk is mij uw weten, Te hoog: ik kan het niet vatten.
Þetta er stórkostlegt! Já, næstum of gott til að vera satt!
7 Waar zou ik ooit uw geest ontlopen, Uw aanschijn kunnen ontvluchten?
Hvert get ég farið frá anda þínum eða flúið frá augliti þínu?
8 Stijg ik ten hemel: Gij zijt er; Daal ik in het dodenrijk af: Gij zijt er! (Sheol )
Fari ég til himna, þá ertu þar, til dánarheima, þá ertu líka þar! (Sheol )
9 Sla ik de wieken als het morgenrood uit, En laat ik mij neer aan de grenzen der zee:
Ef ég svifi á skýjum morgunroðans og settist við fjarlæga strönd,
10 Ook daar nog leidt mij uw hand, En houdt uw rechter mij vast.
einnig þar mundi hönd þín leiða mig og ég finna styrk þinn og vernd.
11 Al zeg ik: Ha, de duisternis zal mij bedekken, De nacht mij verschuilen:
Og þótt ég reyndi að læðast frá þér inn í myrkrið, þá myndi nóttin lýsa eins og dagur!
12 Dan maakt duisternis zelfs het niet donker voor U, Straalt de nacht als de dag, het donker als licht!
Því að myrkrið hylur ekkert fyrir Guði, dagur og nótt eru jöfn fyrir þér.
13 Want Gij hebt mijn nieren geschapen, Mij in de schoot van mijn moeder gevormd:
Öll líffæri mín hefur þú skapað, ofið þau í kviði móður minnar.
14 Ik dank U voor het ontzaglijk wonder van mijn ontstaan, En voor uw heerlijke werken.
Þökk, að þú skapaðir mig eins undursamlega og raun ber vitni! Þetta er dásamlegt um að hugsa! Handaverk þín eru stórkostleg – það er mér alveg ljóst.
15 Gij hebt ook mijn ziel zorgvuldig gekend, En mijn gebeente bleef voor U niet verborgen, Toen ik in dat geheimvolle oord werd geschapen, Kunstig bewerkt in de diepten der aarde.
Þú varst til staðar þegar ég var myndaður í leyni.
16 Uw ogen hebben mijn vormeloze leden aanschouwd, In uw boek stonden ze allen beschreven: Ook de dagen, waarop ze werden gemaakt, Voordat er nog één van bestond.
Þú þekktir mig þegar ég var fóstur í móðurkviði og áður en ég sá dagsins ljós hafðir þú ákvarðað alla mína ævidaga – sérhver dagur var skráður í bók þína!
17 Maar hoe ondoorgrondelijk zijn ùw gedachten voor mij, Hoe overweldigend is haar getal, o mijn God;
Hugsanir þínar, ó Guð, eru mér torskildar, en samt eru þær stórkostlegar!
18 Ga ik ze tellen, ze zijn talrijker nog dan het zand, En als ik ontwaak, is mijn geest met U bezig!
Ef ég reyndi að telja þær, þá yrði það mér ofviða því að þær eru fleiri en sandkorn á sjávarströnd! Já, ég mundi vakna eins og af draumi, en hugur minn, hann væri enn hjá þér!
19 Dood dan de bozen, o God, En laat de bloeddorstigen ver van mij blijven:
Vissulega munt þú, Guð, útrýma níðingunum. Já, burt með ykkur, þið morðingjar!
20 Die zich tegen uw plannen verzetten, En uw raadsbesluiten willen verijdelen.
Þeir guðlasta og hreykja sér upp gegn þér – hvílík heimska!
21 Zou ik niet haten, die U haten, o Jahweh, Niet walgen van wie tegen U opstaan?
Drottinn, ætti ég ekki að hata þá sem þig hata? Og ætti ég ekki að hafa viðbjóð á þeim?
22 Ik haat ze zo fel, als ik haten kan, Mijn eigen vijanden zullen ze zijn!
Jú, ég hata þá, því að þínir óvinir eru mínir óvinir.
23 Beproef mij, o God, en doorgrond mijn hart, Toets mij, en ken mijn gedachten:
Prófaðu mig Guð. Rannsakaðu hjarta mitt og hugsanir mínar.
24 Zie, of ik op de weg der ongerechtigheid ben; Breng mij dan terug op het eeuwige pad!
Sýndu mér það í fari mínu sem hryggir þig og leiddu mig svo áfram veginn til eilífs lífs.